Hur är livet som pappa i dagens feminiserade Sverige?

Jag brukar inte vilja förklara min ståndpunkt mer än sju gånger för dem som vägrar förstå, så var med nu. Detta blir min sista.
Går du in på dagis med en kamera som pappa, så kommer du få frågan runt fyra sekunder efter du kommit över tröskeln varför den ska vara med inne på dagis. Nej, du kommer inte få ta bilder med den vare sig där eller utifrån. Jag hoppas du förstår att vi inte pratar om din mobil eller din lilla pocketkamera nu.
Till och med skolfotografer har märkt ökningen av dessa incidenter, fast de är förvarnade.
Jag vet foitografer som slutat med skolfoto för att folk beter sig hemskt.
Din åsikt i det här fallet är inte intressant, vare sig hur du reagerar, eller hur du tror att andra reagerar. Vem som helst som läser här begriper att vi alla kan reagera lite olika utom du. DU inser inte att "absolut inte-käringen" finns överallt.
Den militanta feministen. De vi diskuterar dag ut och dag in här, vars enda riktiga agenda är att få nita män oavsett vad de vill hitta på, för i deras ögon är alla män våldtäktsmän, pedofiler och monster. Det är såna kvinnor som utbildat och förpestat flera av våra motkombattanter även på detta forum. Vill du gissa vad Fanny Åström eller Lady Dahmer hade gjort? Hade de samlat ihop en grupp, tvingat ner dig i källaren och klippt dig? Eller "bara" ringt polisen?
Kan du förstå att det är just det jag försöker säga?
Vad exakt är det som är så udda med att vilja ha bilder på sitt eget barn? Speciellt inte om du har en schysst kamera, med en 70-200 f2,8 och vill ha naturliga bilder på ditt barn när det leker och inte tittar rakt in i kameran hela tiden? SÅna bilder har du troligen redan.
Allvarligt talat?
Tror du inte att jag vet hur det funkar? Du börjar bli som lupac nu. Vad sägs om det jag nämnde precis ovanför?
De absolut bästa och mest naturliga bilderna får man när livet är som vanligt, lite casual. En 70-200 eller längre är utmärkt att sätta rätt skärpedjup utifrån med.
Men du kanske aldrig tänkt tanken "vad är en bra bild"?
Som jag sa, det beror lite på vem du frågar och enligt mig är det fruktansvärt att pappor misstänks för pedofili för att de vill föreviga sitt eget barn.

Det finns ingen osynlig gräns för varifrån och vart man ska ta bilder, varken inifrån eller utifrån.
Finns det så vill jag att du motiverar den gränsdragningen.
Det är bara en skitdålig ursäkt för att du vägrar se min poäng, så jag avslutar där.

Min man hade utan problem kunnat ta med sig systemkameran in på dagis utan att någon hade opponerat sig. Ingen har heller någonsin tittat snett på honom för att han som pappa tar kort på sina barn.

Om ditt barn går på ett dagis där de har någon policy mot fotografering så är det knappast för att de anklagar pappor för att vara pedofiler, utan då gäller förbudet alla.

Det intressanta i det här fallet tycker jag är att du hetsar upp dig så och börjar skriva om "militanta feminister". Min åsikt handlar om barns säkerhet i en värld där otäcka saker händer, inte nåt könstjafs.

Att vilja ha bilder på sitt barn är inte udda. Men att sitta utanför dagis för att ta kort är udda. Om du istället går in på dagis och ställer dig och pratar med personalen i 5 minuter så har ditt barn börjat leka igen och du kan ta dina bilder. Och med ett 70-200 objektiv finns det ingen anledning att vara så långt bort. Och OM det är så att ditt barns dagis har fotoförbud, varför inte acceptera det, och ta bilder när ditt barn leker någon annanstans?

Då borde du också inse varför det kan ses som udda att lämna barnet på dagis och gå ut och sätta sig utanför och ta kort.

Jag fotograferar ganska mycket, och har lyckats ta mängder av bra lekbilder utan att sitta utanför dagis.

Jag ser din poäng. Du anser att ingen har rätt att misstro dig oavsett hur udda andra kan uppleva att du beter dig. Trots att vi lever i en värld där t.ex. pedofiler är en verklighet, så tycker du att du är viktigare än ditt barns och andra barns trygghet.