Vinnaren i pepparkakshustävlingen!
2016-02-04, 19:44
  #1
Medlem
storpungens avatar
Det var såhär att min farfar gick bort i cancer för några år sedan och under hans sista veckor så bodde han hos min faster på landet.
En natt när jag log och sov så blev jag väckt av att jag kände hans doft och när jag öppnade mina ögon så var det inte mitt egna sovrum jag såg, utan min fasters vardagsrum, det var en oerhört fin vårdag och i mitten av rummet så stod min farfar och såg lika tunn och blek ut som han hade gjort den senaste tiden.
Men han stod rak i ryggen och såg glad och pigg ut.
Han hade ena handen i fickan och vinkade till mig med den andra och smackade med tungan på ett sådant speciellt sätt som han alltid gjorde, och efter det så försvann bilden ur och jag såg mitt rum igen och det var mitt i natten och inte ljust som det var i "bilden" jag sett...

Jag fick en reflex att kolla min telefon för jag anade att något hade hänt, och som jag anade så hade jag fått ett missat samtal och ett sms av min pappa där det stod att farfar hade gått bort.

Jag tänkte väldigt mycket på detta och tänkte att jag nog producerade bilden själv för att jag var så orolig och ledsen.
En dag så när jag var i kyrkan (jag är inte religiös men jag sökte någonting) så pratade jag med en av ungdomsledarna där om vad jag hade sett i hopp om att han skulle kunna ge mig något bra svar på mina frågor.
Han bad för mig, och mitt i sin bön så avbröt han sig och sa "David, Blunda.." och när jag gjorde det så kände jag hur någon tog tag om mina axlar och jag kände igen min farfars doft och samtidigt som detta hände så beskrev ungdomsledaren exakt vad han såg i sitt huvud och det var den bästa beskrivning av min farfar som jag någonsin fått, och den här personen har aldrig träffat någon av mina släktingar.

Vad tror ni?
Är detta bara något som jag har inbillat mig i min sorg eller var min farfar där och sa farväl?

(Ledsen om det är svårt att läsa, jag är fruktansvärt tårögd undertiden jag skriver detta)
Citera
2016-02-04, 19:50
  #2
Medlem
Oh-My-Dads avatar
Citat:
Ursprungligen postat av storpungen
Vad tror ni?
Är detta bara något som jag har inbillat mig i min sorg eller var min farfar där och sa farväl?

(Ledsen om det är svårt att läsa, jag är fruktansvärt tårögd undertiden jag skriver detta)

Det är bara inbillning, det går över, ryck upp dig nu för fan, inget blir bättre av att sitta och grina.
Citera
2016-02-04, 20:03
  #3
Medlem
Sluta analysera! Vill du förstöra ditt fina minne? Tacka och ta emot, oavsett om det "verkligen hände".
Citera
2016-02-04, 20:27
  #4
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av storpungen
J

Vad tror ni?
Är detta bara något som jag har inbillat mig i min sorg eller var min farfar där och sa farväl?


Ja det är bara något som du inbillar dig. Punkt slut.
Citera
2016-02-05, 22:09
  #5
Medlem
novusorbiss avatar
Var tacksam! Det är inget trams eller något undermedvetet hjärnspöke som ditt "det" eller motsvarande har fabricerat.

Det är din farfar som når fram till dig!

Önskar att jag kunde få liknande bilder eller kontakter med mina bortgångna nära och kära. Men det krävs en viss öppenhet.

Jag kan citera en hel hög med vetenskaplig litteratur som stödjer det faktum att livet fortsätter efter detta.

Kan framförallt rekommendera dig, om du är i sorg, att läsa in dig lite på Michael Newton som skrivit bl.a. själarnas resa m.m. Det kommer att ge dig en uppfattning om var din farfar befinner sig idag och vad han gör.

Försök att lita mer på din känsla och intuition än vedertagen kunskap som producerats med hjälp av en sedan länge otillräcklig och begränsande metodik.

Världen kräver fler förklaringsmodeller än de vi matats med sedan födseln.

Så ifrågasätt inte så mycket…men förstår samtidigt att det är svårt eftersom vår kritiska och analyserande hjärnhalva (vä) ofta dominerar.
Citera
2016-02-06, 18:45
  #6
Medlem
uh-huhs avatar
Du blottar dig på stan,du ser din farfar,du tar droger.
Tror du har psykos
Citera
2016-02-06, 23:14
  #7
Medlem
Ambelains avatar
Oavsett om TS är vrickad och psykotisk, eller ej, så tar denna berättelse upp en av de vanligaste "spök-upplevelserna" som vi människor alltid haft.
Och det är intressant på så sätt att dessa skiljer sig väddigt mycket från de övriga "spök-berättelserna". Särskilt i det att dessa aldrig är skrämmande.
Annars brukar ju oftast spök-berättelser hänga tätt tillsammans med skräck, etc.
Allt från "spökhistorier" till "hemsökta hus" osv har ju alla ett mer skrämmande, otäckt, innehåll. Och få ser särskilt ositivt på dem.

Så icke med det som TS skriver om.
Det brukar vanligtvis handla om närstående som går bort, och som p något sett verkar "ge sig tillkänna" för andra.
Ofta dessutom tillsammans med tydliga upplevelser av "tröst" och nån slags förmedlad "frid."

Något helt annat än det vi vanligtvis brukar kalla "spöken" alltså.
Och det visar just på behovet av en bättre kategorisering, så strukturerad som möjligt.

