Livet går framåt men jag står kvar?

Jag var i en rejäl depression under hela sommaren/hösten.
Jag försökte ta livet av mig, fick hjälp av en superbra läkare. Psykiatrin gjorde inte ett skit för jag var alldeles för självmedveten för att bli inlagd och alldeles för frisk för att behöva hjälp(?)
I princip har psykiatrin sagt ifrån sig allt samarbete med mig så jag istället kan gå till min vårdcentral. Detta pga långa kö tider för kontakt personer osv.

Nåväl.

Det som är problemet nu är att jag har sedan 2 månader tillbaka anpassat mig till 'systemet' igen.

Arbetet går bra, jag jobbar på och har folk dagligen att prata med.
Jag har fritidsintressen som träning och träffar mina vänner minst 4ggr i veckan.
Har träffat en kille som jag dejtar och har superkul med varje gång. Vart det är påväg vet jag inte men med honom kan jag iallafall vara 'mig'.


Utåt sett så ser mitt liv 'bättre' ut än någonsin.
Men på insidan är det som förgiftat.

Jag gråter när jag går till bilen från jobbet.
Jag gråter efter träningen av alla känslor som kommer upp.
Jag gråter ibland efter att mina vänner varit här - men jag förstår inte varför!

Jag gör allt rätt men känner ingen lycka.
Klart jag blir glad av att umgås med vänner.

Men jag känner ofta för att bara neka allting, säga upp mig från jobbet och leva som en soffpotatis ett tag å bara ge upp.

Hur ska jag känna lycka igen?
Är det bara att fortsätta detta inrutade liv och hopppas att kroppen vaknar en dag å inser att det jag har är bra?

Jag har människor (familj å vänner) som säger att de älskar mig minst en gång i veckan.
Endå mår jag inte bra, jag tar inte åt mig?

Vad är det för fel på mig?!


Jag försöker göra allt som jag tycker är kul - men det ger mig inget långvarigt.

En tillfällig kick, lite adrenalin påslag men sedan..
Sedan bara ett stort mörker. Tomhet.

Jag är inte tom när jag lagar mat, tränar, äter. Jag är tom så fort jag avklarat det jag ska göra. När tystnaden kommer.
Jag kan inte fly alla känslor eller tankar. De sitter där och bara väntar och så fort jag har en lugn stund på arbetet, hemma - då dyker de upp!
Ångesten. Känslan av tomhet.
Ibland är det inga tankar heller mer än att det känns meningslöst det jag gör?!

Jag lyssnar på musik för att tysta hjärnan men det hjälper inte.

När jag lyckats gå till jobbet och gjort ett bra jobb så mår jag endå kasst efteråt.

Jag gråter på jobbet ibland när känslorna tvingar sig fram, oftast när jag är klar med arbetsuppgifter och kan 'ta det lugnt' - men jag trycker undan dem.

Utåt sett mår jag bra och jag vill inte förstöra mitt anseende på arbetsplatsen - det skulle kunna påverka kunder som jag möter dagligen.



Jag trodde liksom att jag var påväg nånstans i livet men istället har sinnet fastnat i det mörker jag trodde jag lämnat.

Hur gör jag nu?
hur lär man sig överleva i det inrutade samhället?
Att acceptera att det är såhär livet ser ut? Att det inte finns någon mer mening än det man själv skapar för sig?

Jag försöker skapa mening och tvingar mig att 'leva' och göra saker - men samtidigt känner jag mig död inombords..

Det som ser bra ut på utsidan är inte alltid det som känns bra på insidan.

Känns det inte bra, är det antagligen inte bra.

Har du någonsin drömt om något? Resa jorden runt? Börja plugga? Råna en bank?

Du kanske behöver en förändring i livet eller göra något nytt. Något som får dig att bli sådär glad som man blev när man fick äta godis på en onsdag när man var liten. Istället för att bli invevad i samma gamla.

Jag är säker på att du förtjänar det bästa.

Din depression är inte helt över uppenbarligen. Kan ta tid sådant.

Vad du ska göra åt det är svårt att svara på, tyvärr.

Jag känner igen mig i allt du beskriver!
Jag har också en depression och trodde att den blivit bättre kring jul när det skedde en stor positiv sak i mitt liv. Det gick ungefär två, tre veckor men sedan kom depressionen tillbaka som över en natt igen. Gråter också utan anledning och känner mig likgiltig eller arg inför det mesta. Det är som om man fått en annan personlighet.

