Har Sverige blivit mer eller mindre liberalt de senaste 25 åren?

Jag är nyfiken på Sverige. För mig är det här landet konstig. Är det liberalt eller socialistiskt? I vilka frågor? Min bild av landet som amerikanska är så splittrad. Kan ni berätta för okunniga jag: hur har Sverige sett ut och utvecklas? Har det blivit mer eller mindre liberal senaste decennier? I vilka frågor? Var har det gått bakåt?

Vet ni, Flashbacks politics specialister detta?

/ Jodi

Det beror på i vilka avseenden du syftar på. När det gäller näringslivet och sänkta skatter i form av gåvo- och arvsskatt har Sverige blivit mer liberalt.

Det är nog däremot svårare att bli försörjd av staten utan motprestation.

De politiska benämningarna "liberal" eller "socialist" fyller inte längre någon funktion. Orden används tillsammans med floskler av politiker som vill undvika detaljerade sakfrågor. Alla har sin egen uppfattning om vad orden betyder men de stämmer inte överens med varandra i praktiken.

Precis som orden "kapitalist, feminist, kommunist, konservativ, rojalist, vänster, höger" så saknar dessa begrepp praktiska handlingar som alla kan komma överens om.

Exempel: Fråga 10 feminister vad en stor majoritet av alla feminister anser om: Försvar, Tiggare, Sharia, Kommunism, Köttindustrin, Nordiska Unionen, Hollywood, Män, Äktenskap/Sambos, Grundutbildning, Högskola, Barnpassning, Sjukvård, Privatisering etc.
(Rent praktiskt, inte generellt, hur det skall styras/drivas, budgeteras, lagstiftas och hur konflikter skall lösas.)

När ord avsedda att beskriva en åsikt, är så luddiga som dessa begrepp har blivit, är det bättre att diskutera sakfrågor och deras *praktiska* detaljer.

Det är den amerikanska synen på de politiska ställningstagandena som är knas. Ni har en höger som vill inskränka människors rätt att välja hur de vill leva sina liv med moralkakor och ideologiska murar och en vänster som kallar sig för liberaler trots att de vill höja skatter och styra och ställa om i folks ekonomi.

I Sverige har vi socialister, liberaler och konservativa partier men också socialkonservativa och socialliberala. Och generellt sett så kallar de sig för vad de är. Inom republikanerna har du konservativa och liberaler/libertarianer, alltså motsatser och de flesta fattar inte det. Dessutom är liberal ett skällsord inom republikanerna. Inom demokraterna har du liberaler och socialister och ni fattar inte att socialism per definition begränsar människors frihet.

Sverige är mer liberalt när det kommer till abort, thats it. Ekonomiskt, medicinskt och inom allt annat är Sverige världsmästare på att inskränka folks frihet. Jag får inte köpa Pseudofedrin när jag är förkyld. Det tar 15 år extra innan vetenskapligt bevisade behandlingsformer kommer till Sverige och det inte är en fråga om liv och död - vi är mästare på att hålla folk vid ett odrägligt liv och berätta för dem att det är allt de är värda. En nyutexaminerad civilingenjör tjänar på sin höjd 20% mer än nån städerska som jobbar heltid, trots 5 års heltidsstudier. Sen när hen fått lite arbetslivserfarenhet och börjar tjäna tillräckligt för att betala av studielånen så kommer farbror staten att straffbeskatta dem för att de är högutbildade och högpresterande. I USA får man betalt för att man förkovrar sig och för att man drar fler strån till stacken.

TL;DR: Du föds, livet suger, sen dör du. I USA är det samma sak men där finns det åtminstone en dröm om att livet inte ska suga, och du har rätt att bestämma på vilket sätt livet ska suga.

Det beror på vad du menar med liberalt... Klassisk liberalism (kapitalistisk välfärdsstat), modern liberalism (Rawls & Dworkin), nyliberalism (används ofta som ett annat ord for libertarianism, t.ex. Nozick) osv. (det finns också stora variationer inom de olika begreppen och terminologin varierar också något)? Innan du förtydligar din fråga går det inte att ge ett bra svar.

