Citat:
Ursprungligen postat av
Ziaya
Ska tjata igen om de strukturer som tvingar in män i ett "alltid stor och stark"-fack. Gråter inte. Söker inte hjälp. Tar livet av sig.
Inte bra för oss.
Vill börja med: jag har inte följt diskussionen från ett.
Anledningen varför män inte uttrycker känslor, är stoiska, är för att en man som visar svaghet, att han tar åt sig och kanske tappar självkontroll, kan lätt bli tolkad som ett lovligt offer för mobbare och individer som söker efter ett brottsoffer, men också att bli dominerade. Självklart existerar det andra anledningar men dessa tordes vara de troligaste anledningarna. En annan anledning är att det är fördelaktigt för kvinnor att veta att deras man inte låter sig styras av känslor, inte tappar självbehärskningen och blir våldsam.
Men det finns mer bakom denna attityd hos män. Om de förväntas stå ute på ett fält och slita tills de dör eller tills de är fysiskt oförmögna att utföra hårt arbete så hjälper det om de är emotionellt platta. Detsamma gäller om de tillhör den grupp som förväntas driva stål genom magen på någon och riskerar att bli sönderhackad på kuppen. Samhället har opportunistiskt nyttjat detta drag hos män till fullo. Beteendet ökar chansen att han jobbar hårt utan kapitulation och därför ökar chansen att han lyckas materiellt, alltså han blir attraktiv som partner; i farliga situationer så ökar känslokylan att han tar rätt beslut, i stundens heta att han inte begår ett ödesdigert misstag.
För mig är det uppenbart att vi diskuterar evolution och hur samhället underblåser detta, av olika anledningar, och inte arbiträra normer. Om vi ska ändra på evolutionära drag hos männen kommer vi få problem om hela samhället inte ändra beteende för att ackommodera förändringen — kvinnors roll är betydande i denna omställning. Jag har svårt att se att män skulle ändra sig om inte kvinnor finner förändringen attraktiv (sexuellt och socialt), t.ex. män uttrycker känslor och öppet pratar om dom o.s.v.. Om beteendet inte skänker honom kvinnlig uppmärksamhet, eller om han saknar ett visst mått av nonchalans över avsaknaden, lär han försöka "återerövra" sin maskulinitet för att göra det lättare att finna en partner — få klarar av att vara ensamma under större tidsrymd.
Män hade inte utvecklat denna attityd om inte den vart vinnande hittills som sexuell och social strategi, eller om kvinnor inte hade reagerat positivt. Försök att förklara beteendet som om det bara kom ifrån sociala strukturer och inte från evolutionära strukturer som informerar de sociala.