Begreppen "empati" och "människovärde" används som argument för multikulturalism och en huvudlös invandringspolitik. Det exemplifierar vår tids falskhet och skenhelighet. Man känner inte i hjärtat att "alla människor har lika värde." Tvärtom är det så att empatiska människor känner starkt för sin katt, exempelvis, och därför kan lägga tusenlappar på veterinärskostnader, pengar som hade kunnat gå till nödlidande i tredje världen. Empati är vad man känner för levande varelser man relaterar till. Det är fullkomligt omöjligt att känna "empati" för en anonym människa på andra sidan jordklotet. Att vi vill hjälpa anonyma människor ekonomiskt är ett annat fenomen, som först och främst hänger samman med värderingar. Det kan man visserligen hävda är en vilja att göra gott, men det är inte empati.
Jämfört med den empatiska personligheten är den oempatiska människan, dvs. psykopaten, mer benägen att skicka pengarna till anonyma nödlidande än att spendera dom på sin sjuka katt. Psykopater lever enligt devisen att "alla människor har lika värde" och gör inte nödvändigtvis ont i praktiken. Ett exempel är James Fallon som är professor i psykiatri (
här). Han har en psykopats hjärnstruktur men är en välfungerande samhällsmedborgare och familjefar. Han berättar att grannens barn betyder lika mycket för honom som de egna barnen. Det här är väldigt okarakteristiskt för den empatiska personligheten för vilken de egna barnen alltid betyder mer än grannens barn, även om grannens barn betyder mer än barnen i ett främmande samhälle.
Den här jämställda värdesättningen, att "alla människor har lika värde", är kännetecknande för den psykopatiska personligheten. Det är möjligt att politiker och debattörer verkligen menar vad dom säger, vilket tycks innebära att psykopater skaffat sig ett starkt grepp om makten i Sverige. Det kan möjligen förklara den "oikofobiska" politiska styrningen, som innebär att svenskarna och deras kulturarv inte anses ha större värde än främmande folkslag och kulturer. /Teofrastus