Genusperspektiv 2 and a Half Men.

En populär serie som vi alla vet och känner till är serien Two and a Half Men som sänts i många år på tv världen över.

Jag vill höra feministers åsikter om de två huvudkaraktärerna i serien, nämligen Charlie & Alan Harper.

Charlie är en mansgris, tar hem nya vackra kvinnor hela tiden och ligger med dom, sedan dumpar han dom bäst han kan eller snarare undviker dom, han har en hushållerska, mobbar sin lillebror, är en riktig manskarl.

Alan är en jämställd och hyvens kille. Han tänker på andras känslor, söker ett riktigt förhållande som ska vara mer jämställt osv.

Vad tycker ni feminister om dessa två killar, ni bör ju tycka Charlie är en skitstövel och väldigt oattraktiv, medans Alan å andra sidan är er drömman.

Så det jag är intresserad av förutom era åsikter om dessa och genusperspektivet, är att höra vad ni finner så attraktivt hos Alan, och varför Charlie är så oattraktiv.



Länkar videosnutt: https://www.youtube.com/watch?v=w2Jw4ZdZNPY
Alan är den i röd tröja, Charlie den i blå.

Jag är kvinna och jag gillar en del av "two and a half men". Jag tycker snarare att man driver med stereotyper än att man verkligen glorifierar någon av dem.
Charlie Sheens karaktär är en förlorare, han är ingen vinnare, spelar ingen roll hur många tjejer han tar hem, han är inte lycklig, han mår inte bra, han är inte i balans.
jag tycker inte hans bror är särdeles attraktiv heller. Lite för osäker, lite för tråkig, lite för lite humor.
Jag tycker inte att det är en mansgrisig show, snarare att man driver med mansgrisighet

Att du tror att "Charlie" inte är lycklig beror på kvinnlig evolutionspsykologisk parningsstrategi. Det är därför du och tusentals andra kvinnor ligger och gnuggar hemma till tanken på att vara kvinnan som gör att Charlie slutar jaga sex. Att du är kvinna nog att tämja Charlies destruktiva leverne, tämja den farliga och spännande mannen till att välja att lägga sina resurser på att bygga bo med dig. För bara då kan han bli lycklig.

Vill du veta mer om varför du dras till Charlie trots att Allan är en redig drömman om man ska gå efter feministisk teori, rekommenderar jag att du kollar upp professor Gad Saad.

Jag ska inte hymla, jag hatar verkligen Two and a half men. I princip alla karaktärer är vidriga i den serien. Skämten är krassa och uppenbara, och de män som relaterar till någon av männen i serien tycker jag fan synd om.

Charlie beter sig som ett AS mot alla och drabbas aldrig av några konsekvenser för det - tvärt om.
Alan är så hundad, och har varit hela livet, först av sin mamma och sen av sin fru att han är villiga att göra allt för fitta eller pengar. Att välja mellan Charlie och Alan är som att ställas inför att äta antingen bajs eller diarré.

På vilket sätt är Charlie ett as?

Jag håller med om att det är elakt att ställa kvinnor inför en sådan begränsat alternativ av män, de drar väl karaktärstyperna till det extrema i serien.

Däremot så är det ingen tvekan att män som tar för sig i livet, som Charlie, har en dragningskraft som inte kan rationaliseras bort. Han är ett as, men kvinnor har ju roligt med honom.

Skulle snarare säga att Alan är som att äta bajs, Charlie kan liknas att äta något som verkar gott och sedan får du magsjuka resten av veckan.

Du står dock inför att välja Charlie och Allan med vetskap om vad som händer efter ett tag med Charlie. Ifall en tjej träffar Charlie i en fest så är det en helt annan historia.

Jag tål inte klagande i flashback över spelets regler, men kom bara ihåg att det finns en paradox ifall ni uppfostrar era söner till att bli något helt annat än de män som ni attraherades till som unga. I sex finns inget rätt och fel, alla vill bara njuta av tillvaron.

Det är frustrerande att se alla dessa generaliseringar göras kring vad man tänder på. Sen min sexuella debut, och lite innan dess har Charlie -typen aldrig varit min typ. Jag gillar smala, tysta killar. De som håller sig i periferin och säger roliga saker som man bara märker om man är uppmärksam på dem.

Jag har nobbat "alfa"snubbar som försökt ragga upp mig samtidigt som jag själv håller på att ragga upp den tysta killen i hörnet.

Så jag har praktiserat vad jag har predikat. Men inte en jävel på flashback tror ju på det.

Säger ovan eftersom jag inte vill ha barn, så jag kan inte fostra dem. Men som sagt, jag har praktiserat vad jag har predikat iaf.

