2005-11-14, 10:53
#1
DXM: 500 mg
Tjej: 24 år.
Vikt: 60 kg.
Drog-vana: hyffsat stor, har kört: CB, ecstasy, rent mdma, Kola, Tjack och LSD
Datum: 11/11-2005 17:40- Ca. 03.00
Setting: Hemma i min mysiga lägenhet, tända ljus, favorit play-list på datorn tillsammans med en god vän.
================================================== ======
17.40 Vi båda intar 1 st 250 mg uppdelad i 6 bitar. usch vad äckligt det var, först tänkte jag inte på
smaken, men den sprids i munnen. Men med juice går det riktigt bra.
Går och byter om, och gör mig i ordning.
Sätter mig framför datorn och gör i ordning en passande play-list med musik vi båda tycker om.
Trance blandat med lite soft musik.
18.27 Ingen av oss känner något, fast vi går och riktigt känner efter. Dock säger vi hela tiden att, måste vi
undra Om vi känner något, så känner vi troligtvis INGET.
18.30 Börjar dela upp en varsin tablett till (250 mg) Samtidigt som vi står där med kniven och delar och hackar,
känner jag mig yr på ett mycket skönt sätt, som en skön och mysig fylla.
Snabbt, sväljer vi ner den andra tabletten med juice.
18.43 NU är det SKÖNT! Som eufori I kroppen. Det snurrar, och vi går omkring och ler i lägenheten.
Höjer musiken och dansar lite mot varann i vardagsrummet.
19.00 Samma känsla, och vi beslutar oss för att skynda oss till affären för att köpa cigg.
Egentligen behöver vi inte cigg, men det är för att utmana ödet.
På affären blir det snurrigt, golvet har fyrkantiga rutor (vita) Min kompis börjar babbla om schack, och att han vill
spela schack när vi kommer hem. Jag fattar först inte. Börjar märka att avståndsbedömmningen är helt KASS. krockar med saker, hyllor och annat.
Rycker till om någon person närmar sig.
Vid kassan känner jag mig så matt, benen bär knappt, och jag är så skönt yr, och det är sååå skönt i hela kroppen.
Mitt kort funkar som vanligt inte i deras kort-maskin, och plötsligt hör jag mig själv säga: Jag fick inget i dag.
(Jag menade ett nytt kort på posten) Killen i kassan skrattar och säjer: Nähä, och flinar.
Jag ska i panik försöka rädda och förklara bort vad jag sagt, och hivar ur mig: Trist när man väntar på fredagen, så kommer
det på söndagen..(Jag menade posten på måndagen)(???)
Killen i kassan: Lite full??
Jag: Nej, jag har inte druckit nått? Och så går jag.
Killen i kassan: Men då måste jag dra kortet här.
Sen när jag skulle skriva på, börjar jag skriva ca 3 cm utanför pappret. Killen i kassan: Nähä inget full va?
Jag: Nej, jag lovar. Men när jag skulle säga lovar, kommer det bara nått bubbel ur mig, och säger förskräckt: jag kan inte
prata längre.. Och ett stort gapskratt.
Fy fan vad roligt det var..
I vanliga fall tar det 4 minuter att gå till affären. Hem från affären tog det 26 minuter.
Jag tycker min kompis börjar gå konstigt, och säger att han går stelt, och han ska skärpa sig.
Han går liksom med böjda ben i en stapplande gång. Ser asfult ut.
Jag säger att för att skynda på oss båda, det är ju ändå inte så sent och mycket folk i rörelse, att: Nu skyndar vi oss innan polisen tar oss.
Då skulle ni se honom. Med böjda stela ben, trippar han på i sin stela gång i jättesnabbt tempo: tramp tramp tramp. Jag lägger
mig på marken dubbel vikt av skratt... FY FAN vad fult det var. Och så sjukt jävla roligt.
================================================== ======
Tiden är som bortblåst för oss nu!
Kl. 21.40 Har vi båda robo-walken, och vi trippar omkring med vår fina robo-walk gång i lägenheten. Så mjuk att gå, känns som om båda fötterna har somnat. Och så skönt i kroppen.
Leker "rollspel" hurvida vi skulle klara
av att gå såhär på jobbet på måndag. Vi turas om att leka chefen, och fy fan vad roligt. Hur vi skulle komma in genom entrén i robo-walk och hur chefen ska komma och vilja träffa en på ett möte.
Byter tillslut och börjar leka om våra föräldrar skulle ringa på dörren. För att få det hela verkligt går min vän ut i trapp-hallen
och ringer på.