Detta är dessutom en upplevelse som är Betydligt mer vanlig än vad man kanske tror.
Det hade inte varit svårt att hitta åtminstone en representant i ens egen bekantskapskrets - men få vill prata öppet om det av rädsla för att bli hånade. Ett hån som bla "skeptikerna" är skyldiga till då det är de som bidragit till att brutalisera hela saken.


T.o.m jag själv har haft sådana upplevelser, och det jag kan säga är att jag känner en väldigt stark Tacksamhet för dem.
Och jag har inga anledningar till att tvivla.
Jag hade önskat att även "skeptikerna" hade kunnat ge åtminstone denne kategorin av upplevelser lite större Respekt
Citera
2016-02-07, 17:57
  #8
Medlem
Vet en vän som såg sin släkting stå i hennes sovrum samma dag och klockslag som personen dog, detta var mitt i natten, så dagen efter fick hon reda på att släktingen hade dött, och vad klockan var när denna gjorde det.

Så din farfar ville nog bara säga hej då, och sedan dör man aldrig hans kropp gav upp men hans själ åker vidare, så ni ses nog igen

Rolig upplevelse Ts var glad för det
Citera
2016-02-08, 14:14
  #9
Medlem
novusorbiss avatar
Lite väl knastertorra reflektioner vissa skriver av sig slentrianmässigt som respons på TS tråd. Det blir ju inte någon särskilt konstruktiv diskussion och TS blir inte mycket klokare.

Om ni orkar....

Till att börja med så är terminologin lite väl besvärlig tycker jag, precis som föregående talare pekar ut. Allt som inte kan förklaras med vetenskaplig metoder i linje med t.ex. Newton, Einstein m.fl. brukar ofta buntas ihop, slarvigt etiketteras och kategoriseras med andra besvärliga kunskapsområden. Detta reflekteras inte minst här på Flashback med att man placerar "paranormala" fenomen med "ockultism" och "ufologi".

De flesta trådar under denna flik innehåller, vad jag kan se, ofta referenser och förklaringsmodeller baserade på narkotiska substanser, vaneföreställningar m.m.

Jag anser mig vara en jämförelsevis "lärd" man som genomgått en tämligen vetenskaplig och långvarig högre utbildning. Just min utbildning och efterföljande tjänstgöringar har präglat mitt sätt att söka, bearbeta och tolka information. Att vara kritisk till ny information är viktigt och något som de flesta nog håller med mig om. Lika viktigt är det emellertid att också vara ÖPPEN för ny information, hypoteser, förklaringsmodeller m.m. Detta inbegriper en grundförutsättning att vara kritisk till hur kunskap (som gemene man anser är kunskap) uppstår över tid och rum.

Newton, Einstein m.fl. har bidragit mycket till den kunskapsutveckling som skett de senaste 100-200 åren. Dock ska man komma ihåg att deras läror och upptäckter inte är fullkomliga. Det var inte mytologin på sin tid och inte heller religionen på sin tid.

Förr eller senare kommer vi att hamna i en post-vetenskaplig period där spiritualismen, vetenskapen och andra ontologiska/metafysiska dimensioner kommer att sammanflätas för att på ett bättre sätt kunna beskriva den miljö vi lever i. Viktiga steg i den riktningen har redan tagits, t.ex. av Planck, Bohr och Heisenberg m.fl. som lagt grunderna till kvantfysiken. Idag har vi även etablerade fysiker och forskare som visar på att vi alla kanske lever i en komplex simulering, att vi lever i ett s.k. "multiverse" m.m.

Om ämnet kunde diskuteras mer seriöst, tror jag många skulle finna att det finns många möjligheter att tro/veta att det finns något mer än den materiella världen. En materialism som för övrigt inte ens existerar enligt rådande vetenskapliga rön. Allt är ju ändå energier och frekvenser.

Så för att knyta an med detta långa utlägg till "farfars besök" så vill jag hävda att om vi och den värld vi befolkar består av energi, och givet den "vetenskapliga" ansatsen att energi inte kan förstöras utan bara omvandlas, ja då tror jag att du har fog för att ta dina intryck och upplevelser på större allvar än vad som kanske följer "naturligt" eller spontant.

För ingen i dagen samhälle är immun mot det samhälle vi skapat. Vi är alla indoktrinerade av vår tids vetenskap, normer m.m. Vi är som indianerna som stod på stranden när Columbus anlände till den nya världen för första gången. De kunde inte se skeppet över horisonten, fastän det materiellt sett fanns där. Ett sådant fenomen kunde helt enkelt inte tolkas inom de referensramar som var tillgängliga för dem vid den tidpunkten.

Att tro att vi är "mer" upplysta än dem vore att begå samma misstag som våra förfäder som in i det sista vägrade att tro t.ex. att jorden var rund, att nya generationer uppstod genom befruktning eller att vi alla anländer till denna värld med olika genetiska förutsättningar och personlighetsmässiga karaktärsdrag.
Citera
2018-09-13, 17:28
  #10
Medlem
Om man råkat illa ut i "livet" så vore sånt här trams plågsamt, att man lever vidare vore hemskt, 3 miljarder av idioter som tror på något slags "efterliv" man kan ju undra vem som tillverkar datorer, rymdskepp osv medans så många är på troglodyt stadiet.

Och många genier säger man möter rekarnationer av folk man haft sig nära, nej tack jag vill inte gifta mig med min parakeet nästa omgång.

Jag tror allt är möjligt men hela new age rörelsen är lika okvalificerade som deras motståndare.
Citera

Stöd Flashback

Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!

Stöd Flashback