Problem med tonårsdotterns beteende och boende

Har en 13 årig dotter sen tidigare. Jag har ny familj med fru och barn sen fem år tillbaka. Min dotter har bott hos oss i olika perioder men det har aldrig fungerat. Senast va i sommras då hon på egen begäran ville flytta hit permanent byta skola osv. Eftersom hon absolut inte ville bo hos sin mamma, vi var ganska tveksamma eftersom det inte funkat innan, och som väntat slutade det i katastrof och närapå skilsmässa till på köpet. Hon utryckte ett hat att bo här och ett hat mot min fru,hon flyttade åter hem till sin mamma och är nu sjukskiven från skolan pga deprission och går på samtal hos BUP. Nu har bup kontaktat socialen för dom är oroliga för henne, blir väll någon utredning. Vad händer om barnet inte kan bo hos någon av föräldrarna?. Kan jag neka att låta henne bo hos oss?. Kan låta hårt och kallt av mig men jag vill inte riskera mitt äktenskap. Någon som varit med om något liknande?. Vill inte ha några predikningar att ni skulle gjort allt för ert barn

Tror nog du får räkna med att bli ifrågasatt. De erfarenheter jag har från ett annat håll gör att jag omöjligt förstår dig. För att ge ett råd i all välmening som du inte frågar om så tycker jag att du ska tänka ett varv till. Slutar detta med att du har en familjehemsplacerad dotter kommer du med all sannolikhet ångra dig om några år. Då är det försent.

Till ett par av dina frågor. Det BUP har gjort är en orosanmälan, socialtjänsten kommer mycket troligt inleda en utredning om barnets situation. Du kan självklart meddela socialtjänsten att hon inte får bo hos dig. De kommer sannolikt då göra det de kan för att stötta mamman och se hur de kan stödja dottern och mamman för att hon ska kunna bo där. Dig som pappa, kommer de efter din vägran att låta dottern bo hos er avpollettera rätt snabbt. Detta trots barnkonventionens intention att till nästan vilket pris försöka säkerställa att barnet har god kontakt med båda föräldrarna. Att sedan försöka återinträda som ansvarstagande pappa kommer att bli svårt för att inte säga i det närmaste omöjligt. Om det sen inte är möjligt att hon bor med mamman heller kommer hon att familjehemsplaceras. Jag kan nog garantera att din dotter inte kommer att känna sig speciellt önskad efter den historien.

Det är ju inte så att jag ska eller har övergett henne!. Vi träffas kontinuerligt på tu man hand och hittar på saker. Det är boendet som inte fungerar

Så vad är problemet?
Ungjäveln klarar inte att anpassa sig hos någon av er föräldrar. Då begär en riktig förälder att barnet LVUas.

Ja det är ganska förståeligt att hon inte kan bo hos er om hon uttrycker hat mot att bo hos er och hat mot din fru som är boende med din i en familjesituation.

Din dotter verkar feluppfostrad om jag får tycka till. Helt feluppfostrad dessutom. Vem har uppfostrat henne?

Ändrad rubrik: "Vad kommer hända nu" -► "Problem med tonårsdotterns beteende och boende".

/Mod

För att kunna komma tillrätta med problemet vore det nog av värde att titta på varför hon beter sig som hon gör hos dig, TS. Att du skulle överge din dotter borde inte finnas på kartan, men det är ju heller inte så kul med en ohållbar situation i hemmet.

Vad sägs om att lära ditt barn några värderingar till att börja med? Vad sägs om att lära henne uppskatta hon har tak över huvudet nu i vintern?

Du är ansvarig för ha skapat ett vilddjur.

En av mina kollegor hade ett barn som låter precis som ditt och hade gjort ett experiment med honom. Han sparkade honom från huset och barnet fick själv söka någon ställe som var lika bekvämt och säker.

Barnet fann det till slut efter mycket plågeri. Barnet fick en livstidserfarenhet som aldrig kommer ersättas för han äntligen förstod värdet av det han har.

