LSD: Polarens upplevelse

Postar härmed polarens trippupplevelse från nu i helgen då han inte har möjlighet att posta själv. Han skrev detta till mig över instant messenger (därav begreppet "du" på många platser). Han säger att det var en mycket givande upplevelse.

Substans: LSD-25 (rymdraketer)
Dos: 100ug
Kön: Man
Erfarenheter: Alkohol, Gräs, Kokain, Ecstacy

Rapport:
Började rätt tidigt. Polaren kom hit klockan tolv. Lagade mat och så var vi igång. Satt och lyssnade på musik och spelade det där gamla spelet "vem där". Om du minns? Spel där man drar ett varsitt ansikte och sen ska lista ut vem den andra är. Det var iaf lustigt och vi var väldigt skrattiga en timme in. Började bli lite svårt att koncentrera sig på dom små ansiktena. Men det gick ganska bra. Jag var rätt nervös och hade typ klump i magen på väg in i äventyret.. Den blev såklart bara större och större men det var inget jag brydde mig om utan jag tänkte väl mest att det löser sig.

Jag kände typ alla känslor i kroppen så mycket starkare än jag brukar göra. Hungrig blev jättehungrig. Ångest blev jätteångest. Osv. Så jag käkade massa mat och sen insåg jag att jag kanske inte alls var hungrig. Fick lite ont i magen men det ordnade upp sig det med. Fnissig och förväntansfull. Stillbilden på tvn var suspekt och rörde lite på sig. Kunde ana färgskiftningar. Blev lite fundersam.

Gick in i köket på ett av mina hungeräventyr och skulle hämta tacos. Öppnar fönstret och lägger ut huvudet. Hör musik utifrån. Frågar min kompis om han också hör. Han hör inte och vi konstaterar att det är vi som spelar. Men jag tror inte på det. Jag lyssnar igen. Och inser att min hörsel plockat upp ljudet av en bil som står med radion på och spelar. Enhanced verkligen.

Spelar vidare "vem där". Musiken vi har är lite för mörk. Byter till psytrance. Lägger mig tillbaka i sängen som står i vardagsrummet.
Tittar på den värld där inne i huvudet som är uppbyggd av punkter. Typ som i en 3dmodell utan texturer eller nånting. Jag tänker att jaha. Är det så här det ska vara...

Vi bestämmer oss efter en stund för att gå ner i källaren för att ta upp playstation 3. På väg ner i källaren och ska trycka in nyckeln i hålet så böjer sig nyckeln så jag har svårt att få in den i hålet. Skrattar åt nyckeln, känner mig upprymd och fascinerad. Det var det sjukaste hittills. Vi letar runt och hittar ps3.
Jag går på toa och kompisen kopplar in det. Inget sjukt nu på ett tag. Spelar lite för att få bort fokusen på nervositeten. Superångesten. Funkar bra.

Vi spelar lite spel på ps3an och kommer inte riktigt nån stans i spelet utan är mest förvirrade.
Ligger mig efter en stund, sluter ögonen och tittar på massa ansikten av mina familjemedlemmar som byggts om till minecraftanansikten. Känner hur jag ligger och ler och skrattar åt dom som nåt jävla fån. Ligger och njuter av det ett tag. Öppnar sen ögonen och kollar vad polaren gör. Han visar nån optisk illusion på mobilen. Den är aldrig samma. Först är det cirklar sen är det kuber och det är jättekonstigt att förstå för. När. Man förstått förändras den. Inget konstigt eg bara lite skevt.

Han lägger sig och bläddrar på instagram och jag tjuvtittat lite.. Ser ut som att alla bilder har nåt element i sig som rör på sig. Jag frågar på fullaste allvar om det där var en video... Nej.. Det där då? Nej... Men det där måste ha varit en video? Nej...

https://instagram.com/p/BBcoHFEoqjd/
https://instagram.com/p/BBcaTcuoVc8/

Den sista bilden var det vackraste jag hade sett. Himmelen rörde på sig så vackert, först förstod jag ju inte ens vad det var för något.

