Citat:
Ursprungligen postat av
Lobengula
För det första så är det helt ointressant vad AKB gör. Hon är endast en papegoja som rapar upp de floskler som partiledningen har konstruerat.
Moderaterna har ingen egen vilja, de lyssnar på opinionen och justerar sin politik så att de kan få maximalt med väljare. De såg att SD växte och justerade sedan invandringspolitiken 129 grader. Ingen tvärvändning för då skulle man skrämma bort liberala väljare, men en tillräcklig vändning för att locka tillbaka väljare från SD.
Moderatledningen har som enda syfte att regera. De skiter fullständigt i hur det går för Sverige så länge de får regera. Vill väljarna öppna gränserna, ja då vill moderaterna det. Vill väljarna införa planekonomi så kan man ge sig fan på att moderaterna ändrar sin ekonomiska politik. Diana Janse slänger ur sig "testskott" för att se hur opinionen reagerar. Gillar folk vad hon säger så blir det partipolitik, om inte så kan papegojan AKB säga att moderaterna inte står bakom åsikterna.
Sedan har moderaterna mage att anklaga andra partier för att vara populistiska. Snacka om att kasta sten i glashus.
Ja, det är nog riktigt. M har helt tappat sin ideologiska kompass, som förvisso började komma bort redan på 60-talet med Yngve Holmberg. Vad Janse emellertid tillför debatten är att hon visar på att kunskaperna om de verkliga samhällsproblemen finns inom det politiska etablissemanget. Det finns inget påtagligt kunskapsavstånd mellan "folk" och "elit", bara vissa officiella förnekanden från "elitens" sida. Att Sverige håller på att begå kollektivt självmord har visats t ex här på Flashback sedan över ett decennium tillbaka och denna process har flera komponenter, där det mångkulturella projektet är ett, och ett av de allvarligare, men detta har pågått sedan 1975. Man skall komma ihåg att de verkligt stora katastroferna tar i allmänhet runt en generation, eller ibland något mer, att fullborda. Vi är där nu, ca 40 år senare. Det nationella självmordet väntar runt knuten.
Sedan kommer så klart inte M att lyfta ett finger i någon fråga där det kostar på medialt och politiskt för att åstadkomma någon räddning. Man har haft sina chanser; 1976, 1979, 1991, 2006, 2010. Vad blev resultatet? Som bäst ingenting. Som värst upphävandet av Lucia-beslutet och Migrationsöverenskommelsen med MP. Det finns väl ingen frisk människa som med detta facit någonsin kan rösta på M igen.
