Finns det hopp för en realistisk liberalism?

Med liberalism menar jag inte någon Fp-urvattnad PK-ideologi utan verklig liberalism byggd på privat ägande, yttrandefrihet, balans mellan skyldigheter kontra rättigheter samt naturligtvis en realistisk syn på statens roll i ett samhälle med en minimal stat.

Det finns många människor som delar en hel del liberala attityder, men det finns ingen kraft som kan kanalisera dessa. Vilka partier eller organisationer kan kallas liberala enligt sig själva eller andra? Folkpartiet döpte om sig till liberalerna, men är i praktiken ett vänsterparti som står för offentlig sektor i massvis av avseenden. Moderaterna är fortfarande ett oskrivet kort just nu när de genomgår en förändring från öppna hjärtan till något okänt. M kallar sig knappast liberaler själva. KLP är väl det politiska parti i Sverige som mest renodlat står för en mer principiell liberalism, men KLP är hopplöst inaktiva och prioriterar fel frågor. Det finns också en organisation som kallas Frihetsfronten, men den får betraktas som helt avsomnad idag om den ens existerar.

Problemet hos KLP är delvis ideologiskt och delvis socialt. Den typiske KLP-medlemmen är en högutbildad vit man boendes i en studentstad eller ett typiskt vitt bostadsrättsområde. KLP-are driver inte mycket utåtriktad politik utan ägnar sig mycket åt hårklyverier. Man förmår inte se de stora stridsfrågorna för vad de är, eller så saknar man helt svar på dessa och driver istället ett autistiskt motstånd mot staten i största allmänhet.

Visst kan man tycka att statens roll bör bli mindre, men nu har vi en stat och då borde man ändå inse att den har vissa funktioner. KLP tycks ha nära band till SlösO, en organisation som drivs av en moderatpolitiker. Denne organisation ifrågasätter gärna hoppbackar men tiger helt och hållet om det gigantiska skatteslöseriet som vår invandringspolitik innebär. Till skillnad från en rostig skidbacke så kan inte heller kostnaderna för en misslyckad invandringspolitik avvecklas med några penndrag. I alla fall inte på kort sikt eller utan extremt mycket våld. KLP:s enda syn på detta är att invandringen är oproblematisk så länge invandrare inte får bidrag, men det är fel av flera skäl.

För det första så har Sverige under lång tid lockat hit en massa lycksökare till landet där manna och honung regnar från de hårt arbetande och lättlurade svenskarna. Även om man avskaffade alla bidrag imorgon så kan man inte göra decennier av bidragsinvandring ogjord i en handvändning. Vi kommer ha ett stort bidragsproletariat som vant sig vid att suga på statens spenar i brist på annan sysselsättning, dessa kommer knappast resa sig på fötterna omgående och bli självförsörjande med hederligt arbete. Inte bara för att vilja saknas, utan i många fall även för att förmåga saknas. Bidragssystemen har skapat en stor kår av handlingsförlamade personer.

Dessutom tar KLP-are nästan uteslutande avstånd från allt som har att göra med statlig maktutövning att göra. Det är en sak om man vore anarkokapitalist och ville att all rättsskipning skulle skötas av statliga vaktbolag eller privata legoknektar etc. Men detta vill inte KLP. KLP vill att staten ska sköta brottsbekämpning och försvar, men har inga idéer om hur detta ska skötas konkret. Trots att detta är en av de ytterst få uppgifter som är legitim för staten enligt KLP.

Gränskontroller är en fråga som anses vara statligt förtryck. Polisen ska tydligen inte använda våld mot medborgare och få ”kränka” deras rättigheter. Å ena sidan ska vi ha vidöppna gränser med allt vad det innebär i form av fritt inträde för vem som helst. Å andra sidan får inte staten utvisa kriminella ens om de är utlänningar. Polisens uppgift är att upprätthålla privat äganderätt, människans rätt att slippa utsättas för våld etc. men polisen får inte avlyssna brottslingar, och i övrigt är det mycket oklart vad polisen får eller inte får göra.

Huruvida det beror på en barnslig autism eller bara en oförmåga att våga ta obekväma debatter om kampen mot kriminella, så är det uppenbart att frågor om brottsbekämpning inte står högt i kurs hos KLP.

Men ett annat problem med liberaler är att de är fast i PK-tänkande. En debattör som skrev en artikel om negerbollar och negrer ansågs oseriös. Hos vem och av vem? Knappast hos alla vanliga människor utanför Stockholms innerstad som har tröttnat på PK-elitens pekpinnar. Självklart sticker artiklar om negrer och bögporr i ögonen på de överkänsliga men det är liksom meningen. Att leva i ett samhälle där en självutnämnd PK-maffia ständigt hittar nya förbjudna ord som ska bytas ut andas kinesisk kulturrevolution. Stora delar av samhället viker sig likt gummiryggar men sen när ska en liberal rörelse anpassa sig efter en självutnämnd elit som vill censurera samhället?

