Har Sverige blivit mer eller mindre liberalt de senaste 25 åren?

Det går inte att "öka" yttrandefriheten, antingen har man den eller så har man det inte. Vet inte vilket år "hatbrott" blev en sak i lagboken men sedan dess har vi inte haft yttrandefrihet, vi har bara haft statligt tillåtet tal.

Är också lite tveksam till siffrorna du gav, finns många sätt att dölja lån på än inflation osv, att vi får lov att bli överdragna om 10 år istället för nu är inte riktigt så frihetsengligt, iaf i min syn. Men tänker inte börja gräva in och läsa igenom alla olika metoder och mått som används för att mäta ekonomisk frihet så får ta siffrorna som det är.

Tror knappast vi blivit nå friare på senare år.. Men då måste vi också definiera vad frihet är också. Yttrandefrihet känns som en ganska stor grej, men sen har mycket också tagits över av socialttryck istället, på så vis kan staten släppa sina reguleringar och bara hoppa in när SJW's inte lyckas tysta någon.

Självklart går det att öka/minska yttrandefriheten. Aldrig hört talas om inskränkningar?

Om du minskar yttrandefriheten så har du inte längre yttrandefrihet... Vi kan ta den första raden från wikipedia:
"Yttrandefrihet omfattar en frihet att yttra och föra fram åsikter utan censur, begränsning eller någon typ av bestraffning"

Har du någon slags censur eller bestraffning så har du inte längre yttrandefrihet.

Med det sagt, vi har alltså inte yttrandefrihet i Sverige då eller? Med tanke på hets emot folkgrupp. Tjomme.

Inte ett argument. Förlåt, men jag kan inte omdefiniera definitoner.

Utvidga friheten, då, det är fler människor idag som kan säga saker fritt än vad man kunde för tjugofem år sedan.

Det är sant att det har blivit en inskränkning i vad man lagligt kan få säga. Men det är fel att säga att vi hade yttrandefrihet innan dess. T.e.x. var det ju även olagligt att komma med utlåtanden om någon hade begått ett brott eller inte (förtal) och grova former av förolämpningar var också förbjudna (ärekränkning). Alla dessa saker kan du dock säga idag utan risk för att bli åtalad genom att starta en server på Tor-nätverket.

[quote=Hardingen|56322479]Är också lite tveksam till siffrorna du gav, finns många sätt att dölja lån på än inflation osv, att vi får lov att bli överdragna om 10 år istället för nu är inte riktigt så frihetsengligt, iaf i min syn. Men tänker inte börja gräva in och läsa igenom alla olika metoder och mått som används för att mäta ekonomisk frihet så får ta siffrorna som det är.[/quotoe]

Statsskulden steg rejält från 1990 till 1995, men nivån ligger i nominellt och absolut på samma nivå nu som den gjorde 1995, så per capita och reellt har det blivit bättre sedan -95, och kanske sämre eller bättre jämfört med -90. Dock har det blivit en försämring sedan 2006.


Tror att socialklimatet var som värst på 70-talet, då var likriktigheten och sosseriet som störst. Själv har jag inte diskuterat så mycket med SJWs, men har hittat massa roliga klipp* och nyheter om folk som gör det och kan visa på hur löjliga de är. Ser inte att de inskränker friheten, så länge som de inte använder staten mot folk (vilket de så klart gör, men då är de som vilken annan särintressegrupp som också använder staten för sina egna syften).

* Lite OT, men några kul grejer:
http://imgur.com/gallery/sWYjYjz
https://www.facebook.com/shittumblrs...type=3&theater
https://www.facebook.com/Anarchyball...type=3&theater
https://www.youtube.com/watch?v=FWxAljFlb-c
https://www.youtube.com/watch?v=iKcWu0tsiZM

Bara för att man kan gömma sig för lagens långa arm betyder inte att vi har någon frihet, är som att knarka. Nå kan du knarka och undgå staten, men det är ju inte precis lagligt.

Mja, fast inte riktigt samma sak, mer som nedladdning. Du kan säga till mångt många fler att du laddar ner utan att någon skulle tänka på att anmäla dig än om du säger att du knarkar.

Och, vad spelar lagen för roll om den inte är effektiv? Det här är ju ett gyllene tillfälle där teknologin spelar i frihetens händer, när vi kan skita i vad staten tycker, för vi är fria nästan oavsett om staten säger bu eller bä om det.

Libertarianismen är en deontologisk teori och inom den akademiska världen har libertarianismen med en egalitär bas varit en av de mer populära varianterna. En teleologisk version av libertarianismen är i sig själv motsägande.