Det var ganska lätt att fasa ur och in på 100ug
Man fick liksom bestämma sig lite för att vara djupt inne i trippen eller inte. Där min polare failade lite tror jag. Men jag gick in och ur. Och det sjukaste is yet to come
Nåväl. Vi spelade lite mer tv-spel. Tog och typ en timme att ta oss förbi första zonen. Jag var övertygad om att det var en öppen värld nämligen och vi inte kunde göra nåt utan bara gå där på gatan och utforska.
La mig ner i soffan igen och lyssnade på en psytrance-låt på youtube med helt sjuka visuella effekter. Slog över tvn på den kanalen och bara låg och tittade på hur vackert det var på tvn. Och det är typ nu allt började på riktigt.

För man sögs ner i bilden på tvn. Och lamporna bakom tvn (ambilight) gjorde så att ljuset letade sig ut och upp på väggarna. Väggarna har ett konstigt mönster som började pulserar senare på kvällen. Krypa. Men skit i det. Ljuset var så vackert. Lamporna som stod bredvid tvn började snurra med regnbågens färger om man kollade på tvn. Discolampam i hörnet skapade konstiga mönster i periferin.

Färgerna var så starka och färgade hela min värld i andra färger. Det var så. Vackert. Jag såg världen som genom en ir-kamera. Fast med grönt lila rött typ.
Låg hela tiden och var fascinerad över färgerna och hur det kunde bli så tokigt i hjärnan.

Polaren fattade ingenting. Han fick ta min plats i soffan för den. Hade bäst ljud. Jag gick på toa (blev rätt många gånger. Pissnödig hela tiden). Jag struntade i lampan och pissade med ficklampan i mobilen. Toalettstolen var typ ett ansikte. Fast inte så skevt. Utan det rörde bara på sig lite. Släckte lampan och det enda ljus på toaletten var från en lampa från rakapparat. Men tillräckligt för att jag skulle kunna se saker. Tittade i spegeln. Såg mitt ansikte under dåligt ljus. Det var sjukt. Mer om detta senare vid det riktiga spegeläventyret. Men ansiktet förändrades iaf. Blev fascinerad oxg ville visa min kompis. Han fick till det litegrann.

Han tog proffsplatsen i soffan och jag tog sängen. Och det är nu den inre grejen börjar för mig.
Jag fattar fortfarande inte hur djupt jag lyckades komma på så lite. Men har säkert att göra med mina meditativa sidor.
För jag har sett så sjuka saker på insidan som jag inte kan beskriva för fem öre utan alla visuals är kopplade till så starka känslor.
Berättade ju om min ångest tidigare. Den var kvar. Oj vad den var kvar. Och stundtals starkast i världen. Oumbärlig. Men jag tittade bara på den. Sögs in i den. Kände på känslan och tänkte. "jaha, det här har jag känt förr. Vad vill du mig"
Jag började lite mig ner djupt in och mötte allt möjligt. Jag vet inte exakt ordning på allting och det blir kaos i beskrivningen nu så du får ta det för vad det är.

Var nere i en mörk värld. Såg typ djävulen där. Allt var rätt och han var stor och svart get typ. Du vet baphomet gubben med getben och människokroppen och konstigt huvud. Jag tänkte att jaha. Ja här är jag och det här är inget konstigt. Det här har jag känt förut och jag lever ju idag så vad vill du egentligen?

Blev mest stolt över mig själv och var inte rädd för att känna på känslorna.

Vissa hade nog sneat ur totalt här och velat ta sig ur trippen. Så tänkte jag. Att jag kommer inte ur detta och om jag inte tillåter mig att känna kommer det bli panikångest av det hela och det leder då ingenvart. Med den insikten växte jag som person. Och det är typ en av dom största lärdomarna från trippen as we speak. Resten är bara flum. Men detta hjälpte mig nåt så enormt genom resten. Det var detta allt hade byggts upp till.

