Citat:
Folk verkar glömt bort att vi har haft MASSOR, MASSOR, MASSOR med invandrare i Sverige sedan 80-talet. Det gick bra då, det gick bra nu. Skillnaden är väl att idioter har tillgång till internet och mer nyheter når fram till en rädd mans sfär.
På 80talet läste folk mest lokaltidningar. Jag menar, hur många dåd av invandrare kan man tänkas få nys om? En i veckan? Och oftast inte ens allvarliga brott.
Idag loggar man in på valfri internetsida och får nyheter inhämtade från hela Sverige. Lägg därtill ofta nyheter från hela Europa. Eller världen för den delen. Så verkar allt ha spårat ut, för det händer saker varje dag.
Ja, inte så jävla konstigt.
På 80talet läste folk mest lokaltidningar. Jag menar, hur många dåd av invandrare kan man tänkas få nys om? En i veckan? Och oftast inte ens allvarliga brott.
Idag loggar man in på valfri internetsida och får nyheter inhämtade från hela Sverige. Lägg därtill ofta nyheter från hela Europa. Eller världen för den delen. Så verkar allt ha spårat ut, för det händer saker varje dag.
Ja, inte så jävla konstigt.
Det låter som om du är född någon gång under 90talet. Fanns gott om invandrare i Sverige redan före 1980. Då kallades de inte för blattar utan för det mer målande svartskallar.
Det första smash-and-grab rånet jag någonsin såg var under den stora skolstrejken 1989. Det var någon demonstration inne i Stockholm, jag tror det var vid Kungsträdgården där det fanns en scen där några nu bortglömda nötter höll tal. Ett gäng småturkar stod längst fram en bit framför mig och skanderade "Hrrrrinkehbiii! Hrrrrrinkehbiii!". Efter ett tag var det dags att tåga iväg. Några hundra meter senare när tåget går längs en affärsgata i innerstaden ser jag det här gänget med småturkar rusa in i en butik som var specialiserad på skinnjackor för att sedan rusa ut igen med nystulna jackor i händerna. Ett par äldre svenska herrar stod handlingsförlamade precis intill och tittade på med stora öppna munnar som om de vore döda fiskar.
Grejen är att tio kaosblattar kaosar inte mindre per kaosblatteskalle än hundra eller tusen kaosblattar. Den enda skillnaden är att det totala kaoset är mindre. På 80 talet och tidigare var kaosblattarna förvisade till sina egna förortsghetton där de bar sig åt precis som idag. Att det var så mycket bus i "Kungsan" på 80talet berodde på att blå linjen från Rinkeby och Tensta hade sin ändstation där.
I och med att det totala kaoset var mindre och det inte fanns något internet så kunde kulturmarxisterna i gammelmedia lägga locket på och svenne fick aldrig veta något annat än ryktesvägen. Svenskarna som bodde i svenska bostadsområden precis intill ghettot kunde förstås berätta många historier om kaoz och våld.
Försäkringskassan och socialkontoret försökte måla över de sociala problemen med bidrag och "vård" så gott de kunde, på den tiden fanns det mycket mer pengar att spendera då läget inte hade hunnit bli så ansträngt än. Men vem som helst med insikt i mångkulturen kunde se redan under 60talet/början på 70talet att det bara var en tidsfråga innan det blev som idag om inte inflödet stoppades och vändes.
Så kom inte och hitta på att det fungerade bättre förr - det gjorde det inte.