Generaliseringar är sättet som hjärnan registrerar hur världen snurrar, vår förmåga att bilda mönster av omgivningen är faktiskt en grundpelare för att definiera intelligens.

Undantagen bekräftar ju regeln brukar man säga. Jag tror på undantag givetvis, men jag förstår inte varför några ska försöka göra en stor grej av undantag (som söta facebookvideon på lejon som blir vänner med deras byten).

En annan bra regel är "show, do not tell". Vad än kvinnor säger (alltid med ideologiska motiv), så finns en annan verklighet som alla män registrerar därute, hjärnan är inte dum och förstår snabbt spelreglerna för genetisk reproduktion.

Att ta för sig är en viktig egenskap som svenska män saknar, jag ska bekämpa att ni låser in framtidens svenska pojkar i en än mer moralisk låda då de kommer kämpa mot hela världens män så som läget ser ut.

Annars så är det fint att du lever som du lär. Jag skulle dock säga att alfasnubben får dålig namn av många avundsjuka män, alfatypen är tvärtom något som alla män ska aspirera att bli i ett hälsosamt samhälle.

Charlie är dock bara en social, självsäker och rolig snubbe som skiter i allt och alla; inte den kompletta alfamannen, som dessutom ska vara otroligt bra på något. Jag vill inte ha ett ytligt samhälle där män aspirerar att babbla utan att åstadkomma något. Tyvärr är det så att moderniteten dyrkar det ytliga över allt annat.

Du måste lära dig att man inte kan beskriva alla 7 miljarder människors exakta preferenser inom beteendevetenskap. Däremot finns det mönster som är återkommande bland alla män och kvinnor oavsett etnicitet och kultur. Därför pratar man om generella beteenden.

Du är ett undantag. Ok. Jag tror dig. Men det som gör är att jag vet att du är i minoritet är t.ex att det inte finns en enda bok på bestseller-hyllan bland tantsnusk som handlar om hur du vispar bort Christian Grey för den tysta nörden i hörnet.

Du är anledningen till att "Sneaky Fucker" är ett beteende som funkar för vissa män som inte har personlighet eller status för att vara alfahanen. Läs lite om termen. Ganska intressant om man har minsta intresse för biologins inverkan på beteenden. Jag skulle vilja påstå att varenda feministisk man är en sneaky fucker.

I ditt fall är det dock en genetisk återvändsgränd eftersom du inte vill ha barn. Därför är du ett undantag. Precis som att den manliga feministen är i minoritet bland män. Kvinnor och män med dina preferenser för inte sina gener vidare i så stor utsträckning att det påverkar människans preferenser i stort. Vore naturligtvis en katastrof för artens överlevnad om så vore fallet.

Haha , som smal, rolig men tyst typ har jag ibland blivit uppraggad av någon som gillar sånt. Men det är sällan. Och vi smala tysta typer har, som du nog märkt, en tendens att inte vara så "på".
De flesta tjejer vill bli uppraggade, inte behöva ragga.

Hur som helst, Alan är "losern" i 2,5 men. Charlie är också en loser men en loser som män kan och vill identifiera sig med.
Alan har def. kuvats under matriarkatet (feminismen / kvinnor) och har ingen som helst självkänsla. Det är ingen kvinna som tycker det är attraktivt, och ingen man som vill identifiera sig med en permanent gnällspik.

Sen tror jag inte heller att kvinnor överlag är imponerade av Charlie. Att en man på 40+ som klär sig som en tonåring och inte har fast jobb skulle ragga upp 10-poängare är ju ganska märkligt. Han verkar även ha nån psykisk störning typ bipolär sjukdom. Han är ju inte heller särskilt muskulös eller attraktiv. I verkliga livet betalar han mestadels för sexet.

Om Alan bara hade haft mer självkänsla tror jag att många kvinnor sett honom positivt.

Jag känner inte riktigt att man kan göra en psykologisk seriös analys av 2 1/2, men det känns som om det finns fler män som Alan i Sverige än i andra länder.

Sådana typer av män existerar överhuvudtaget inte bland MENA invandrare. Det är mycket märkligt hur somliga lyckas uppfostra heterosexuella män som inte har ens en droppe manlighet i blodet, och än märkligare hur feminismen vill ha just något som i mångt och mycket liknar Alan som modellen för Sveriges framtid.

Det värsta är att Alan typer finns lite överallt i TV, jag har märkt att svenska män har en otrolig hög frekvens av män som talar med en nasal eller närmast feminin ton i rösten, Arnstadt är bra exempel på en man som tycks ha mentalt vägrat att komma in i målbrottet. Något mycket märkligt håller på att hända i Sverige, några män tycks undermedvetet försöka imitera kvinnor av skam för allt som är maskulint.

Jag skulle välja Alan. Han är långt mer ansvarstagande och känns mera pålitlig.