Visitation av vapenskåp - hur förbereder du dig?

5 kap. 7 § Vapenlagen:

"Den som har tillstånd att inneha skjutvapen är skyldig att låta Polismyndigheten få tillträde för att kontrollera att förvaringsbestämmelserna följs".

Och det ansvaret ska du ta ifrån dom genom att bråka om de kommer för att kontrollera ditt skåp?

Nej, det har ingen direkt korrelation. Det är varje frihetsälskande medborgares förbannade plikt att bråka med myndighetsutövare som sätter sig över lagen - medan ni ryggradslösa, kuvade statssubjekt bara knäböjer och låter det hända. Du kan hålla käft nu, du har inte bidragit med något av värde i den här tråden.


Precis exakt så. Är det någon här som inte är läskunnig? Eller fattar t.o.m. den mest korkade av er nu? "ATT FÖRVARINGSBESTÄMMELSERNA FÖLJS". Alltså ICKE tillträde att kontrollera det som förvaras, ENBART kraven på själva förvaringen. Idioter.

Du verkar ha problem med läsförståelsen, ja.

Den här lagen har över 20 år på nacken nu och kom till av just den anledningen att det inte var tillräckligt att vapenägare bara behövde uppvisa kvitto på inköp av vapenskåp. För att förvaringsbestämmelserna ska följas behöver vapnen förvaras däri också.

Läs Prop. 1999/2000:27 för mer information.

Det är gulligt att du tror att du sätter dit mig när lagen verifierar vad jag säger. Kan dessutom tillägga att det inte finns lagkrav på att skåpet måste stå på folkbokföringsadressen, vilket polisen vill ge sken av, utan på vilken fastighet som helst som den licensierade är innehavare av - t.ex. jaktstuga. Detta är fastslaget av Förvaltningsrätten i Falun, mål 1549-16. Och som jag tidigare nämnt saknar polisens system med "poäng" också lagstöd. Men i det här forumet slickas det uppenbarligen polisstjärt utan dess like! En ny myndighet som tar över dessa frågor från den i sammanhanget synnerligen inkompetenta polisdito kan inte komma fort nog.

En husrannsakan utan grund räknas som ringa tjänstefel. Polisen ifråga får som mest ett aja baja och två fy!

'Jag var litet mer generell. Ett "ringa tjänstefel" leder naturligtvis inte till sparken, men väl till ett "tillrättaförande samtal". Nu tror jag inte att man som vanlig vapeninnehavare krånglar om/när polisen kommer för att kolla, utan man visar upp sitt vapenskåp utan snack. Vill man göra en principsak av det hela (inte för att man rätt i sak när man nekar) får man nog räkna med att misstanke om brott ganska lätt kan uppstå. En uppenbar misstanke kan ju vara att man åtminstone bryter mot 5:7 Vapenlagen.

Jag skrev i ett tidigare inlägg om hur lagstiftaren kan lämna delegation till myndigheter att detaljstyra och tillämpa mer allmänna regelverk (tillämpningsföreskrifter), vilket är ungefär vad polisen gör i vapenfrågan. Nu har ju en del förenklingar redan skett ("militärliknande eller -deriverade vapen" kan man nu få på jaktlicens om de är lämpliga för övrigt). Det kan kanske göras mer, men "fritt för vapen på stan", en särskild "Vapentillståndsmyndighet", enklare krav på förvaring och minskade kompetenskrav lär inte hända.

Att detta innebär både att samhället ballar ur och myndighetsmissbruk får man tycka. Man får också tycka att det mesta pekar på att vapenlagar och tillämpning innebär att samhället inte har problem med lagliga vapen.

Den tidigare anförda domen från Falun har såvitt jag vet överklagats och överrätten höll inte med om underrättens generösa tolkning.

Ofta får de ingenting. Jag har varit med om att snuten har försökt delge mig genom mina anhöriga i ett ärende där man åtminstone på den tiden bara fick delge direkt till den som delgivningen gällde. De fega kräken ringde min mormor dagen efter hennes 90-årsdag och låtsades först gratulera henne för att sedan försöka få henne att säga var jag fanns. Hon visste förstås inte det. Nästa person de fick tag på var morsan, som gav dem världens utskällning. Efter det slutade trakasserierna och jag blev aldrig delgiven. Beslutet i sig var för övrigt ett rättsövergrepp.

Om jag hade försökt få 🐷 straffad för att han skrämde upp mormor så hade förstås ingenting hänt. Den gamle narren Bergakungen kommer förstås antingen inte att svara på detta eller påstå att jag ljuger

Den som inte föraktar den svenska snuten har antingen ingen livserfarenhet eller är en stövelslickande usling.

Varför har detta en blivit ett ämne här?
Polisen utfärdar licenser, de kan komma och kontrollera med all rätt punkt.
De är bara ett par stycken anarkister som ska bråka om precis allt.
Då kan man fråga sig huruvida lämpliga dessa är att inneha vapen.
Nu väntar vi bara på 16 tumarens antipolis inlägg i detta ämne.

En sak att tänka på är att Polismyndigheten i sin iver att trakassera laglydiga vapenägare, numer hakar upp sig på att det går att skjuta mer än en kaliber i samma vapen. Så om du har en revolver kamrad i .357M så är det en god idé att gömma övrig ammunition som går att skjuta med samma vapen (.38S, .38LC, .38SC). Annars är risken att de anser att du bryter mot vapenlagen och konfiskerar samtliga vapen och all ammunition. Vissa vapenhandlare har redan börjat neka att sälja .38S om du visar upp licens för .357M. (De vapenhandlarna skall bojkottas, då de samarbetar med fienden.)

Problemet här är ju att det går utmärkt att skjuta den svagare ammunitionen (kortare hylsa, mindre laddning etc) i ett vapen konstruerat för 357M, men inte tvärtom. Möjligen kan grinigheten komma sig av okunskap runt detta. Nu låter det ju som problemet uppstår därför att man kanske har licens på en 357M för fältskytte i denna kaliber, men tävlar i de svagare kalibrarna. Då blir det ju rörigt, rörigare än formaliastyrda tillståndsgivare kan styra upp. (För de som tror att sådant bara gäller vapen, så är detta inte fallet, det finns många tillståndspliktiga verksamheter där lagens anda och dess bokstav inte sammanfaller särskilt bra.)

Det korrekta skulle förmodligen vara ett licens för en revolver i 375M tillåter inköp av den svagare ammunitionen med den kortare hylsan. För någon med ett (udda) automatvapen i denna kaliber (Desert Eagle är troligen den mest kända) blir det förstås inte lika bra.

Problemet handlar inte okunskap utan om en vilja att trakassera vapenägare. Det står ju klart och tydligt i vapenlagen vad som gäller:

2 kap. 8 § Den som har tillstånd eller rätt att inneha ett visst vapen för skjutning får utan särskilt tillstånd inneha
1. ammunition till vapnet, om ammunitionen är avsedd för samma ändamål som tillståndet eller rätten till innehav av vapnet avser, och
2. ljuddämpare som passar till vapnet.

När jag tittar på mina vapenlicenser står det följande på raden Ändamål: "Målskjutning" eller "Jakt".

Det kan även vara en god idé att inte visa upp ett för stort förråd av ammunition. De flesta poliser skjuter inte mer på ett år än vad en sportskytt skjuter vid ett träningstillfälle. Om de då ser ett förråd som skulle räcka mer än deras egen livstid kan de fatta misstanke om olagligheter.