Problem med pojkväns bror

Det här kanske blir långt, men jag hoppas att ni orkar läsa! Och ursäkta om språket är inte 100% korrekt

Jag (24) och min kille (22 år) har varit ihop i 2 år och under den tiden har jag även lärt känna hans familj och speciellt hans bror. Jag vill ärligt säga att första tiden är jag blyg och säger inte ifrån så mycket men även ger mycket och förväntar mig lika mycket (vilket i detta fallet var dumt, men men).
Jag döper hans bror till A (20 år). Tiden har gott, vi har börjat kommunicera mer med varandra, jag har alltid frågat hur läget är med honom, hur det har varit, vad han har hittat på osv (därefter har jag slutat med det, ni kommer förstå varför om ni läser vidare). Han har berättat mycket om sig själv och sedan that's it, han frågade aldrig något tillbaka, jag tror han vet knappt vad jag jobbar med, fast jag har haft samma jobb under hela tiden. Så den människan älskar prata om sig själv, alla samtal som startas av honom (eller om han tar över något samtal) handlar om vad han tycker, vad han har gjort, vad han tänkte, nåt riktigt dåligt skämt som jag inte förstår (och tro mig, jag är inte trög). När han kom hem till mig och min kille (vi är sambos) så betedde han sig väldigt omoralisk, gick runt i kallingar (som att han var hemma hos sig), kastade sina använda strumpor överallt, sina saker, kunde sova i våra sängkläder med de kläderna han gick på dagen, beställde alltid vad jag o min kille skulle laga till honom. Helt sjukt. I hans familj är det oskriven regel att ta med sig en liten gåva om man kommer på besök, men A gjorde aldrig det såklart, han var villig betala lite för maten som vi köpte och lagade men det var givet att vi skulle göra allt för honom, han hjälpte inte ens till att diska (vi har ingen diskmaskin) eller städa verkan efter sig eller överhuvudtaget.

Så ni kan undra vad min pojkvän gjorde åt det? Han gjorde ingenting. Han tog allt detta som att det vore okej, han sa aldrig till A tills jag satte foten och sa att allt det här är inte okej. Och efter började hans bror tro att jag har nåt emot honom och min pojkvän började tycka att jag är värsta bitch och hatar hans bror. Men ändå sa min kille till A om det mesta, så det kanske har blivit lite bättre, men hans bror kommer alltid vara som han är. Jag är ju inte deras mamma och jag ska inte uppfostra A om hur man beter sig vad man få säga och inte. Så jag tycker inte det är något bra heller att allt ska gå via min pojkvän, men enligt honom är det okej.

Deras mamma tar allt det för givet. hon städar efter A när han är hemma (just nu pluggar han och kommer till föräldrarnas hem ungefär när vi kommer dit och hälsar, så jag har kollat noga hennes beteende mot allt detta). Mamman säger sällan ifrån om A beter sig dåligt eller säger olämpliga saker. Jag vet inte jag ska berätta det för henne om A eller inte. Om hon inte själv märker allt det där och städar frivilligt efter honom som att han vore 10 år, då kommer hon inte tycka att det är konstigt, det jag har berättat för henne.

En annan sak som jag vill berätta om A för att ni ska förstå vad han är för människa. Förra året träffade han en tjej på nätet via en app, där man skickar en bild till en random telefon. Hon är från USA och hon skulle åka på en resa till Europa på sommaren. Och då kom hon till Sverige i 2 dagar för att träffa A. Och de blev.. mer än vänner.. Efter det har de snackat varje dag och A har alltid sagt att det är hans livskärlek (!) och att hon ska flytta till Sverige i år och de ska bo ihop osv. Så i december skulle han åka till henne och hälsa på samt GIFTA SIG MED HENNE, för de bestämde det spontant. Men long story short, hon gjorde slut med honom 2 veckor innan han skulle åka, han åkte ändå och försökte initiera ett träff med henne after all, fast hon hade ursäkter till varje träff. Så han åkte hem till henne (jag förstår inte varför ska man fixa till ett träff med "tvång") och knackade på, hon var hemma och öppnade såklart inte. Och han fick skit för det såklart.

Back to topic. Jag vet inte hur jag ska hantera denna människan. Det finns inget moraliskt eller snällt i det han gör för allt ska i slutändan handla om honom och det ska finnas någon nytta för honom i alla hans händelser. Jag kan kommunicera casual med honom, men inte mer, jag straffas verkligen av att vara med den människan i samma rum under en helg. Jag kan hålla mig tyst i alla kritiska situationer men det brukar tyvärr dyka upp ett samtal som berör mig eller min åsikt om den människan eller att vi har olika åsikter och då blir det mkt liv, för att jag försvar mina åsikter som verkan A eller hans bror förstår (och jag tror därifrån det kommer att jag är bitch). De är ju syskon, så det blir alltid de två mot mig oavsett vad A gjorde eller sa till mig. Så jag beskrev bara en liten del men jag tror ni fick se situationen ur mina ögon. Det är enklare att inte alls ses med den människan men det kommer ändå komma tillfällen som släktträff eller något konsert där jag måste umgås med den människan i flera dagar.

Tack för ni orkade läsa

Du är en liten bitch som inte kan tala med Herr A själv utan måste skicka din pojkvän som inte ens kunde förmedla budskapet till brodern. Du skulle tagit upp detta själv med han och nu är det försent!

