Varför säger folk "min personliga åsikt"?

Du missar helt poängen. Den är inte personlig eftersom den är sammanvägd. Således är den opersonlig.

fast om jag tex ber om en kollegas omdöme och åsikt ang en sökandes kompetens, och min kollega säger "jo, min åsikt är att snubben är rätt person för jobbet" och jag anställer denne, kanske det visar sig vara en riktig klåpare.

är det då rimligt att kollegan som gjort en felaktig bedömning ursäktar sig med "ja men du frågade ju inte om min personliga åsikt" ?

ber jag om kollegans åsikt förväntar jag mig dennes åsikt utan påverkan av pk, fördomar, grupptryck etc

Jag tycker du överdriver genom att hitta på rena tramsscenarier som aldrig uppstår.

Det är ju självklart att "min personliga" ibland används helt i onödan, men det är lika självklart att "min personliga" i vissa situationer fungerar som ett alldeles utmärkt förtydligande av att åsikten man uttrycker inte nödvändigtvis representerar den organisation man tillhör.

Allt är liksom inte svart eller vitt.

Vad anser du om förstärkningar via "själv" eller "egen"? Är de också alltid redundanta?

Jag anser själv att ...
Min egen åsikt är att ...

Klart de är. Jag är personligt.

Företräder du organisationer i vardagligt språk?

För den delen säger man inte jag anser om det är Findus ståndpunkt. Då säger man Findus ståndpunkt är eller vilken organisation det nu kan tänkas vara.

min personliga åsikt som är en gissning.... det har nog med att göra att högrankade politiker har flera sammanflätande aspekter knytna till sin "individuella" personlighet och som opererar parralellt med subjektet , nämligen de som associeras med deras occulta intationsriter och dess implicerade meningar.

i en av formerna är det subjektet oberoende av hans superego som tar gestalning, i den andra formen är det superegot som gör ett uttalande..

det hela har att göra med ritualer som vi omedvetet deltar i och som mycket sorligt nog förseglar vårt öde i händerna på en parasitmakt som defacto har förslavat människan sen civilisations begynnelse och längre tillbacka därtill.



vi röstar fram politkerna inklusive deras aspekt som inkorperar superegot med vår egen fria vilja därför acceptar vi deras utlåtanden och handlingar..

bara min åsikt eller kanske inte...

Nä, inte för det mesta och det var också därför jag skrev "i vissa situationer".

Sen ska man ju vara medveten om att språk ibland förmedlar andra budskap än de rent bokstavliga.

1. Min åsikt är att du kommer att bli en alldeles utmärkt chef.
// Jippi!

2. Min personliga åsikt är att du kommer att bli en alldeles utmärkt chef.
// Jag nämner inga namn, men du ska vara medveten om att det kan finnas andra som inte är lika förtjusta i dig som jag.

för säkerhets skull frågar jag hädanefter alltid (både i muntlig och i förekommande fall skriftlig form) om detta är personens personliga åsikt så slipper jag slingriga framtida undanflykter

jag har hursomhelst erfarit hur slipade personer strategiskt använt sig av den här "klausulen" för att slippa ta ansvar/kännas vid sin delaktighet i div sammanhang
(affärsavtal, kravspecar etc)

Inga situationer rättfärdigar dubbelt personligt syftande, oavsett offentliga uttalanden knutna till organisationer. Företrädare för organisationer åberopar företaget/organisationens namn. That shit won't fly.

håller med dig fullständigt Spacetime

Nu fattar jag ingenting ...

Om någon använder "min åsikt" så ställer du alltid följdfrågan om det är deras "personliga åsikt"?

Om någon däremot är ärlig och tydligt visar att de inte kan lämna garantier för andra genom att redan från början använda "min personliga åsikt" så är du nöjd?

I så fall är det ju du själv som är orsaken till problemet. Du tvingar helt enkelt folk att använda termen oavsett om de vill eller inte.