Citat:
Ursprungligen postat av Oddball
*applåderar också* första klassens dravel!!
Ett försök dock, lika gott som något, att bagatellisera unga mäns umbäranden att kämpa sig till den eftertraktade baskern.
Men vi är alla olika, själv läser jag SoldF när jag runkar.
Jag anser inte att man ska bagatellisera kämpandet för baskern (i de fall det fortfarande faktiskt är någon kamp inblandad), men vad åtminstone jag menar är att baskern sätts på en sorts piedestal som symbol för dyrkan och åtrå. Sedan när kampen väl är över har soldaten all rätt att vara stolt över sin bedrift att ha uppnått målet, men om han sedan blir kvar i försvaret kommer det sättas upp nya mål att sträva efter att uppnå (befodran, nån speciell utlandstjänst, komma in i SSG, utbilda bättre och bättre vpl eller vad det nu må vara för mål).
Det kommer hela tiden dyka upp nya prövningar, den ena svårare än den andra om än på helt andra sätt än baskerproven. I takt med att man övervinnar nya hinder bleknar forna bedrifter mer och mer in i bakgrunden eftersom man förhoppningsvis har fokus inställt framåt.
Så upplever åtminstone jag att livet funkar i största allmänhet. Man ställs inför problem, utför bedrifter, blir stolt över det, utvecklas och växer som människa av det, och allt eftersom så står man säker i sig själv på sin plats i livet utan att behöva luta sig mot de bedrifter man genomlidit. De kommer alltid finnas där i medvetandet, man vet om det, men det är inte lika viktigt nu som det var då. Det var bara ett av många steg i utvecklingen till den person man kommit att bli. Vad man HAR gjort blir mindre viktigt än vad man SKA göra...
Så var det åtminstone jag menade, så jag hoppas det är klarare nu att jag inte försökte bagatellisera något?