Säg att libertarianismen ska ha frihet som bas, där vi t.ex. definierar frihet som mängden öppna valmöjligheter och att mer frihet innebär mer öppna valmöjligheter (en person som har 30063 öppna valmöjligheter är mer fri än en person som har 30032 öppna valmöjligheter), så målet är alltså att maximera mängen frihet (varför inte?). (Visst, det är inte en så tillfredsställande definition, men den fungerar för att illustrera mig poäng...) Men detta verkar inte alls särskilt tillfredställande! Säg t.ex. att man kan öka mängen frihet genom att ta egendom från person A och ge till person B. I sådana fall så skulle det (enligt denna typen av libertarianismen) vara ok att (med våld) ta egendom från person A och ge till person B osv. osv.. Dessutom så finns det inte något sätt att värdera olika friheter (utan att överge den teleologiska varianten), så yttrandefriheten är alltså lika viktig som friheten att öppna dörrar med vänstra handen. Detta är vad som händer när man försöker tvinga en deontologisk teori att vara teleologisk!

Lägg alltså märket till att en "utilitaristisk (tolkat som teleologisk, vilket oftast är fallet) libertarianism" är omöjlig, men en utilitarism som använder en typ av libertarianism som beslutsmetod är naturligtvis möjlig (kan tänka mig att Milton Friedman implicit förespråkade nåt sånt).

Ja, många filosofer är förtjusta i kontraktsargument. Personligen har jag väldigt svårt för sådana argument. De är (alltid?) svaga eftersom utfallet beror på hur förutsättningarna definieras, t.ex. så stödjer Rawls kontraktargument hans teori eftersom förutsättningara definieras på ett visst sätt (hur personer bakom en veil of ignorance tänker osv.), vilket gör argumentet helt meningslöst. Sedan så är de också orealistiska osv..

Håller med. Poängen var att vissa ser möjligheten att leva ett drägligt liv (att ha tillräckligt mycket resurser för att kunna försöka nå ens mål) som en grundläggande frihet.

Jag menade inte libertarianska utilitarister i meningen teleologiska libertarianer som du tar upp här, utan just sådana som menar att vi kan skapa den största mängden lycka om alla följer de libertarianska rättigheterna. De flesta libertarianer verkar ha den uppfattningen, att det är en sak att stå för rättigheterna och en annan utifrån vilken man står för dem (utilitaristisk, deontologisk, kontraktariansk, osv).


Jag gillar tanken, då den betonar vikten av att politiken skall ligga i linje med vad en individ har för preferenser.

Rawls tolkning av sin egen princip gör dock inte det, då han inte bryr sig om vad enskilda individer faktiskt vill ha utan bara antar att de helst av allt vill ha "tryggheten" som finns i en välfärdsstat. Håller med om att hans teori är svag, då hans grund för den är något godtycklig. Såhär, om man utgick ifrån en okunnighetens slöja på riktigt, varför utgå att man skulle födas in i dagens samhälle med den här teknologiska nivån? Varför inte räkna på sannolikheten att man föds in i äldre tider? Därmed kommer hans modell att behöva ta större hänsyn till utveckling, vilket han själv inte verkar göra alls.


Ja, jag ville bara få fram att jag ser det här som ett viktigt mål men som något annat än frihet.

Är själv lite mer rutinerad än de flesta här, har upplevt 80-talet under någon slags vuxenhet. Det första att säga är att det är ett diametralt annat samhälle nu jämfört med då. Både den stora digitaliseringen och den något mindre globaliseringen har satt Sverige på en helt annan spelplan än då. Svarta var verkligen negern Johansson, nu känner man ju en massa kineser och uppskattar dem mer än sina grannar.

Men för att bli mer exakt - 1991 alltså. Hade då gått klart universitet och jobbat några år. Det var ett rätt skönt klimat i landet, trots lite krisår, 70-talets näbbstövlar hade ersatts av ett glammigt 80-tal där jag själv var ytterst medskyldig, och sen lugnade liksom Sverige ner sig i ett rätt coolt mittemellan. Det var också en klar liberalisering pågående, på gott och ont lite beroende på vem man frågar, man ströp den offentliga/ofantliga sektorn, tog bort arvsskatter och sänkte en del inkomstskatt. 90-talet skulle jag påstå var väldigt mycket liberalare än t.ex. 70-talet.
Sen är mitt intryck att det har varit rätt mycket same-same sedan dess, förutom anpassning till det jag nämnde i början. Just flashback är ju helt underbart ur ett frihetligt perspektiv. Men nu på sluttampen här, sen ett par år tillbaka verkar rika mäns döttrar ha vaknat till liv, dragit på sig mammas näbbstövlar, och jag upplever att överklassen gärna vill ha ner de lägre klasserna till nån slags 70-talsnivå igen. Miljö, ensamkommande barn, inte äta kött osv. Så jag skulle nog påstå att det har blivit mindre liberalt nu än 1991. Men på nån vilse i pannkakannivå är vi inte. Än.

Varför skulle de vara hot mot min frihet?

Du har min fulla uppmärksamhet.