Innan jag hinner öppna hör jag att han pratar med någon.
Jag öppnar och bubblar fram nått ohörbart.
Kompisen står med sina böjda stela ben, och strirrar framför sig: Polisen vill prata med den andra roboten.
Där står han med grannen!!
Som förövrigt är en av mina vänner (icke en drog-vän)
Jag ser dubbelt och hivar ur mig: Måste ni skicka två poliser? En för varje robot eller?
Grannen: MEN vad gör ni?
Jag: Leker Granne..
Jag sliter med mig min kompis, och ropar genom dörr-brevlådan. Förlåt, men det är lite skevt nu.
Grannen öppnar brevlådeinkastet och säger: Det hade du inte behövt säga!
Vi båda slänger oss i sängen o gömmer oss under täcket, skrattande!
Då upptäcker vi vad skönt det är att ligga där, sjunker ner djupt djupt. Känns som om man aldrig kommer
kunna komma upp ur vattnet, vi ligger på botten av ett ljusblått hav (täcket är blått) Och det gungar så skönt.
Helt underbar känsla!!!!!!
När vi båda tittar upp, Samtidigt, ler vi bara. och båda säger samtidigt: telepati.
Vi märker att talet inte funkar så bra. Vi tappar tråden, bubblande och fräsande ord..
Samtidigt börjar synen bli dålig. Ingen av oss ser när vi ska byta play-list. Men håller vi för ena ögat går det sådär.
Börjar bli grynigt och prickit synfält. Så häftigt.
Resten av kvällen är bara en enda dröm!!
Kommer ihåg att vi sa på morgonen att drömmarna vi hade under natten var mer verkliga än kvällen med DXM.
Sammanfattning: En helt underbar kväll, cool, annorlunda, och bland det sjukaste och roligaste jag gjort på
mycket länge. Vi förstod varandra så bra, det var nästan som telepati, trots att den andre bara bubblade fram ord, gissade den andre rätt när han skulle tyda.
Och inget illamående alls, min kompis fick lite klåda i början efter den andra 250 mg tabletten, men det gick
över på 10 min.
Nästa gång blir det 750 mg.
Hoppas någon orkade läsa hela rapporten!
Tjej: 24 år.
Vikt: 60 kg.
Drog-vana: hyffsat stor, har kört: CB, ecstasy, rent mdma, Kola, Tjack och LSD
Datum: 11/11-2005 17:40- Ca. 03.00
Setting: Hemma i min mysiga lägenhet, tända ljus, favorit play-list på datorn tillsammans med en god vän.
================================================== ======
17.40 Vi båda intar 1 st 250 mg uppdelad i 6 bitar. usch vad äckligt det var, först tänkte jag inte på
smaken, men den sprids i munnen. Men med juice går det riktigt bra.
Går och byter om, och gör mig i ordning.
Sätter mig framför datorn och gör i ordning en passande play-list med musik vi båda tycker om.
Trance blandat med lite soft musik.
18.27 Ingen av oss känner något, fast vi går och riktigt känner efter. Dock säger vi hela tiden att, måste vi
undra Om vi känner något, så känner vi troligtvis INGET.
18.30 Börjar dela upp en varsin tablett till (250 mg) Samtidigt som vi står där med kniven och delar och hackar,
känner jag mig yr på ett mycket skönt sätt, som en skön och mysig fylla.
Snabbt, sväljer vi ner den andra tabletten med juice.
18.43 NU är det SKÖNT! Som eufori I kroppen. Det snurrar, och vi går omkring och ler i lägenheten.
Höjer musiken och dansar lite mot varann i vardagsrummet.
19.00 Samma känsla, och vi beslutar oss för att skynda oss till affären för att köpa cigg.
Egentligen behöver vi inte cigg, men det är för att utmana ödet.
På affären blir det snurrigt, golvet har fyrkantiga rutor (vita) Min kompis börjar babbla om schack, och att han vill
spela schack när vi kommer hem. Jag fattar först inte. Börjar märka att avståndsbedömmningen är helt KASS. krockar med saker, hyllor och annat.
Rycker till om någon person närmar sig.
Vid kassan känner jag mig så matt, benen bär knappt, och jag är så skönt yr, och det är sååå skönt i hela kroppen.
Mitt kort funkar som vanligt inte i deras kort-maskin, och plötsligt hör jag mig själv säga: Jag fick inget i dag.
