Råd Angående Soc

Du verkar själv inte inse någonting. Jag sätter mina barn före ekonomi i alla situationer. Men,....
jag anser mig kunna tacka nej till hjälp med mina barn som jag redan har. Att det dessutom också påverkar mig och mina barn om ekonomin försämras gör ju inte saken bättre. Jag skiter fullständigt i hur mycket dina resor kostat. Du kan ju va multimiljonär vad vet jag. Har man vart arbetslös länge så har man det inte så fett. Och angående min son vad har han gjort som gör han mer "riskabel" att bli pundare? Han har en kompis som en gång testat Droger i andra sammanang. Det kanske du också har utan att veta det? Bara för att han setts på stan med han en gång i ett helt neutralt sammahang (läs MC Donalds) så är han enligt dig värsta drogaren och riskerar en massa.

Och vad tror du blir bättre att soc utreder det som andra redan gjort?
VÄX UPP.

Jag har i dag vuxna barn o när de var yngre så satt jag i din situation. Lika förbannad o oförstående.
Medan mina barn växte upp så gjorde även jag det.

Läs allt du skrivit i tråden. Fundera på alla dina kognitiva bortförklaringar o återkom sedan om vem som ska växa upp.
Enbart i det jag citerade nu har du ett av dina bortförklaringar med ett men... En förälder gör allt den kan för sina barn.
Du gör inte allt. Du smiter undan av ekonomiska skäl.
Hoppas ett LVU kan få dig att tänka om.

Vadå bortförklaringar? Det är ju bara något som finns i ditt huvud. Det är ju bara fakta. Om du inte är synsk så tycker jag inte du skall uttala dig om hurvida det är bortförklaringar eller fakta.
Och hur smiter jag undan mitt ansvar? Vi går ju redan i rådgivning för hur vi skall hjälpa vårt barn. Skall jag behöva gå samma utbildning en gång till hos soc, bara för du tycks ha någon förkärlek till dom? Skall jag behöva sitta hos dom i ett antal möten och berätta samma saker om vilka svårigheter mitt barn har i skolan och med reglering av känslor och impulser när jag redan gör det hos bup. Skall jag behöva förlora yttligare förlora tusenlappar på lön och sen tappa mitt jobb.
Skall jag behöva sälja bilen som jag behöver för att ta oss de 16 milen till sjukvården, och kommunikationer som i princip är obefintliga. Skall jag behöva utsätta min son för att bli utfrågad ungefär som man är en kriminell av soc kärringar, och han drömmer mardrömmar om att de skall placera han i fosterfamilj?
Allt du säger låter som ett skämt. Ett dåligt sådant!

Jag har skrivit flertal gånger, kognitiva tankar/försvar. Du kan googla kognitiva tankar o försvarsmekanismer.
Du är full av dem o det är dessa som baserar mina svar till dig. Så man behöver inte vara synsk. Räcker med att vara insatt i psykologi samt ha livserfarenhet för att se vad du sysslar med.

Jag har nu sagt mitt i denna tråd om du inte tillför något nytt av värde.
Mitt slutord i det förra inlägget gäller fortfarande.

Lovar att jag har mer livserfarenhet än dig! Och om du ser detta som försvarsmekanismer mot soc och att bli granskad så har du fel. Har inget att dölja, men inget att vinna heller!

Orkar precis som du inte fortsätta tråden då du bevisligen blev hjälp av soc med dina barn, och GRATTIS till det. Men att du då automatiskt anser dig ha belägg för att mitt barn är pundare och jag dålig förälder bara för jag tar ett helhetsansvar (barnet, ekonomin etc) kommer för mig alltid va en gåta!

Tja. Du kan ändå avsätta tid på olika tider av dygnet för att sitta med internet.
O jag fick aldrig hjälp av SOC. Min son behövde ingen hjälp heller kom de fram till efter den utredning de är skyldiga att göra.
Däremot är jag som snart fyller 50 med vuxna barn i dag, glad över att de iaf gjorde sitt jobb.

Gillar hur du har stor livserfarenhet när du är mitt i det liv jag lämnat för länge sedan.

Men skit i SOC. Ett mkt bra val. Återkom gärna i tråden om 10 år o berätta hur livet gick för din son

Ja, dom dagar jag inte jobbar kan jag det! Att Soc gör sitt jobb tycker jag också är bra, OM det finns soklara bevis eller misstankar på att barnen far illa. Tex missbrukarfamiljer, misshandel eller där föräldrarna inte kan hantera barnen. Men i vårt fall är det inget av det där och jag önskar jag kunde skita i soc som du skriver! Javvist återkommer jag

Det kan vara så att att tack vare deras ingripande så räddas er son från fördärvet. Ibland kan barns beteende bottna i att dom har det dåligt hemma med missbrukarföräldrar . Dom utreder för att veta vad dom ska utgå från. Det kan säkert kännas otroligt kränkande.

Får man fråga hur gammalt ditt barn är? För om hen umgås i kretsar med "enstaka missbruk utav narkotika" samtidigt som hen har en senbehandlad ADHD finns kan jag lova att ditt barn redan håller på med narkotika. Det hände mig (senbehandlad ADHD, umgicks i kretsar där narkotika fanns) min lillebror (visserligen obehandlad Aspergers, men det är föga relevant då han fick snarlika problem) och många utav mina kompisar som jag missbrukade med när det blivit mer än lite cannabis ibland hade en liknande problematik.

Gör det som är bäst för ditt barn och försök arbeta tillsammans med soc, de vill samma sak som du, att ditt barn skall få en trygg uppväxt. Det kanske känns som om ni blir sämre föräldrar på grund utav detta, men det blir ni inte, precis som du säger är ni föräldrar med ett barn som råkat få ADHD. Denna upptäcktes sent, då kan man behöva lite draghjälp.