The electric universe

The electric universe är en teori med några årtionden på nacken. I korthet menar man där att de former man ser ute i rymden bäst förklaras genom elektronik och inte gravitation som man vanligtvis tror. Jag skriver under på the electric universe för jag tycker inte att det finns någon tillfredsställande förklaring till planetbanor och galaxformationer med den gravitionella teorin.

För det första, varför är både solsystem och galaxer platta? Det kan inte förklaras med den gravitionella teorin men det kan förklaras med den elektriska.

För det andra, hur kan planeterna hitta stabila banor i ett gravitionellt sammanhang. Det går inte men det går i ett elektriskt.

Här är en film på ämnet:

https://www.youtube.com/watch?v=H4zniWIL_QA

Det går bra att förklara med bara gravitation. Här var första träffen på google med en liten illustrativ film:
https://www.youtube.com/watch?v=tmNXKqeUtJM

Nej, det som beskrivs i filmen är inte trovärdigt.

Förresten, saturnus ringar är också ett bra exempel på något som inte förklaras lätt av den gravitionella modellen men lätt med den elektriska. Varför skulle ringarna hamna precis utanför ekvatorn om det inte fanns en kraft som styrde dem dit?

Jo det förklaras visst:
"Saturn, its rings, and most of its moons all probably formed from a spinning disk of gas and dust within the original solar nebula. As it collapsed toward its center, it would have formed a central sphere (which became Saturn), leaving a disk of material orbiting its equator. That material probably coalesced into many or most of Saturn's moons. The ring particles may be material that was left over from this process, or they may be the remnants of a moon that was shattered by collision or by tidal forces (see Roche limit). In either case, the ring particles would have kept the angular momentum of the original disk, and continued orbiting Saturn in its equatorial plane.
If Saturn captures particles coming in from other directions (along the polar plane, for example), they will tend to be pulled toward the equatorial plane, too. Saturn's rapid rotation creates a centrifugal effect that produces a bulge around its equator. With more mass around its equator than at its poles, Saturn's gravity is stronger around its middle, so incoming particles would tend to be drawn there. Once in the area, they'd be likely to collide with some of the many other particles orbiting in that plane, which would rob them of their initial momentum and encourage them to join the throng moving along the equatorial plane."

http://saturn.jpl.nasa.gov/faq/FAQSaturn/

Kan även tipsa om denna tråd:
http://www.internationalskeptics.com...d.php?t=144752

Det mesta av EU-tramset diskuteras där.

Och avslutningsvis får du gärna presentera några bevis.

Enligt dig själv eller? Du kan ju börja med att förklara varför det inte är så.

Rotationen som krävs i gasmolnet för att det ska bli en platt form behöver vara hög, högre än vad som kan förväntas genom slumpen. Vi borde åtminstone ha sett någon klotformad galax om du har rätt.

Inte alls. Tänk på den klassiska analogin med isdansaren vars rotation snabbas upp när hon drar in armarna. Om du tar ett enormt gasmoln och komprimerar det kommer även en extremt liten rotation initialt att förstoras upp.
https://en.wikipedia.org/wiki/Elliptical_galaxy

Fast det är ju inledningsvis som rotationen krävs för att platta till det hela. Nej det där stämmer helt enkelt inte.

Titta på videon en gång till och tänk efter lite!

Lite mer fint som motbevisar ditt påstående helt.
Elliptisk galax
Dvärggalax
Stjärnhop

Tänkte också på sånt där. (Apod är en av mina favoritsajter och var länge min hemsida.)

Bör väl också understrykas att galaxernas strukturer är ungefär lika dynamiska och konstant förändrande som moln på himlen, bara på en annan tidsskala. Påverkas t ex av supernovor som orsakar chockvågor i den interstellära gasen och därmed triggar igång stjärnbildning. Galaxers kollisioner och nära missar påverkar ännu mer hur de ser ut.

Det där bevisar ingenting. Det kan lika gärna vara platta galaxer sedda uppifrån. Det som krävs är en statistisk undersökning som visar att det finns klotrunda formationer som är på väg att bilda platta galaxer och något sådant tror jag inte går att producera.

Förövrigt, de enda två planeterna i vårt system med ringar råkar vara de planeter som har ett magnetfält som ligger vid polerna, det är lite för mycket för att vara ett sammanträffande. På saturnus ligger magnetfältet ännu närmare polen än på Jupiter och det finns där mer markerade ringar. En direkt korrelation alltså.