Varför blev Sverige ett så värdelöst samhälle med låg social tillit?

Den har varit en intellektuell trend i hela västvärlden, särskilt sen antikoloniseringsrörelsen och materialismkritiken fann varandra på 60-talet.

Om det finns någon skillnad mot andra länder är det som vanligt att konsensuskulturen och den extrema centralstaten (ironiskt nog skapad för att föra krig från 1500-talet och framåt) gör att saker tenderar att drivas till sin absurda spets här. Det blir som en DDR-version av allting.


Jantelagen är gammal bondekultur och finns överallt. Det råkar bara vara en norrman som formulerade den.

Bra inlägg, som tyvärr ignorerades i tråden. Alla andra inlägg handlar om utfallet istället för orsaken. Alltså de nämner allt från socialism till kulturmarxism och för hög tro på det egna samhällets förträfflighet. Allt detta är utfall och det ser man direkt när man frågar sig varför just Sverige skulle drabbas av dessa saker.

Ingen vill titta inåt fråga varför vi tagit åt oss av de sämsta politiska idéerna som världen hade att erbjuda och varför vi dragit varje idé till sin spets. Det beror, som du säger, på den svenska konsensuskulturen.

Man kommer överens om att vi ska bygga en socialdemokratisk blandekonomi eftersom det är det bästa, och det enda rätta. Den som avviker måste det vara något fel på och hela samhället tvingar dem att rätta in sig i ledet. Man når samma konsensus vad gäller allt från narkotikapolitik till migration och hur kulturen ska fostra medborgarna. Självklart, som i en del av konsensuskulturen, målar man in sig i ett hörn genom att göra alla idéer permanenta.

Tanken att den konsensus som nåtts kan ha brister anses absurd, så det är lika bra att göra den till lag. Exempel på detta är lagen mot hets mot folkgrupp. Idag ser vi brister i resonemanget som fördes när den infördes, då det blir mer och mer uppenbart att man måste kunna ifrågasätta och kritisera folkgrupper då de ofta agerar unisont. Att få bort de bestämmelser och lagar som införts är ofta extremt svårt.

Det som dock är svårt att acceptera för många är att om vi inte hade nuvarande galenskaper så hade vi haft andra galenskaper. Och det beror på att vi inte tolererar avvikande åsikter och faktisk debatt. De flesta svenskar blir helt ställda och ofta förbannade om någon inte håller med konsensus. Det är därför vi har uttryck som "Kreti och Pleti", samt "rättshaverist".

https://ourworldindata.org/trust
Kanske behövs lite perspektiv i diskussionen...

Beror nog på många saker men en av de viktigaste anledningarna tror jag är utslätandet av den svenska kulturen. Om det är något ett folk identifierar sig med så är det gemensamma högtider, traditioner och en gemensam historia.
I och med att många från andra kulturer anländer hit nu och inte vill/får anamma den svenska kulturen utan att politiker och den vänsterliberala eliten vill blanda kulturerna så blir alla oavsett ursprung förvirrade.
Om man istället ställde krav på att om man vill bo här så får man lov att släppa sina traditioner och religioner. Man behöver inte bli kristen men åtminstone leva som den lär eftersom vi är och har varit ett kristet land i ca 1000 år så har vi lärt oss kristna traditioner och även lagen är från början utformad från kristendom.
Hade vi tagit emot färre flyktingar och ställt krav på dem så hade man fortfarande kunnat vara stolt som svensk. Inga problem med människor så länge de firar midsommar, tar en nubbe till sillen, har en tomte på julafton osv.
Men vill man bygga egna moskéer och gå undan och be på arbetstid eller kräva halalkött i skolmatsalen så blir vi aldrig VI, utan dom och vi istället.

Invandringen.

Därför att många människor ansåg att Sverige var ett skitland och närmast kommunistiskt, att det som ca 45 % av befolkningen var stolta över inte var något att vara stolt över. Att Sverige var ett bra land men många var missnöjda.