Jag är övertygad om att det kan finnas en framtid för liberalism som ideologi, men inte enligt en ängslig eller autistisk uttolkning som antingen är i linje med PK-etablissemanget alternativt bygger på en autistisk vilja att blunda för alla problem som ännu inte nått ens egen gata. Liberalism bör handla om att vilja skapa ett bättre samhälle på frivillig samverkan i mycket högre grad, men om liberalismen bara blir de besuttnas och privilegierades rätt att låsa in sig i rikemansghetton så kommer dess lockelse att avta och bli ett fenomen enbart för de som är kortsiktiga eller för de som är fega. Ingen av dessa grupper är en bra bas att bygga ett bättre samhälle på.

Kulturkamp mot PK-eliten samt en ambition om ett liberalt samhällsprojekt (snarare än en vilja att stänga in sig i en individualistisk bubbla) bör vara två grundpelare för en radikal och systemkritisk liberalism.

Hur skulle ett sånt partis plattform se ut?

Några förslag:

Metapolitisk kamp mot PK-eliten
Avskaffandet av presstöd
Skrota public service
Avskaffa censur, blasfemi och HMF
Skrota allmänna arvsfonden och stryp stödet till henvänsterns lekstugor
Bygg allianser med alternativmedia

Invandring och mångkultur
Skrota offentlig flyktingmottagning – låt folk betala för humanitet ur egen ficka efter vilja/förmåga
Avskaffa integrationspolitiken – folk får umgås med sina egna om de vill
Inga kvoteringar från statligt håll
Bort med etniska gräddfiler
Släpp debatten fri och avskaffa kod 291 och andra mörkanden av brottslingars etniska bakgrund
Se medborgarksapet i en öppen värld som något som innebär ett minimum av skyldigheter och inte bara villkorslösa rättigheter – utvisning och evig landsförvisning av våldtäktsmän etc. Inför möjligheter att riva upp medborgarskap, dra in pass etc.
Låt sjukvårdspersonal betala om de vill vårda papperslösa gratis – notan ska inte till skattebetalarna

Statens roll
Polisens uppgift bör omprioriteras från att jaga knarkare och piratkopierare till våldtäktsmän och såna som skadar andra.
Sätt hårt mot hårt i förorterna – statens våldsmonopol ska gälla även i ghetton
Dödligt våld vid behov mot de som anfaller blåljuspersonal – Sverige ska inte bli apornas planet
En armé byggd på yrkesmilitärer eller frivilligkårer – en stark armé men inte baserad på att tvinga in omotiverade ungdomar som inte vill kriga. Försvaret måste få kosta och det finns mycket annat som man kan skära bort.

Arbetsmarknad
Skrota sophämtningsmonopol och avskaffa fackens de factomonopol på arbetsmarknaden. Fackföreningar får finnas men de ska konkurrera med varandra på lika villkor. De som driver orimliga lönekrav förpassar sig själva till sophögen den naturliga vägen.
Lönebildning efter marknadsmässiga principer.

På sikt
Ingen offentlig utbildning (annat än polis och militär, domstolar etc.)
Privatiserad vård utom möjligen akut
Helt privatiserad skola
Privatiserade trygghetssystem
Stärkt äganderätt på områden som fastigheter, vräkning, bevakning

Inte ett svar - hmmm... kan det vara så att de flesta liberaler helt enkelt inte anser att realism är något man behöver bry sig om?

Det tror jag nog men väldigt många av forumdelens stammisar håller inte med om att det ska finnas ett våldsmonopol eller att det ska förekomma beskattning överhuvud taget t.ex.

Problemet är att det inte går att argumentera för vad staten bör göra ur ett anarkistiskt perspektiv annat än att begå självmord. Det går inte att säga vad som är mest libertarianskt mellan stängda eller öppna gränser. Visst, äganderätten är grunden i anarkokapitalismen, men staten är inte legitim och resurserna den besitter är stöldgods. Statliga gränskontroller är förtryck och ett sätt att utöva makt över undersåtarna. Jag har sett libertarianska argument för bägge sidor i frågan om gränserna, men jag tror alla är eniga om att det bara är perversa kompromisser man tvingas på grund av staten tvingas göra.

Angående polisen så känner jag inte igen mig. Mig veterligen finns det inget utbrett hat mot säkerhet och brottsutredning. Även i anarkokapitalisternas drömsamhälle hade det funnits väktare m.m., samtidigt skulle man själv också givetvis få bära vapen.