Hur så de allra första Seriösa planerna på rymdfart ut?

Här tänker jag mig att olika experter, förståsigpåare, ingenjörer och astronomer etc (inte romanförfattare alltså) har dragit upp planer på rymdfart - före Gemini/Apollo.

Fanns det några Seriösa planer ens?
Det borde väl ha funnits trots att inga fungerande färdmedel/metoder kanske ens blivit uppfunna?

Fanns det tex några vetenskapsmän som skissade på planer, projekt, redan under tex 20-talet?

Hur motiverade de då de olika stegen i det hela?
Vilket fordon skulle användas, drivmedel - visste de ens (kunde de ens föreställa sig) sådant som satelliter?
Inkluderade de rymdbaser, månlandningar, rymdstationer?
Hur menade de att astronauter skulle hantera rymden?

Tänk alltså på att 20-talet trots allt inte var på Medeltiden. Det var en gryende och hoppfull framtidstid för både den vetenskapliga och den tekniska utvecklingen.
Fanns det inga Politiska planer om det då?


Men det blir helt annorlunda om vi går hundra år tillbaka. Dvs 1820 ungefär.
För dem borde väl rymden och himlakropparna vara en ouppnåelig sak.
Men ändå ... fanns det någon seriös teoretiker?

Jag har hört historier om en kines som byggde en stol som hade en massa raketer(fyrverkerier?) dock så ska det inte ha gått så bra, jag antar att det var en ganska seriös plan

Jag vet inte hur seriöst det är.
Dvs i jämförelse med de tidiga ryssarna, som redan i början av 1900-talet började med så mycket bakgrundsforskning de kunde. Försökte beräkna hur objekt rör sig i tyngdlöst tillstånd, etc. Dessutom naturligtvis beräkningar på raketer.

Dvs det är vad jag menar med välplanerade saker.
Inte bara "låt oss skjuta en kanonkula med stackars apa i."

Utan välplanerat, grundligt.

Apollo var ju kulminationen av årtionden av sammanlagda erfarenheter. Det var inget hugskott precis.


Och det är därför jag funderar på om tex 20-talets vetenskapsmän hade liknande planer i omlopp.

Eller, för den delen, 1800-talets ...



Vad Tänkte dessa astronomer och fysiker och ingenjörer tex när de om nätterna satt och titta på månen?
Visst måste de också ha haft en dröm om att ta sig upp där, ut i rymden, på/till Månen?
Eller tänkte de itne så?

Astronomerna visste redan på 1800-talet att Månen var en himlakropp, på ett avstånd från Jorden.
Det var inte bara en "skiva på himlen" ju.
Och på 1920-talet visste de ännu mer.


Samtidigt var de lite "yra" ändå på 20-talet då de hyste levande förhoppningar om att Mars skulle vara bebodd. Av intelligenta, tekniskt utvecklade varelser. Den amerikanska militären fick tex i uppdrag av astronomerna att rikta in sina militära radiomottagare till Mars, i samband med att Mars bana kom som närmast Jorden.
Dvs den idén kunde de ju aldrig ha fått om de inte samtidigt såg det möjliga i sådant som rymdresor etc.

Tsiolkovskii och Korolev var ju bara de ryska "delarna" av ett seriöst rymdintresse som även amerikaner och européer borde varit minst lika intresserade av.
Särskilt på de amerikanska och europeiska universiteten och högskolorna borde väl planer ritats upp?

Det fanns en "raketgalning": Fritz von Opel, som experimenterade och missionerade rätt seriöst på 1920-1930-talet såpass att han blev relativt omskriven. Jag har själv fått lusläsa en stort uppslagen populärvetenskaplig artikel, publicerad i svensk dagspress (DN tror jag) i mitten av trettitalet.

Den kom imponerande nära verkligheten i diskussioner om fast/flytande bränsle, hastighet för att nå omloppsbana osv. Han var alltså helt klart inne på ett realistiskt spår.
Men resurserna var bara på nivån rik ingeniör/entusiast - Och utan politik.

https://de.wikipedia.org/wiki/Fritz_von_Opel

Fast då är väll frågan vad som är seriöst? För det som ex du dömmer som oseriöst kan ha varit extremt seriöst för de som höll på. Bara det att dom kanske hade brist på kunskap, medel och ekonomi gör inte att det är mindre seriöst för det.

Så killen med stolen och raketena kanske var jätteseriös, men inte speciellt smart.

Vilka riktlinjer avgör om försöket var seriöst eller inte?

En annan storraket pionjär är Robert H. Goddard som skrev ett verk om avancerade raketer redan 1919 och som uppfann saker som raketer med flytande bränsle och flerstegsraketer redan 1914. Bara dessa två uppfinningar gör att han kallas den moderna raketteknologins fader. Sen har vi tysken Hermann Oberth som också tänkte ut flerstegsraketer under första världskriget men som hade långt ifrån Goddards resurser. Oberth skrev dock verk om tyngdlöshet och gjorde t.om experiment om det. Han skrev även två stora betydande verk om bemannade rymdfärder på 1920 talet och hans första var en stor inspiration för en ung Werner von Braun.