Att vi slapp krig och elände var bra, inget land blir helt efter ett krig, se bara på Norge efter 1945 och än mer Danmark. Vi var stolta över vad vi gjorde på våra jobb men så tog någon en penna och sålde ut skiten och flyttade bara. Vi ville faktiskt bryta makten hos kapitalet men vi var för få som ville detta. Tror det är grunden vi var bäst enligt oss själva men så bestämde borgarna att vi inte var bäst längre utan allt var bättre i andra länder(EU). Vi visste att staten och nationen var vi, vi ville tror på att vi kunde uträtta storverk. Några krigshetsare till flaggviftare som hyllade döden det är inget för en äkte svensk arbetare. Borggårdstalet urk säger jag bara. Snacka om delad nation.

Hur vet man att Sverige är ett värdelöst samhälle med låg social tillit? Vad grundar man det påståendet i? Uppskattar om jag får svar som har mer grund än "ja men det fattar man ju, det är uppenbart"? Dessutom, vad jämför man med när man påstår att Sverige har låg social tillit? Globalt är väl Sverige fortfarande ansett som ett land med extremt hög social tillit?

Intressant artikel i sammanhanget: http://fof.se/tidning/2014/8/artikel...n-lita-pa-folk
Artikeln är från 2014, men om vi utgår från den så kommer vi från en mycket högre nivå av tillit sett över tid. Det var senast kring 2000 som det var "såhär illa". Men innan dess var det bara värre, jämför med siffror från tidigt 80-tal till exempel.

Ibland tänker jag att vi är lite för cyniska och glömmer bort att vi faktiskt kan ha utvecklats i positiv bemärkelse också när man ser till det stora hela. Allt hänger på vad man jämför med.

Jag är faktiskt jävligt nöjd och tycker bra om de människor jag träffar på dagarna, med något enstaka undantag ibland. Tror nog det svenska missnöjet och gnälligheten var värre förr även om den finns kvar såklart.

Inte ekonomiskt. Det går bara att visa om man undervärderar den verkliga inflationen. Man gör det med KPI. Då ser inflationen lägre ut än vad den är och utvecklingen i bnp/capita ser bättre ut än den faktiskt varit.

Självcensuren och åsiktsförtrycket har ökat, inte minskat.

Invandringen och dess konsekvenser för svenskarna behöver vi inte ens nämna. Vad är bättre än förr?

Om du frågar statens propaganda kanal SVT och programmet Nationalstaten så hade den nationella identiteten inget värde förrän det anlände en massa invandrare till landet. Såg det på TV igår och stängde av skräpet.

Vi hade det så otroligt bra här i Sverige. Med 'vi' menar jag en helt överväldigande majoritet. Det fanns dock de som inte riktigt trivdes med sin tillvaro, och det var de som ansåg sig motiverade nog att försöka förändra samhället, och det var många av dem som blev politiker och journalister.

Dessa drar nu åt sig resten av den minoritet som tycker som dem (genuspedagogik, öppna gränser och annat för oss normala helt absurda ting), och eftersom vi andra fortfarande ändå har det rätt OK låter vi dem hållas (tyvärr). Det är just nu de som syns i media, det är de som bestämmer vad som ska synas och höras - ja, det är de som bestämmer agendan just nu.

Polariseringen hos oss andra beror på att en del har vaknat upp och insett hur det ligger till, medan andra fortfarande lever kvar i det gamla trygga "som-det-var-förut" och litar på att våra politiker och journalister styr oss rätt (trots att de ändå inte tycker om genustjafs och mångkultur egentligen).

Snart kommer allt ställas på sin spets. Hur, var, när och vilket uttryck det tar sig vet ingen. När tillräckligt många inser varför samhället förändrats negativt och varför bristen på denna sociala tillit uppkommit, kommer dessa att i sin tur vilja påverka politiskt och medialt åt andra hållet - och så fortgår spelet.

Ju mer en grupp blivit kvävd på åsikter desto hårdare slår rekylen sedan.

En del av svaret på frågan är att det beror på jordbruksreformerna: Skiftena (Laga skifte etc.) sprängde de gamla byarna/bygemenskaperna och svensken blev isolerad på sin egen gård i ensamhet i tjotaheiti. Att Sverige saknar pittoreska byar som man kan hitta utomlands, beror på politik. Jordbruket blev förvisso effektivare, men gemenskapen hos svensken försvann. Har man ingen gemenskap, så går det som det går med utvecklingen. Enstöringar har ingen social tillit.