Precis som någon skrivit så tror jag också att din depression inte har gått över, precis som för mig. Jag har inga bra tips att ge till dig eftersom jag ju är i samma sits själv, men att veta att man inte är ensam om att känna såhär kanske kan vara en tröst? Skriv gärna ett PM om du vill ventilera lite!

1. Se till att ha kul på jobbet. Om jobbet suger så byt.
2. Träna minst 3 gånger i veckan. Du blir på bättre humör av det.
3. Gör upp planer med killen så att ni har något att se fram emot.
Boka en resa till spanien tillsammans eller något sådant.
4. Gå ut och sup då och då.
5. Se till att du kan knulla när du behöver i stället för att vara bitter. Funkar inte relationen så skaffa en ny som funkar.

Många människor saknar meningen med livet för att dom inte ser någon mening i livet. Utforska och se om du finner något att lägga tro i, vad man väljer att tro har ingen betydelse men vad man ger ut har all kraft.

Det som alltid kommer upp är yoga och meditation, vilket är väldigt bra för en och dens sinne så det borde inte underskattas. Det får en att finna kontroll och balans i vardagen, det händer inte efter en dag men ge det 1 månad med 5-10 min varje dag.

Kan verkligen rekommendera en bok av eckhart tolle "lev livet fullt ut". Definitivt värd att kolla upp!

Lycka till!

Jag tränar redan 4ggr o veckan å knullar regelbundet så är knappast det som är felet haha.

Supa kan jag inte göra pga min dåliga tolerans för alkohol - dessutom ökar det mina sjölvmordstankar och så gör jag impulsiva beslut.
Hänt förut så numer vågar jag inte dricka ens när jag mår såhär - spärren släpper å man gör dumma försök att ta livet av sig på.

Men jag tror nog att det kan stämma att jag har kvar min depression.

Vet bara inte hur man blir av med den.

Jag tuggar på som vanligt på jobbet och antar att jag får försöka stå ut och hitta något att göra på fritiden som är mer givande!

Som tur är så är det inte så dåligt konstant. Men demdär panik-dagarna då man får livskris är fan hemska.

Något måste ju förändras iallafall men jag har kanske som ni säger inte hittat vad :-)

Jag tror att du är för fokuserad på att "må bra", och missar helt vägen dit.

Lycka är inget man bara uppnår direkt sådär platt pannkaka, utan det når man indirekt genom att göra andra saker. Sträva inte efter lyckan i sig, sträva efter att må lite bättre successivt.

Två saker: 1. Tror du behöver skaffa dig en hobby eller göra något som du kan gräva ner dig i på måttlig nivå. Något som verkligen du känner ett genuint intresse för, inte det vanliga "träna, promenader, blabla". Vad gillar du att göra? Även om allt känns piss och du är likgiltig, så måste det finnas något som du känner någon typ av dragningskraft till. Något som du tidigare hållit på med i yngre dar?

2. Sätt upp mål, mål på lång sikt och mål på kort sikt. De ska vara rimliga men ändå till viss del inte hur lätta som helst.

Varför tror jag det? När tomheten kommer så kan det vara bra att ha något att lägga lite tankeverksamhet på, t.ex. någon typ av hobby. Detta i kombination med dina mål som du strävar efter att nå, gör att tomheten inte längre blir lika tom. Tänk dig själv katten och råttan, när katten väl fått tag på råttan så tycker inte den det är kul längre och vet inte vad den ska göra - tomhet. Se hela tiden till att ha en råtta att jaga, behöver inte vara något stort.

Sen såklart kan det vara otroligt givande att istället för att försöka råda bot och "fixa" alla problem, lära sig leva med dem istället. Acceptera att det är så det är, och jobba med det istället för mot det. Du är heller inte dina tankar, det kan komma hemska tankar närsom, men de definierar inte dig och vem du är. Vi kan styra våra tankar och avfärda dem.

Försök menar inte att det är lätt men att försöka tänka positivt att du iallafall har några bra stunder nu.

Istället som innan konstant tomhet. Tomhet/likgiltighet är de värsta som finns! Men de kan bli bättre!

Du har säkert hört de innan men tror de kan bli lite lättare ifall du försöker bryta tankemönstret.

Är de nått som får dig på bättre humör, kör mer på de!
Orkar du inte umgås skit i de. Ibland kan de kännas värre när man umgås och "förväntas må bra o ha kul" så kan de ge motsatt effekt. Menar absolut inte du ska göra så hela tiden. Så var de iallafall för mig men vi är alla olika hoppas du kommer må bra snart.