Eh, what?
Klassisk liberalism är väl så långt från en välfärdsstat man kan komma, klassisk liberalism är ju nattväktarstaten.
https://sv.wikipedia.org/wiki/Klassisk_liberalism
En kapitalistisk (någorlunda) välfärdsstat är ju socialliberalismens våta dröm, som precis som andra våta drömmar bara förblir just en dröm, men aldrig funkar ordentligt i verkligheten

Tja, det korta svaret är väl att Sverige idag är extremt socialistiskt! Mycket mera så än de flesta andra länder inom både EU och Europa i stort!

Demokratin i Sverige kan snarast sägas vara satt ur spel och ersatt med en klockren demokratur!

Skandinavien är socialistiskt och Sverige i synnerhet.

Inte mycket har blivit mer liberalt på 20 år annat än på ytan. De liberala partier som finns har i en i huvudsak socialistisk grundsyn. Det har blivit svårare för folk att säga sin mening utan att den politiska korrektheten slår mot dem. Det är ett till stor del marxistiskt tankegods som försvårar för människor och gör deras liv svårare och tråkigare. Partier som Socialdemokraterna har kommit att delas upp i falanger, där den tydligt röda sidan leder. De två rödgröna stödpartierna är ganska illröda.

Det är svårt att mäta hur mycket/mindre friare ett land har blivit, då det finns så många områden att studera. Här är några områden jag har lite koll på.

Ett mått är den ekonomiska friheten, som inkluderar skatter, regleringar och inflation. Det här mäts av bl.a Fraser Institute, vilka använder sig av en 10-gradig skala: 0/omätbart är centralplanerade ekonomier och 10 är helt fria ekonomier. Här är hur Sverige har utvecklats:

1975 - 5.3
1980 - 5.6
1985 - 6.3
1990 - 6.6
1995 - 7.1
2000 - 7.4
2005 - 7.4
2010 - 7.5

De främsta liberaliseringsperioderna var under 80- och 90-talen, alltså. Så, det har blivit något mer ekonomiskt fritt sedan tidigt 90-tal. Speciellt skattetrycket har sjunkit. 1995 spenderade staten 64% av allt producerat värde i Sverige, 2013 hade det sjunkit till 54%. Skattetrycket har också minskat sedan 1990.

Rent praktiskt skulle jag säga att yttrandefriheten ökat enormt sedan 1990 också. Vem som helst kan publicera sina idéer i tal och skrift - och med lite tid kan man göra det och vara definitivt helt anonym.

Den stora försämringen är väl övervakningsstaten, som blåst upp enormt de senaste sju åren. Om du räknar på 30 års sikt så är det väl dock kriminaliserandet av narkotikabruk, som gjordes först 1988.

Kymlicka (i boken Modern politisk filosofi) använder traditionell liberal politik (säg traditionell liberalism) för att beskriva den kapitalistiska välfärdsstaten (jag mindes fel och trodde att han använde klassisk liberalism). (Du kan hitta detta på s. 94-99.)

Svenska wikipedia har dock väldigt fel. Klassisk liberalism är verkligen inte synonymt med libertarianism. Klassiska liberaler är filosofer som John Locka och Adam Smith och har starka kopplingar till utilitarismen, alltså är den långt ifrån libertarianismen.
https://en.wikipedia.org/wiki/Classi...Utilitarianism

Dessutom så finns det inslag av den kapitalistiska välfärdsstaten inom den klassiska liberalismen (lägg märket till det fetstilta).

Fel, med socialliberalism menas modern liberalism. Det är en mycket stor skillnad mellan traditionell liberalism/traditionell liberal politik (den kapitalistiaka välfärdsstaten) och den mer radikala moderna liberalismen (Rawls & Dworkin). (Politiker använder dock ofta modern liberalism/socialliberalism när de egentligen pratar om traditionell liberal politik.)

Låt oss ta Rawls som exempel (tycker personligen att Dworkins teori är något bättre). Rawls teori inkluderar två rättviseprinciper (som är lexikalt ordnade):

1) Varje människa har rätt till den största uppsättning grundläggande friheter som är förenlig med att alla har samma uppsättning friheter.

2) Sociala och ekonomiska ojämlikheter måste tillfredsställa:

a) De ska vara knutna till yrken och ställningar som står lika öppna för alla under betingelser för lika möjligheter.

b) De ska vara till största möjliga nytta för de sämst ställda. (Differensprincipen.)