Men djävulen försökte dra ner mig fler gånger. Och varje gång svarade jag med att känna känslan. Tillåta mig att göra det. Icke rädd. Och jag var aldrig lika djupt ner igen. Utan nu var jag på andra plan och grävde i andra problem. Rotade runt och undrade. Kunde härleda ångesten till nervositet.

Såg iaf en bläckfisk som typ blev mitt spirit animal där inne i världen. Den var så snäll och vi hade lite samma tankemönster med våra stora armar som vi skyddade folk med. Lol. Så flummigt. Men den var så stark. Känslan med bläckfisken.

Ja sen kom jag ju på massa annat flum också. Som att alla förtjänade sin egen stjärnhimmel och att det viktigaste var att hitta en balans. Och att alla andra i ditt liv var där för att upprätthålla balansen. Och du i deras. För dom hade ene egen stjärnhimmel.

Efter den där djupa resan var jag väl vara runt och skrapade lite på lösa stenar och lekte lite med visuals från tvn. Var i hjärnan och rotade. Den såg ut som en stad uppifrån och man kunde låsa upp olika partier genom att åka dit. Men jag kom inte så långt. Fastnade på ett ställe. Får bli nästa gång. Men nåt är upplåst iaf. Och jag kände mig så jävla lugn igår när jag haft mina insikter.

Spegelupplevelsen då, minns inte hundra procent när under kvällen den inträffade, men det var i slutet nånstans så placerar den här i texten.

Har ju en helkroppsspegel i vardagsrummet. Till vänster står discolampan till höger tvn med lampa. Står och stirrar in i spegeln. Världen runt mig bara snurrar i färger typ. Jag lyses upp av discolampan. Stirrar mig själv i ansiktet. Jag ser hur ansiktet ändrar form och utseende. Jag blir gammal. Jag har ett öga. Jag har ärr i ansiktet. Jag är ett djur. Jag är allt utom mig själv. Fy fan jag ryser när jag tänker på det här fortfarande. Jag ser en mörk strimma i mitten av ansiktet den vidgar sig och helt plötsligt snappar jag ur det. Och framför mig står en annan person. Den rör på kroppen typ. Inte jag. Det är jag här och jag där. Fast det där är fan inte jag (detta sker på 0.5s själva snappen) den stirrar på mig precis lika intensivt som jag stirrat på mina tidigare ansikten. Det hugger till i hela kroppen med all ångest i världen under 0.5s sen avtar det snabbt som fan men jag är redan i soffan. Sitter vid min vän som frågar hur jag mår. Jag är alldeles kallsvettig. Jag säger att jag har sett sjuka saker. Det där är inte jag. Detta är efter mitt möte med djävulen och med dessa insikter bestämmer jag mig för att möta honom igen. Min spegelbild. Så 20s efter min första panikattack med honom går jag dit igen och ställer mig. Den här gången är det samma visa där.

Ansikten förvrängs kroppen rör på sig fast jag inte gör nåt. Djur. Och helt plötsligt. Där. Igen. Jaget.
Tittar på honom igen. Bestämmer mig för att stå. Kvar. Klarar det inte. Går till soffan igen.

Sen samma igen. Upp och konfrontera honom. Samma igen. Men den här gången är det jag som är där. Inte lika läskigt alls längre. Tittar jag på ansiktet så förändras det. Men det blir aldrig den där huggande känslan som jag upplevde första gångerna. Tycker det är larvigt och går aldrig dit igen. Jag är klar där nu liksom.

Sen spelade vi tvspel och åt världens godaste chips (för jävlar vad gott det smakade) till kl 03 sen somnade jag efter fem minuter i sängen med en massa tankar som snurrade runt i huvudet.