Det finns en del felaktigheter i den här tråden som kan vara värda att kommentera. Till att börja med är kostnadsläget i Japan inte betydligt högre än i Europa. Jag vet inte var folk får denna seglivade missuppfattning ifrån. Japan var dyrt på 90-talet inte nu. Om du någon gång har bott i Japan så vet du att mat och shopping är betydligt billigare och bättre kvalitet än i Sverige. Man klarar sig bra på CSN om man kan hantera sina utgifter. Bor du i Tokyo kan du få lite högre kollektivtrafikskostnader än i Stockholm vilket inte är så konstigt då Tokyo är gigantiskt. Bor du i en stad i Stockholms storlek så är det däremot billigare.
Det som kan vara dyrt i Japan är boende. Oftast betalar du inte mer än för studentboende i svenska storstäder men det är mindre och sämre standard. Som någon annan nämnde är värdfamilj ett hett tips om du vill lära dig japanska. Då får man öva hemma med och dessutom bor man schystare och får mat på köpet. Familjeboende är dock dyrt via många skolor så det är ofta bättre att boka på annat håll. T.ex.
boijapan.se där man får en långtidsrabatt.
Sedan är inte japanskt talspråk svårt att lära sig. Alla japanska ljud finns i svenskan så uttalet är lätt jämfört med de flesta andra språk, inte minst kinesiskan. På tal om kineser så är det naturligt att det finns många kineser i Japan. Många språkskolor har också många sydostasiater vilket brukar vara värre då de knappast är där för att plugga. Sikta på en skola som har många västerländska studenter typ GenkiJACS eller KAI. De lär vara bättre på att hjälpa dig som är döv. Japanerna är generellt väldigt hjälpsamma men mentaliteten är annorlunda än här hemma och det kan tyvärr vara så att mer asiatiska språkskolor inte ens vill ta emot dig för att de inte vet hur de ska hantera utmaningen med en döv student. Enligt samma skeva logik som västerlänningar kan bli nekade till en del restauranger i Japan, åtminstone om du inte kan japanska.
