Citat:
Ursprungligen postat av
skorven
Med en stor skillnad. Man gör det inte under pseudonym och vågar stå för det dom gör.
Krönikörer i media är ofta i praktiken
skyddade från att behöva stå upp och försvara sina korkade eller äreröriga inlägg, eftersom flamebaiting ingår i jobbet. "Unplugged" och öga mot öga kommer du inte undan gratis med att säga t ex att din kusin, en namngiven lärare eller rektor eller chefen på ett företag är en äcklig mansgris, hjälper pedofiler eller att deras farfar var nazist - eller insinuera att dessa personer har gjort den ena eller andra kriminella saken i det förflutna - säger du det så att det hörs i vardagen så måste du också komma med verkliga
argument eller försvara det du sagt, om inte din belöning ska bli att betraktas som en jävla ynkrygg eller helt enkelt få en hård smäll på käften av vederbörande. Om det däremot är en krönikör som gör motsvarande grova förolämpningar i en stor tidning, dessutom på ett litet barnsligt och dramaqueen-anstruket språk, så går det fint. Redaktionerna håller den sortens skribenter om ryggen och det är mycket sällan som krönikörer verkligen lyfter en annan krönikörs text i nyporna, hårdgranskar argumenten och avkräver dem ett svar.
Skribenter som Natalia Kazmierska, Liza Marklund, Linda Skugge, Mona Masri, Kakan Hermansson m fl har tjänat in flera årslöner på att kasta skit på namngivna personer och framställa sig själva som moraliskt oangripliga. Redaktionerna backar glatt upp dem och alla vet att de här figurerna inte behöver komma med några verkliga svar; deras krönikor är pressetiskt sett som checkar utskrivna in blanco till någon målvakt. Även om de säljs in som seriösa journalister.