Lite frågor angående samurajer och deras heder på slagfält

Efter att ha tittat lite på Shogun(från 1980) och spelat TW:Shogun2(och läst om vissa saker ang spelet) så har jag lite frågor..

Jag tar upp några exempel då

Tex i spelet Shogun2 , så är borgarna byggna litegrann som att det är inte allt för svårt att ta sig in för fienden. Det en av spelutvecklarna hade sagt om det var att i Japan på denna tid var mycket annorlunda jämfört med krigsföring i Europa. Att borgarna/slotten var byggna så att det var ganska lätt att ta sig in, av den anledningen att om fienden känner sig mäktig och modig nog att försöka, så visst, "kom upp och slåss om ni törs" ungefär


Sen har jag hört det här om hedern, att samurajer attackerar inte bakifrån, utan i strid är det man mot man i en slags rättvis duell på lika villkor. Stämmer detta?
Isåfall hur går det ihop med att det kanske är flera tusen på slagfältet som möts, samt pilbågar som skjuts från håll, räknas inte det om pilarna träffar en stackars samurai orättvist?

Hur fungerade egentligen ett slagfält på denna tid? det är nåt jag inte riktigt förstår :P
Tack!


Föresten, en annan sak jag hört är att en daimio(tex) kan beordra sina undersåtar att döda sina barn/släktingar för att på så vis bevisa sin loyalitet till daimion. Är det också nåt som kunde förekomma?

Japanerna var inte idioter. Att anse att heder var viktigt och att hålla sig till höviska seder var något som även europas riddare satte högt. Men inte så till den grad att de var idioter, och samma gäller för samurajer.

Att anfalla bakifrån ses naturligtvis inte som särskilt hederligt, varken för riddare, samurajers and cowboys från amerikanska wild west. Men det innebär inte att man inte gjorde det om man fick en gratis chans.

Japanska slott är annorlunda från europeiska borgar, men återigen var de inte idioter som byggde en befästning och sedan avsiktligt gjorde den svag och enkel att inta.
Däremot byggdes en del med tanken att man körde med försvar på djupet. Det var enkelt att ta sig in genom den första porten, för att sedan stöta på en labyrint av gator innanför, där försvarna kunde tunna ut anfallarna och skjuta ifrån skyddade, upphöjda platser.

Himeji slott är ett utmärkt exempel på detta, som till exempel hade tre vallgravar, den ena innanför den andra innanför den tredje, med en design som gjorde att fienden gick i en inåtgående spiral runt slottet.
Än idag så har turister svårt att hitta trots att man har en mängd skyltar uppsatta.


Angående slagfält så var det sista stora slaget vid Sekigahara år 1600, där shogunatet började. Det var nästan hundratusen man på varje sida och man använde bland annat europeiska arkebuser (tidiga musköter).....
Samurajer var dessutom inte vanliga soldater, utan precis som de europeiska riddarna så var de en adlig krigarelit.

Och hedersregler med dueller gäller mest mellan jämlikar....för vem bryr sig om en smutsig, värvad bonde med ett spjut? Finns ingen ära i att duellera med någon sådan, att döda en sådan är knappt något mer än att döda en hund eller annat djur, vilket man naturligtvis gör på enklaste vis.


Samurajernas storhetstid var dessutom under shogunatet, då det inte var så mycket krig. Innan dess så samurajernas främsta vapen naginata och båge medans svärd var ett sidovapen.

Ninjan utnyttjade ju samurajens svagheter o då speciellt hedern som Samurajen hade. Så Ninjan var ju en "smutskrigare" eller "anything goes" jämfört med Samurajen.

Ofta utgjordes samurajbataljonerna även av bönder o lägre status folk än samurajerna som även Total War kör med i sina spel. De hade ingen heder o körde vilka taktiker de nu än valde.

Intressant också att se filmen The Last Samurai med Tom Cruise som tar upp det här med heder o samurajens sista utdöende epok. Samurajen hade inte mycket att sätta emot gevär i slutet av dagen, en ohederlig död a mötas av också.

Samurajernas antal och betydlese är överdriven i väst. Mycket av filmerna och spelen är fantasier som har sitt ursprung i Nitobe Inazos bok "Bushido: the Soul of Japan" ifrån 1905. Nitobe var utbildad i väst och verksam som bland annat diplomat. Han presenterar en tillrättalagd version som passar en västerländsk publik och har använt riddarlegender och liknande som de västerländska läsarna kan relatera till.

Samuraj som gentleman är en myt som viking som handelsman. Odlad av nationalister.

Samurajer var en mafia, rövade o underkuvade folket på gängledarens order.

Vikingen var en rövare, mördare, o slavhandlare.

Bra, då fick grundsärskolan i Sverige göra sin röst hörd i även denna tråd. Då var det överstökat och vi kan förhoppningsvis återgå till att diskutera realiteterna i frågan om samurajhedern (där vikingar är OT) utan avbrott.

Spelet är byggt på det viset för att man skall slippa lägga för mycket energi på AIn.

Jämför med tidigare spel i serien där man behöver murbräckor, torn och stegar. Ofta blir det så att datorn stormar fram med hela sin armé genom stadsporten. Något de enkelt undvikte i Shogun 2 genom att sprida ut anfallarna och se till att de kunde ta sig in överallt.

Visst hade de en form av heder, men det fanns ändå en massa skurkstreck. En del tror att det förekom lönnmord. Takeda Shingen är ett möjligt offer, den daimyo som Kurosawa byggde en film på.

Man gjorde vad som behövdes för att vinna strider. Bågen hade länge varit det viktigaste vapnet, men med tiden ändrades striderna till att mer handla om strid i bebyggelse, och svärdet blev viktigare.

Vid belägringen av Osakas slott är det fullt möjligt att anfallarna vann genom fulspel. De hade ingen större framgång men kom på att sätta in artilleriet mot platser där de visste att ädla damer bodde. Den försvarande daimyon gick då med på vapenvila, vid vilken anfallaren Tokugawa Ieyasu kunde fylla igen vallgravar och flytta fram sin armé.

När slottet väl föll överlevde inte försvarets ledare, hans moder och hans son, och med det försvann Tokugawas sista medtävlare om makten i Japan.

Samurajerna heders-och lojalitetsbegrepp delades i stor utsräckning av europeiska och andra riddarkaster. Dock fanns det en del kulturella särdrag, som det enorma fokuset på huvudjakt som levde kvar in på 1600-talet. Även om huvud var mest prestigefyllda så var det inte den enda kroppsdel som dög som trofé, vilket bevisas bland annat av det ökända "öronmonumentet" Mimikuza:

https://en.wikipedia.org/wiki/Mimizuka

Huvudjakt har givetvis varit populärt även i Europa, och den finns till och med belagd bland romerska soldater på monument. Att fenomenet försvann kan nog delvis tillskrivas kristendomen.

Äevn japanska slott hade givetvis en del egenheter, vilket inte är konstigt om man betänker Japans rätt speciella geografi. Japan (och större delen av övriga världen) är inte heller lika resursrikt som Europa där sten, lera, trä och i stort sett allt annat finns i överflöd. Grundprinciperna för borgar är dock de samma oavsett om det är en fransk châtelet, maorisk pā eller japansk shiro.