Hemskt att köpa prostituerade?

Jag har kontaktats av flera medier genom åren (och det har fullkomligt exploderat pga Paologate). Till och med public service. Även Fuckförbundet har fått mängder med förfrågningar.

Media är knepigt dock; vissa vill använda oss som är negativa till sexköpslagen som alibi för att ”de frågat alla sidor” (Expressen, exempelvis), medan andra på riktigt vill och vågar göra vettiga artiklar. Finns ganska mycket om detta på min blogg och Patreon, och även vilka strategier jag använder i min kontakt med media.

De största problemen är att jag (och de flesta) inte vill vara med på bild eller i tv, så vi måste tacka nej till de som antingen vill ha tv-debatter eller som säger att en bild är ”viktigt för annars kan folk tro att du är påhittad” (fast de är få som kräver foton/namn). Även där vi ställs emot intedinhora, Talita eller folk som Strandhäll som bara säger att sexköpslagen är det enda sättet att ”rädda prostituerade” och vägrar acceptera att vi har andra lagar för att skydda människor. Du kanske inte kan läsa hela denna men det är just så Talita svarade på mina argument kring den föreslagna straffskärpningen: https://www.fokus.se/2020/06/sexarbe...igare-for-oss/
Även att jag inte vet själv att jag egentligen mår dåligt. Mina ord och två forskare ger dock läsaren möjlighet att själv avgöra vilken väg som verkar rimlig. Otroligt bra artikel, i en respekterad tidning.

Det du ska passa dig för är media som bara vill veta om ditt privatliv, kunder, sex och sådana detaljer. Det är sensationsjournalistik där de vill tjäna pengar på din historia. Många vill ha en viss bakgrund, men jag brukar propsa på att mina argument mot lagstiftning och stigma ska vara det centrala. Annars tar jag 4000/timme om de enbart vill höra om vad mina föräldrar tycker eller vad kunder brukar efterfråga.

Efter många års bloggande, och på sistone aktivt twittrande, så är det tydligt att folk bryr sig mest om de spännande detaljerna, och inte lika mycket om resonemangen. Det är naturligt; för lagstiftning och komplexa krav på rättigheter är ofta ganska mycket att ta in för de flesta. Man brottas med ”men inte kan man väl sälja sex till okända män och vara ok med det??” för att man själv inte kan tänka sig det. Det är ändå mänskligt, och därför är en ganska lugn ton troligtvis rätt väg att gå. Och inte blanda in en massa krångliga argument i det, för då blir det ännu svårare (och mer tidskrävande) att förstå och skaffa sig en uppfattning.

Det pågår ett slags informationskrig nu. Flashback hjälper dessvärre inte; där sexköpare letar de mest utsatta kvinnorna och har ett jävligt otrevligt språkbruk. Horor, luder, minderåriga, diskussioner om för höga arvoden, och annat som enbart cementerar den syn på sexhandeln som gemene svensk har. Därför håller jag mig mest ifrån att kommentera nuförtiden. Den låga och i många fall omänskliga nivån hjälper inte vår kamp.

Därför skulle jag rekommendera dig, om du vill nå ut, är att börja Twittra (om du inte redan gör det), och/eller blogga. Efter tio aktiva år i debatten kan jag lova dig att Flashback inte är platsen du når ut på, på riktigt. Vill du komma fram i media så är Twitter det absolut bästa. Vara bara försiktig med vilka du pratar med och vad du ställer upp på, och var inte rädd för att kräva betalning när du märker att de bara vill ha en smaskig story. De älskar våra berättelser och det är perfekt clickbait. Som sagt finns det mängder om detta på min blogg; googla ”Lisas lappar”. Du kan också få gästblogga hos mig om du har något du vill säga
(Till skillnad från media tjänar jag ingenting på min blogg, utan har valt att förflytta allt av det som är privat till en Patreon - det kan också vara en idé om du inte vill ge bort din historia gratis).