Det är alltså föga förvånande att Rawls förespråkar något som kallas egendomsägande demokrati, som skiljer sig mycket från den kapitalistiska välfärdsstaten. Egendomsägande demokrati ämnar uppnå jämlikhet från början istället för att kompensera i efterhand och sprider ut ägandet istället för att tillåta en klass i samhället att kontrollera ekonomin.

Tror att modern liberalism är lika genomförbar som Marxismen.

EDIT: När jag tänker efter så kommer jag också ihåg att en av mina föreläsare använde klassisk liberalism när han refererade till traditionell liberal politik, vilket visar på att terminologin är grumlig eller att han sa fel.

EDIT 2:
Intressant.

Det är dock värt att tänka på hur man ska definiera och rangordna friheter. De flesta skulle nog säga att friheten att äga vapen (t.ex. pistol och gevär) är mindre viktig är yttrandefriheten och möjligheten att leva ett drägligt liv kan också ses som en frihet.

Är det inte en tendens hos libertarianerna att de skall vara så himla kAnTiGa? Att ingenting kan vara frihetligt nog, utan det går alltid att finna en mer frihetlig spin på allting. Vilket kan leda till märkliga sängkamarater.

Många av dagens libertarianer är deontologer (t.ex. Murray Rothbard), men det finns andra som är utilitarister (t.ex. Ludvig von Mises, Milton Friedman och Peter Leeson). När jag tittar närmre på de olika strömningarna inom libertarianismen så ser jag det som att det finns ganska många olika modeller om vad det rätta är, t.ex.: eudaimonism, nihilism, egoism, utilitarism, konsekventialism+naturrätt, kontraktarianism. Jag tror att de som skrivit wikipedia-artikeln har just perspektivet att de kollar på vilka sorts rättigheter folk förespråkade och då finns det många likheter mellan klassiska liberaler och libertarianer, även om alla inte har samma moral/politiskt-filosofiska perspektiv.

John Locke var något mer mångfacetterad än så: hans modell av hur man borde komma fram till lagar är genom att först tänka sig vilka rättigheter människor borde ha i form av skyldigheter mot främlingar (i naturtillståndet) och sedan vilka politiska rättigheter och skyldigheter man får genom att ingå ett samhällskontrakt. Dessa senare skyldigheter kunde inte vara vilka som helst, då han menade att man inte kunde ingå ett samhällskontrakt (och därmed hamna under en stats makt) om kontraktet inte var till individens fördel. Därmed har lagstiftarna bara rätt att lagstifta om sådant som verkligen är i allmänhetens intressen - och om de stiftar lagar som går emot vad folk skulle gått med på i ett naturtillstånd, så har dessa rätt att göra uppror mot staten. Det här perspektivet kan beskrivas som naturrätt + kontraktarianism, och är grundat i en form av konsekventialism, men det är inte detsamma som utilitarism.

Håller med om att vissa rättigheter definitivt är viktigare än andra. Det skiftar nog något med tid och plats. Yttrandefriheten är definitivt viktig för att vi skall kunna koordinera oss om att försöka förändra samhället och för att låta idéer kunna utsättas för öppen kritik. Den är kanske viktigare än rätten att kunna försvara sig med pistoler, om jag var tvungen att välja så skulle jag välja den första, men jag är å andra sidan inte i en hotfylld situation.

Varför skulle det vara en frihet att ha en möjlighet att leva ett drägligt liv? Det måste ju innebära att folk inte var fria förrän det fanns en möjlighet att leva ett drägligt liv. Nog för att den möjligheten är väldigt viktigt, och något som borde ligga som en grund för ens politiska filosofi, samt att väldigt många ser det som en frihet....men nog borde väl semantisk korrekthet gå före marknadsföring här? Asch, det får väl gå, men jag skulle propsa på att dela upp de olika koncepten förknippade med ordet frihet i flera olika ord. Så att ett fattigt samhälle där ingen begår brott eller tvingar någon till något denne inte vill är ett libertarianskt fritt samhälle, medan det inte är fritt enligt en viss form av positiv frihet.