Jag ser tyvärr inga riktiga svar här i tråden.
Visst är det helt korrekt avv vi har allt det ovanstående att ta cka för avseende tex vår månpromenad etc.

Men det kan väl egentligen inte vara så att hela "rymdintresset" började just då, att det inte ens fanns i våra sinne tidigare.
Så kan det ju itne ha varit.
Science Fiction-litteraturen behandlade tex rymdresor även då, även vid sekelskifte (förra).


Det fanns ingen teknik då, flygplan var dessutom en ny uppfinning.
Men även före flygplanet fanns det ju Seriösa, Allvarligt menade planer och försök och projekt.
Folk var intresserade av flygning, de spenderade mycket av sin tid på frågan.

Varför inte på rymden?


Tex var fanns frågorna såsom:
"Vad är rymden/det svarta där uppe".
"Kan man åka dit"
Vad Krävs för att åka dit."
"Kan man överleva där, och hur isf"

Detta är frågor även dessa tiders människor borde ha tänkt på.

Och uppfinnarna förr i tiden hade ju en helt annan frihet än vad de har idag.
Det är lätt att glömma idag att det oftast var vanliga privatpersoner som stod för uppfinningar som idag hade krävt högskolor och statligt godkännande.

Människans tankar om att flyga är jättegammalt, även grekiskt mytologi innehåller historier om det, vilket vi känner till genom berättelsen om Ikaros som försöker flyga till solen.

När blev då månen aktuell?

Ja, det första tecknen på att människan börjar fantisera om resor till månen lär inte dyka upp förrän allra tidigast kring slutet på 1600-talet när vetenskapen bevisar att jorden är en planet som snurrar kring solen och likaså att månen är en annan planet. En förutsättning för att ens tänka tanken att ha någonting att resa till.

Ikaros berättelse handlar om att man trodde att det blev varmare ju högre upp man kom så okunskapen är enorm.

Först på 1800-talet kan man hitta historier om rymdresor till månen. Det jag framförallt tänker på är science fiction författaren Jules Vernes "en resa till månen" som skrevs 1865. Detta är mitt i industriåldern och människan har insett möjligheterna och många många andra historier om rymdresor tar sin form under de följande årtiondena. Ett populärt tema.

Sen får vi komma ihåg att fram till första världskriget utvecklades skrangliga flygplan. Man kom såklart inte ens i närheten av månen med dessa. Under andra världskriget utvecklades raker på allvar, främst av tyska forskare.

Raketforskningen tog fart och redan på 50-talet insåg nog många att en resa till månen skulle vara möjlig även i verkligheten.

På 1960-talet började man nå "rymden" och sen är resten en ganska väl dokumenterad historia.

Givetvis så skulle det vara intressant hur människor tänkte egentligen om månen och andra planeter före 1700-talets slut, detta är nog inte så väl dokumenterat tyvärr. Jag tror att flertalet människor aldrig ens tänkte tanken att solen, månen och stjärnorna var någonting man kunde resa till och besöka.

Vi snackar om en medvetandenivå i stil med Ikaros där man tänkte sig att ju högre upp i luften man kommer desto varmare eftersom man kommer nära den brännheta solen.

Samtidigt finns ju dock abstrakta föreställningar om världar (efter döden) uppe i himlen. I flera religioner så placeras dessa världar i himlen. Så helt enkelt är nog inte frågeställningen.... man kan dock ana att även dessa berättelser är relativt nya, dvs du hittar inte mycket stöd för utomjordiska världar i de riktigt gamla texterna utan de dyker upp i modern tid.

Under 1700-talet fanns självklart tanken hos vetenskapsmän och där ligger ju det relevanta men som sagt var skillnaden på bönder (som de flesta vid den här tiden var) och vetenskapsmän mycket stor.

Jo jag håller med om att det fanns en hel del tankar från mytologi etc som kanske hade kunnat tolkas på rymdfararesätt, men samtidigt visste de inte riktigt vad det var. Inte heller hade de någon aning av vad "rymden" var. VAdå "atmosfär" liksom ...

Men så icke under tex 20-talet.
Då borde det väl ha funnits en viss medvetenhet om de olika förutsättningarna.
Det fanns modeller av solsystemet tex. Så rent spatialt var det iaf möjligt att få ett mentalt grepp om "rymdresor".

Vad diskuterade lärda astronomer med varandra om när de satt med sin sherry om helgerna. Där de satt bredvid sina modeller med Jorden och Månen som snurrade runt.
Hur hade man kunnat åka dit, vilka problem måste överkommas.

Tänkte de sig tex att de skulle kunna Flygadit i ett Flygplan? i en Focker med lufttäta avdelningar?
Eller skissade de på helt unika rymdskepp, raketer med kapslar?

Frågor som krävde svar, såsom - hur kan vi lämna Jordens gravitation, den måste ju ha ställts.

Jo som sagts i tråden - T.ex:
Hermann Oberth, Robert H. Goddard och Fritz von Opel
hade tydligen redan 1910 -1920 en ganska god koll på vad som krävs och hur man borde göra. Och fick nog inte ens uppleva en sherry i varandras sällskap...

Men du kanske är på jakt efter "Galna Professorn" med en mer bortglömd plan och uppfattning?