Varför hatade man Palme?

"Så som utrikespolitiker var denne onekligen stor, även om han spelade från en maktbas som skapats av andra så att säga."

Vaddååå stooor - hans näsa o öron var stooraa.

Annars var han en liten spinkig skit - skulle vilja se honom i en boxningsring ha ha ha

Förutom det politiska, så var många irriterade på hans sätt. Han var väldigt självsäker, dryg och arrogant. Han kunde vara oerhört frän - ja elak - mot sina debattmotståndare. Det hände att dom började gråta i TV-rutan... Det var också något med hans utseende som gjorde det ännu värre; när han stirrade in i en människas ansikte med en hånfull min, så blev det ännu intensivare p.g.a. de rovfågelaktiga dragen... Svårt att förklara.
.

Trams. Inget annat än trams. Önskar att du läser på lite innan du kastar ut dig lite Stefan & Christer repliker som du tror någon annan är intresserad av. Det är ett absolut faktum att Herr Palme, som togs från oss i förtid, är vår största politiker genom tiderna. Att borgare som du försöker släppa honom i smutsen är bara ren och skär avundssjuka "Men stridshingsten då....han var ju bra...att han är helt okänd utanför Sverige och är en bidragsfuskare spelar väl ingen roll...". Men det gör det. Stridshingsten är idag en kastrerad ponny som uppträder på cirkus tills han faller i glömska. Herr Palme lever vidare genom alla gator, torg och parker runt om i världen som bär hans namn.

Ja han var ju en arrogant översittare helt enkelt, en människa som mådde bra av att göra ner andra.

...vilket DOCK inte hindrade att han ÄVEN var oerhört vass (begåvad menar jag), och alltid påläst. När han var trafikminister t.ex. sägs det att han kunde alla tågtidtabeller utantill. Jämför det med Mona Muslim...

Minnena från de dagarna är fortfarande som en film i mitt inre. Död. Han var död. Den satans fähunden var äntligen död! Budskapet från klockradion fick mig att le från kant till kant.

Den gamla skitstövlen hade stupat med ansiktet rakt ned i gatan. Fälld med kallt bly, som sig passar, och låg där sedan med den sovjetiska björnfittan på sne över den flottiga baltiska kalufsen.

Kulan, 9,1 milimeter av skoningslös rättvisa, hade dragit som ett vedergällningens spjut in i den av hat förtvinande själens krumma kropp. Med sig tog den en bit av matstrupen, den som låtit frukterna av så mycket konfiskation sirla ned mot det välkromade svinets inre. Likt en sanningens riddare penetrerade kulan även det simpla kräkets luftstrupe, där så mycket lögn och demagogi tillåtits passera. Med gudomlig precision rev projektilen även av den så kallade stora kroppspulsådern. Det stoppade det gift vi andra kallar blod från att göda hans av illsinne och svarta drifter drivna hjärna.

Kanske sörjde några. Castro. Mugabe. Honecker. Man grät väl i Moskva och Hanoi. Kanske det fortfarande ligger en ordensmedalj och saknar honom i ett arkiv i Lubjanka. En varm tanke sändes säkert från Pol pot och Khomeini. Med viss skräck föreställde man sig möjligtvis i Rivonia, i Orient House och i Sahrawi hur det ovillkorade biståndet, och därmed vapeninköpen, nu skulle sina och det smärtande säkert. Säkert fälldes även en tår av vilseförda och affektdrivna gamla statarkärringar som fallit för den onda andens magiska skenföreställningar bland speglar och rök i den politiska manegens teater.

Det kändes dock aldrig som att detta var början på något bättre. Ett bättre Sverige. Snarare infann sig en känsla av att fallet in i ett helvetesgap modigt hade stoppats.

Vem som höll i pistolen har aldrig intresserat mig. Men jag är dennes omsorg för evigt tacksam.

Palme hatades från flera håll, och det hade lite eller inget med hans politik att göra. Annat än övergående efter något visst beslut såklart, så är det ju för alla politiker, men hatet mot Palme var djupare än så - och beständigt.

Han kom från högadeln och blev S-ledare, och det gjorde att han sågs som en förrädare av adeln och resten av överklassen.

Samtidigt var det många i arbetarklassen som inte kunde förlåta honom för hans bakgrund. De menade att han kommit till arbetarrörelsen, utan att ha någon erfarenhet av "riktigt" arbete, och endast för att S var det parti som låg i tiden då. Alltså att han visste, att hans chanser att nå höga maktpositioner - vilket han ju också gjorde - var störst om han satsade på sossarna.

Vidare var det uppenbart från hans utseende, att han hade judeblod. Näsan och munnen var typiska, och därför var det tacksamt att rita karikatyrer på honom som efterapade nazisternas karikatyrer av den typiska juden.

Han var väldigt intelligent och väldigt framgångsrik, och sådant väcker avundsjuka och missunsamhet såklart, som i sig är grogrunder för hat hos vissa människor.

Slutligen kunde Palme vara väldigt elak. Han log ett otäckt leende och det liksom lyste i ögonen när han spände blicken i folk. Det hände att han läxade upp stora, starka, vuxna män i TV, så att de började gråta... kommer ihåg Ove Rainer t.ex..

Är det sant att han hade judeblod? Har också tänkt att näsan skriker "jude" men kanske är en tillfällighet?