Djursholmssvenska och dess iiii'n

Jag läste texten ovan i en helt annan tråd och blev påmind om att jag själv alltid undrat varför många personer från mer fashionabla områden som till exempel Lidingö, Östermalm och Djursholm pratar på ett visst sätt. Oftast som personen ovan beskriver. Det är som om de uttalar orden med något slags konstigt nasalt läte liksom. Någon som vet varifrån det här sättet att sätta ljud till orden kommer ifrån? Det kan väl ändå inte vara så att de pratar så naturligt, då skulle vi ju prata om en superlokal dialekt för att uttrycka det milt?

Språkvetarna Lars och Martin Melin kommer i dagarna ut med en bok om just detta fenomen, Fiint språk. I fråga om uttal som social markör nämns följande i en tidningsnotis kring boken:


(från Svenska Dagbladet)

Och här finns lite mer att läsa på sidan Ledarna.

iii:na lär komma från Marstrand på Västkusten, där det fina folket semestrade.

Okej så det är sociala markörer vi pratar om enbart?
Tack för boktipset förresten, den ska jag köpa.
Läste deras Corporate Bullshit och den var riktigt underhållande.

Iiiiiiiiiiiiiii:na kommer mycket riktigt från Bohuslän och Göteborgska skärgården, där man pratar göteborska med de långa fåniga Iiiiiiiiii:na.

Det ansågs i Stockholm fint att ha sommarhus där. Så många, även sådana som inte hade något sommarhus där, lade till sig detta vidriga "talfel".

Precis, det där om i:na var med i 'värsta språket' som gick förut på svt.

Sch-ljudet som guldgrabben snackade om tycker jag hör hemma i norrland. Där säger ju alla schu (sju) istället för chu och så vidare....

De andra uttrycken finns också i Göteborgskan.
Sedan är det väl inget konstigt med att alla områden har sin egen sociolekt. Det gäller ju både fina och mindre fina områden. För övrigt har de flesta Göteborgare jag pratar med uppfattningen om att långa i:n är just Stockholmskans irriterande talfel.

Jag måste vara döv för jag har aldrig hört någon Djursholmsbo prata med surrande i:n. Däremot talar vissa som är uppvuxna på Östermalm så och kanske några som bor på Lidingö (det vet jag inte så noga). Jag tycker de flesta från Djursholm talar helt vanlig rikssvenska.

Att "Lidingö-i:na" härstammar från Bohuslän har jag också hört, men kommer inte ihåg varifrån.

"Värsta Språket" kanske?

Jag träffade ett par djursholmtjejer när jag var bäng, jag kunde knappast uppfatta en fjärdedel av vad de sa. Det är nog påfrestande att försöka konversera med dessa när man är nykter på alla sätt, men jag höll på att snedtrippa p.g.a de då, det är riktigt provocerande.

Det tonande "i" som åtminstone tidigare var vanligt på Lidingö, Östermalm, Djursholm, finns det fortfarande? Kan inte påminna mig att jag hört det på länge. Lite synd, för jag tyckte lät ganska festligt. Dessutom, finns det män som använder det eller är det en rent kvinnlig grej?

Dessutom, säger man verkligen att man bor "på" Djursholm istället för "i"?

Det handlar nog mer om förortsfnask som använder det..