Hur ska pappan kunna få ensam vårdnad?

Jag har en vän som har en dotter på 5-6 år ihop med en galen mamma och som är i slutskedet av en vårdnadstvist där det verkar som att mamman kommer fortsätta att ha ensam vårdnad av dottern. Min vän är helt förkrossad och hans dotter är i princip det enda som är viktigt för honom och han gör allt för henne.
Mamman och hennes mamma vill inte att han ska få ha hand om dottern över huvudtaget, möjligtvis när hon är äldre. Det finns egentligen ingen som helst anledning till att han inte ska få träffa henne, hon gillar att vara där och när mamman ska hämta dottern vill hon inte åka hem.
Självfallet kör mamman med fulspel och påstår att pappan misshandlar dottern både psykiskt och fysiskt vilket inte ens har ett uns sanning i sig och det verkar som att man inte ens har frågat dottern vas hon vill, vilket verkar vara ganska viktigt i vårdnadstvister om jag förstått det rätt.

Nåväl, nu till min fråga. Det är ju i själva verket mamman som är opassande som förälder (jag har bara träffat henne ett par gånger för längesedan och tyckte illa om henne redan då) och dessutom kommer med falska anklagelser, borde inte det ha betydelse i vårdnadstvisten? Om man på något sätt kan bevisa att det absolut inte har förekommit någon misshandel och att mamman ljuger bör ju vara en nackdel för mamman.
Vad ska han annars göra för att öka sina chanser till att få ensam vårdnad?

Detta är ju ganska vanligt förekommande att pappan inte har ett jota att säga till om i såna här fall så om någon gått igenom samma process och vunnit hade jag blivit jätteglad om ni berättar hur ni gjorde och vad som hände.

Har inte pappan några "psykiska,kriminella,missbrukar problem" så ska han väl inte ha några problem
att det inte blir gemensam vårdnad,dom föds väl in i det nu för tiden,skall mycket till för mamman att få ensam vårdnad.Han får börja skriva i sin dagbok var gång han har varit i kontakt med mamman hur hon beter sig och hur dottern känner sig när hon hämtar henne,givetvis skall ju pappan uppföra sig,inte gå in i onödiga dispyter med henne.

Tyvärr är det ju så att de bedömer "samarbetsproblem" oavsett vems fel det är som att delad vårdnad är mindre lämpat, och när någon ska få enskild vårdnad blir det nästan alltid mamman.

På vilket sätt är mamman galen? Tyvärr krävs det ganska mycket för att man ska förlora barnen för att man är en mindre vettig person. Men är det tyngre grejer som kan bevisas så är ju utgångsläget bättre.

Handlar tvisten endast om vårdnadsformen eller även om boendet och umgänget?
Vårdnad, boende och umgänge är nämligen 3 totalt olika saker och hur de sakerna ser ut, beror på många olika andra saker.

Om mamman idag har enskild (den korrekta juridiska termen) vårdnad idag, så ska det till mycket innan pappan ens kan viska ordet. Av någon anledning har mamman kvar och en tingsrätt, om de nu fått dom på enskild vårdnad genom den, så har tingsrätten bedömt att pappan inte kan ha enskild eller att deras relation är så pass infekterad att gemensam vårdnad är utesluten för det kan påverka barnet negativt.

Pappans enda chans till att få någon form av juridisk rättighet är genom umgänget och följa det!
Du har inte skrivit något om det men jag hoppas pappan tar ansvar och träffa tösen så ofta som umgänget säger att han ska träffa tösen. Om han bryter eller avsäger sig umgänget, så ligger det till stor last för honom i en ev rättegång om både boende, umgänge och vårdnad.

Har mamman fått interimistiskt, så är det så som oftast tingsrätten dömer till i slutändan.

Troligtvis är även soc involverad i allt detta då anklagelser mellan föräldrarna har härjat, och deras rekommendationer kan definitivt påverka i tingsrätten.

Hon kommer inte få ev på att påstå att pappan misshandlar barnet. Om inte synnerliga skäl föreligger så fortsätter gv råda.
Att man inte frågar en 5-åring var den vill bo är väl rätt självklart?

Eftersom den där pappan redan vid start förlorade detta är det närmast omöjligt. Han måste med sakliga argument o bevis kunna påvisa att mamman är en olämplig vårdnadshavare.

O med start menar jag att barnet föddes utan att han redan då processade fram en gemensam vårdnad.

Ja det är väl samarbetsproblem hon skyller på men det är ju hon som inte kan samarbeta eftersom han försöker anpassa sig så gott det går och kommer med olika förslag hela tiden men hon vägrar.

Nu är hon inte galen i dess rätta bemärkelse utan det handlar nog mer om att hon gillar att jävlas och vill skada pappan så mycket det bara går. Det räcker nog inte som anledning antar jag.


Om jag har förstått det rätt så handlar det inte bara om vårdnaden utan också boende och umgänge eftersom han har sagt att han kan nöja sig med varannan helg och någon veckas semester men mamman vill inte ens att hon sover hos honom.
Pappan försöker träffa henne så mycket han kan och hade inte mamman vägrat så hade han träffat henne hela tiden. Så det handlar inte om att han inte tar sitt ansvar utan snarare att han inte får ta det ansvar han vill kunna göra.


Jovisst, men det måste väl ändå ha någon betydelse om man frågar henne vad hon tycker om att vara med pappan?

Du skriver att pappan "kan nöja" sig med varannan helg, men varför?!

För mig som mamma säger han indirekt att han inte vill ha tösen mer så han behöver förtydliga att han vill ha umgänge mer om vardagarna.

Att endast ha varannan helg, innebär bara mys och inget vardagligt liv, vilket är stor skillnad! Så rent krasst så får han bara det ansvar har söker.

Såna små barn, frågar man oftast inte. Barn ÄR lojala, och att be ett sånt livet barn berätta var hon vill bor, innebär att hon måste välja, och man utsätter inte ett barn på det sättet.

Nej. Vem som helst kan tuta i en femåring ett lämpligt svar. Så om de frågar henne och mamman sagt åt henne att säga att hon inte vill träffa pappa så kanske hon svarar det. Tycker du att rätten ska lyssna på det då?
Nej, så små barn är för lättmanövrerade för att vara tillförlitliga. Dessutom kan de tycka något som säkert är sant tex att de vill bo hos mamma men de kan inte överblicka konsekvensen av ett sånt val och därför frågar man inte.

svårt att ge vettiga råd eftersom det känns som att detta bara är den ena versionen. kan ju vara pappan som är helknäpp faktiskt.
givetvis får han knappast tillgång till barnet om barnet utsätts för misshandel av honom. bra det.
barnets vilja tas hänsyn till när barnet är 12 år och äldre.
kan föräldrarna inte samarbeta går det givetvis inte med gemensam vårdnad.

Nej alltså han skulle ju helst vilja ha ensam vårdnad men eftersom hon inte vill att han ska träffa sina dotter har han fått sänka kraven mer och mer för att han vill att de ska komma överens. Alltså, hellre varannan helg än inte alls.

Varför skulle han sänka sina krav i en tvist? Där kräver man väl att få det man vill ha. Vill han ha 100 så kräver mam det, vill man ha 50 så kräver man det. Vill man bara ha 20% så kräver man det.