Du får helt enkelt sitta själv, ta papper och penna och analysera olika scenarios beroende på hennes tidigare val och dina egna val.

Prata med henne klart och tydligt och se till att hon förstår 100% det du försöker sälja till henne.

Käftar hon , ge henne smisk eller ett smack i ansiktet.

Man blir nyfiken på personer som dig. Är det så mycket problem med ungen, varför valde ni skaffa barn istället för att abortera kärringen?

Du måste förstå att när du har skaffat barn, de automatiskt blir första ansvar i ditt liv. Ta det inte illa men baserad på dina inlägg i tråden, känns det som du bör lägga henne i prio 2 eller 5 och fokusera på ditt fru.

Det måste ju finnas en större problembild än detta. Barnet uttrycker "hat" som i vad hon följer inte regler och är odräglig som alla andra 13-åringar? Eller hon sprutar grön galla ur munnen så fort hon ser din fru?

Boendet har aldrig fungerat? Varför? Vad händer när dottern bor hos er? Vad är det som går fel?

Efter som du varit skild i minst 6 år så får man väl hoppas du och mamman till barnet kommer överens och kan ha gemensamma regler och inte baktalar varandra?

Svårt att förstå att du inte kunde hantera barnet före det var pubertalt heller. Men ja, så sprutar det ju grön galla ur munnen på henne.

Fungerar din nya fru med dina nya barn?

Din dotter mår dåligt.
Du berättar om dina problem som uppstår pga. detta.
Är du inte alls intresserad av VARFÖR din dotter mår dåligt?

Vad har du, och din dotters mamma gjort för att dottern ska må bra.
VARFÖR hatar hon er/allt?

Är du medveten om att 13 år är en jobbig ålder, framförallt för flickor?

Varför får jag känslan av att du är mer rädd om ditt förhållande än om din dotters hälsa och välbefinnande?
VAD är det för hemskt hon har gjort mot dig/er, som du inte kan acceptera, förutom att vara tonåring?
VAD har du, ditt ex, gjort/inte gjort mot/för henne?

Om jag, på ditt korta inlägg, kan avläsa att du vill bli av med henne smidigt och lätt.
Så kan jag lova dig, att även hon kan och har gjort det.
Självklart är hon förbannad, rädd, ledsen och uppgiven.
Förväntar du dig att din 13-åriga dotter ska kunna hantera en sådan situation?
Eller, kan du, och hennes mor vara starka för henne nu?

Blir förbannad på sådana som dig!

Så, du är lite ledsen nu, för att du inte kan axla ansvaret för det liv du satt till världen?
Stackare.
Nåja, skicka iväg henne till någon annan då. Som får fixa biffen. Det blir nog bra.
För dig!

Om du inte förklarar dig, så kan jag inte känna något annat än förakt för dig.
Tvi!

Du har redan fått de arga svaren, jag liksom andra undrar varför du, vuxna människa, inte kan balansera en hustru och en dotter. Det låter trots allt som om det finns en mycket större problembild och lurar i bakgrunden som man kanske bör ta hänsyn till. MEN NOG OM DET.

Jag förstår av ditt inlägg att du enbart vill få svar på ifall du vill kunna neka henne att bo hos er. Det kan du förstås, ett barn skall inte behöva leva i en familj som inte vill ha denne. Det är inte hälsosamt för barnet.

En vän till mig fick bo i fosterfamilj på grund av att hennes föräldrar inte kunde respektive inte ville sätta denne i första rummet. I ett sådant fall måste det förmodligen utredas hur det kommer sig att du klarar av att vara förälder i din nya familjekonstellation, men inte kan vara det när det rör barnet från din tidigare relation. När den utredningen är gjord kan Socialnämnden förmodligen ta ett beslut i hur frågor kring boende, vårdnad och umgänge kan lösas på det sätt som blir bäst för din dotter.