Skyll dig själv och nästa gång du har problem med nån så ta då upp det direkt med denne istället för att skicka folk som inte bryr sig för att göra grovjobbet.

Tycker det låter som att han ligger nånstans i autismspektrat (typ det som förut kallades Asperger), Buffligheten, oförmåga att läsa sociala koder osv

Jag förstår ärligt talat inte riktigt problemet?

Säg till din pojkvän att du inte är någon jävla uppassare till en slyngel, de dagar han är hos er är det bara låta brorsan alltså din pojkvän "fixa" allt.

Om A ligger i sängen med eller utan kläder så får helt enkelt din kille byta och tvätta rent! likadant med disken, svårare är det inte!

Vill han inte det så ta in på hotell eller slagga hos föräldrar eller polare tills din pojkvän lärt sig att städa efter sin bror!

Allt det andra har egentligen inte du med att göra! alltså hur A beter sig hemma hos sina föräldrar, eller om han gör bort sig i USA. Det har liksom inte med dig att göra, och inte heller om han betalar eller kommer med presenter!

Jävligt enkelt!

Jag kanske var otydlig men jag har talat med honom och det är inget A kan ta seriöst, så omvägen var min kille för de är syskon och borde kunna prata med varandra så båda förstår. jag själv tycker inte heller att det är en bra idé

Ja, det är väl enklaste att jag bara sticker därifrån och hoppas se lägenheten i samma skick som den var innan. Men som sagt att hantera människan psykiskt när man ändå måste träffas, vad ska man göra då?

Det andra var mest att man ska förstå vad han är allmänt för människa, då jag inte är i bilden. Och med mamman - det är varför han är som han är och hans omoraliska beteendet har inget med mig att göra egentligen, det är uppfostran som kommer in. Mest analys av situationen och slutsatser

Jag tycker egentligen inte det låter som något jätte problem.

Du får städa lite mer ja men du skulle ju ändå diska vad gör en tallrik hit eller dit.

Han känner sig som hemma att han ksn göra vad hsn vill eftersom att det är hans bror.

Vill ni inte han ska känna sig som hemma hos sin egen bror.


Sedan bruss det ju på vad du menade att du behövde städa efter honom ja om det var normal städning typ diska medmera så ser jag inget problem.

Däremot om han typ allmänt slängde sina saker lite överallt och stökade ner mer än nödvändigt hade jag sagt något.

Men det är din killes bror och då ska han ändå få känna sig som hemma.

Man behöver verkligen inte komma med en gåva för att man och hälsar på ens bror.

Du behöver bara stå ut han kommer nig mogna snart också ska du se.

Att känna sig hemma betyder inte att man ska kasta runt sina saker och gå runt i underkläderna. Ja man ska vara avslappnad men det ska finnas gränser. Det är inte bara hans brors hem, det är mitt hem också och jag är inte hans bror
Det blir inte bara en tallrik hit och dit, det blir mer disk, tro mig.


Och det här med gåva, många som har nämnt. Vi kommer alltid hem till honom (och deras föräldrar) med någon gåva, så man förväntar sig såklart samma sak tillbaka. Speciellt när man får mat under hela helgen och får en egen säng eller ett rum. Och jag kan säga att deras mamma blev inte så glad när han kom hem till dem med tomma händer. Det är som sagt oskriven regel. Det funkar kanske inte hos de flesta men jag har inget emot det.

Den där oskrivna regeln gäller föräldrahemmet o inte brodern. Så glöm den direkt o när brodern skaffar eget så tar ni inte med något när ni besöker honom.

I övrigt är det bara för dig att berätta dina oskrivna regler hur man sköter sig hemma hos dig. Det är faktiskt inte svårare.
Däremot disk o mat. Är jag bortbjuden vilket jag även räknar våldgästning jag själv aldrig utövar så förutsätter jag att värden både fixar maten samt diskar om inget annat avtalats.
Självklart gäller detta omvänt när jag har gäster.

Din pojkväns brors kärleksproblem tillför ingenting till denna tråd så den delen hade du kunnat skippa helt.

Och din text hade varit betydligt lättare att läsa om du hade delat upp del lite mer med stycken.

I övrigt verkar du faktiskt göra en höna av en fjäder. Alltså förstora upp problemet som egentligen inte är så stort.

Säkert att du inte är hemligt kär i brodern?

Så du har slutat prata med A för att:

-Han inte ger dig presenter
-Han inte diskar när han är Gäst. (Men han betalar endå för maten?)
-Han går runt med underkläder inomhus.

Vill inte låta elak men de låter som att de är du som är den orimliga personen i detta scenario. Kan förstå att de är jobbigt att vara blyg, men säg lär dig säga ifrån ifall du tycker någon gör fel.

Låter som en bortskämd lillebror men inte så mycket mer. Börja uppfostra honom.

Enda konstiga han gör är ju detta med att sova i sina kläder i er säng. Äckligt. Det och endast det bör du vidareförmedla till hans mor. Övriga saker kommer de inte reagera på. Snorungen älskar förmodligen att bo hos er och få vara ansvarslös i brorsans lya.

edit: eller vänta nu? Fick han egen säng när han var hos er? Då är det ingen större deal. Men du kan ju påpeka det som att det "är barnsligt" eller dylikt. Går in bättre hos tv-spelande ungdom än detta med hyfs.