(Jag menade ett nytt kort på posten) Killen i kassan skrattar och säjer: Nähä, och flinar.
Jag ska i panik försöka rädda och förklara bort vad jag sagt, och hivar ur mig: Trist när man väntar på fredagen, så kommer
det på söndagen..(Jag menade posten på måndagen)(???)
Killen i kassan: Lite full??
Jag: Nej, jag har inte druckit nått? Och så går jag.
Killen i kassan: Men då måste jag dra kortet här.
Sen när jag skulle skriva på, börjar jag skriva ca 3 cm utanför pappret. Killen i kassan: Nähä inget full va?
Jag: Nej, jag lovar. Men när jag skulle säga lovar, kommer det bara nått bubbel ur mig, och säger förskräckt: jag kan inte
prata längre.. Och ett stort gapskratt.
Fy fan vad roligt det var..
I vanliga fall tar det 4 minuter att gå till affären. Hem från affären tog det 26 minuter.
Jag tycker min kompis börjar gå konstigt, och säger att han går stelt, och han ska skärpa sig.
Han går liksom med böjda ben i en stapplande gång. Ser asfult ut.
Jag säger att för att skynda på oss båda, det är ju ändå inte så sent och mycket folk i rörelse, att: Nu skyndar vi oss innan polisen tar oss.
Då skulle ni se honom. Med böjda stela ben, trippar han på i sin stela gång i jättesnabbt tempo: tramp tramp tramp. Jag lägger
mig på marken dubbel vikt av skratt... FY FAN vad fult det var. Och så sjukt jävla roligt.
================================================== ======
Tiden är som bortblåst för oss nu!
Kl. 21.40 Har vi båda robo-walken, och vi trippar omkring med vår fina robo-walk gång i lägenheten. Så mjuk att gå, känns som om båda fötterna har somnat. Och så skönt i kroppen.
Leker "rollspel" hurvida vi skulle klara
av att gå såhär på jobbet på måndag. Vi turas om att leka chefen, och fy fan vad roligt. Hur vi skulle komma in genom entrén i robo-walk och hur chefen ska komma och vilja träffa en på ett möte.
Byter tillslut och börjar leka om våra föräldrar skulle ringa på dörren. För att få det hela verkligt går min vän ut i trapp-hallen
och ringer på.
Innan jag hinner öppna hör jag att han pratar med någon.
Jag öppnar och bubblar fram nått ohörbart.
Kompisen står med sina böjda stela ben, och strirrar framför sig: Polisen vill prata med den andra roboten.
Där står han med grannen!!
Som förövrigt är en av mina vänner (icke en drog-vän)
Jag ser dubbelt och hivar ur mig: Måste ni skicka två poliser? En för varje robot eller?
Grannen: MEN vad gör ni?
Jag: Leker Granne..
Jag sliter med mig min kompis, och ropar genom dörr-brevlådan. Förlåt, men det är lite skevt nu.
Grannen öppnar brevlådeinkastet och säger: Det hade du inte behövt säga!
Vi båda slänger oss i sängen o gömmer oss under täcket, skrattande!
Då upptäcker vi vad skönt det är att ligga där, sjunker ner djupt djupt. Känns som om man aldrig kommer
kunna komma upp ur vattnet, vi ligger på botten av ett ljusblått hav (täcket är blått) Och det gungar så skönt.
Helt underbar känsla!!!!!!
När vi båda tittar upp, Samtidigt, ler vi bara. och båda säger samtidigt: telepati.
Vi märker att talet inte funkar så bra. Vi tappar tråden, bubblande och fräsande ord..
Samtidigt börjar synen bli dålig. Ingen av oss ser när vi ska byta play-list. Men håller vi för ena ögat går det sådär.
Börjar bli grynigt och prickit synfält. Så häftigt.
Resten av kvällen är bara en enda dröm!!
Kommer ihåg att vi sa på morgonen att drömmarna vi hade under natten var mer verkliga än kvällen med DXM.
Sammanfattning: En helt underbar kväll, cool, annorlunda, och bland det sjukaste och roligaste jag gjort på
mycket länge. Vi förstod varandra så bra, det var nästan som telepati, trots att den andre bara bubblade fram ord, gissade den andre rätt när han skulle tyda.
Och inget illamående alls, min kompis fick lite klåda i början efter den andra 250 mg tabletten, men det gick
över på 10 min.
Nästa gång blir det 750 mg.
Hoppas någon orkade läsa hela rapporten!
, härligt tripprapport , inga problem alls att läsa hela
