Citat:
Ursprungligen postat av
papperskula
Funderar på att ev läsa till socionom.. många avråder då man blir dränerad på energi av möten med många hopplösa, otacksamma fall, som bara ska ha och ha osv.
Jag tänker spontant att det hade vart intressant att bemöta den här sorten.. tänker att dom som blir dränerade är folk som försöker resonera med personer som e.g inte förtjänar hjälpen, istället för att rakt och tydligt förklara vad som gäller utan krusiduller. Lite "sanningen svider" bemötande mot de värsta fallen.
Mina försommar säger att så agerar inte socionomer (generellt), utan de är mer förstående och empatiska oavs ett vilka människor de möter.
Fördomarna jag har ang socionomer stämmer kanske inte , utan det är raka rör som gäller men man dräneras i längden ändå (?).. hade vart intressant att höra lite från någon med erfarenhet !
Jag tror att många som läser till socionomer blir desillusionerade när de kommer ut på arbetsmarknaden. Möjligtvis var det en vilja att hjälpa de utsatta i samhället som fick dem att välja utbildningen till att börja med, men väl ute på arbetsmarknaden befinner de sig plötsligt i bottenskiktet av ett hierarkiskt system (med chefer och politiker ovanför sig i hierarkin), där byråkrati, lagar och förordningar ofta blir de faktorer som
hindrar dem från att verkligen hjälpa en människa.
Oavsett vilka människor som man möter, så tror jag att man - liksom i många yrken - bör ha en attityd som baseras på en jämnvikt mellan ett neutralt, professionellt bemötande och ett personligt sådant. Alltså kan du, som socionom, varken köra på en linje som helt och hållet är beroende av förståelse och empati och inte heller det motsatta bemötandesättet (''raka rör''), utan någonstans mittemellan.