Historikern Harrison, född 1966, påstår att det inte var bättre under folkhemstiden. Nja.
https://www.svd.se/till-alla-bistra-...re-pa-50-talet
Vad gäller brott så menar han att statistiken visar att ökningen av gatuvåld, gängkriminalitet, och integrationsproblemen inte satt spår i statistiken. Inte heller antalet mord har ökat.
Kanske inte, men min verklighet från 60- och 70-talet var den att folk lämnade dörrar olåsta, myndigheter och polisen hade inte barrikaderat sig bakom lås och bom utan det var bara att stövla in, förtroendet i samhället var stort och folk litade på varandra. Och svenskarna som förr slog ihjäl sina fruar har dragit ned på den aktiviteten.
Prylarna är bättre nu, menar han. Ja, de prylar som inte fanns ens i fantasin då, men jämför man hur robusta saker som gjordes då så var det bättre. Nu rasar kylskåpet ihop strax efter garantitiden går ut. Då höll de i åratal och var fullt fungerande fortfarande då man slängde dem i samband med renoveringen.
Omvärlden är rikare och fredligare än förr, och vi har större möjligheter att resa, menar han.
Nja, på 60- och 70-talet liftade folk runtomkring, ungdomar åkte billig interrail i Europa, stand by biljetterna på flyget gjorde att ungdomar åkte på solsemester för några hundralappar, tjejerna åkte till London och Paris och shoppade. Det var krångligt att åka i Öststaterna men det var inte värre än det är att åka till USA idag där de kräver en hel roman om vad man hållit på med i sitt liv innan man blir insläppt. Folk tog folkabussen till Nordafrika och reste runt. Beirut var värsta partystaden. Nu är det så fredligt där att man måste ha livvakter för att våga resa i Afrika och Mellanöstern. Så det där med fredligheten förstår jag inte heller på.
Maten är bättre nu, säger han.
Och där kan jag ge honom rätt. Bättre, mer varierande och billigare. Nu finns det färskt bröd att få varje dag. Kvarterskrogar med bra mat och trevliga fik i varje hörn. Servisen på restaurangerna har också blivit bättre. Förr lät personalen en förstå att det var en ynnest att de släppt in en. Inte fråga om att föreslå en liten avvikelse i den mat som serverades.
Folkhemmet var ett ärkepatriarkat, anser han.
Visst var det män som styrde, men i många hem hade meritokratin gjort framsteg. Man gjorde det man var bra på i hushållet. Hustrumisshandel förekom, precis som nu, men det var definitivt inte ok. Inte heller att våldta sin fru var ok. Och att misshandla och slå sina barn hade de flesta slutat med innan lagen om barnaga kom. Massor med emansiperade medelsålderskvinnor tog universitetsexamen och, hör och häpna, fick till och med jobb. Så åldersdiskriminering ägnade man sig inte heller åt. Kvinnorna hade fortfarande val. Familjerna hade råd att ha en hemmafru men ville hon så var det fritt fram att jobba. Och jobb fanns det hur mycket som helst. Det var bara att ringa runt och presentera sig.
Det Harrison inte diskuterar är hur vi hamnat i ett sådant här kontrollsamhälle som vi nu lever i. Förr värnade bankerna om sina kunders intressen, nu låter de t o m USA snoka runt ens bankkonton. Och den korta period som vi fick njuta av fritt infoflöde har Google & Co satt stopp för. Nu får man bara se det som de tycker att man får ta del av. Och det blir mindre och mindre.
