Paulina Neuding summerar 2016 i SvD:
2016 mörk milstolpe i vår kvinnohistoria
Det återstår att se vilken plats sexuella trakasserier i offentligheten får i krönikorna över nyhetsåret 2016. Men övergreppen och den efterföljande debatten om kvinnozoner – från karnevalen i Köln till bubbelpoolen på Eriksdalsbadet – är numera kvinnohistoria.
När året går mot sitt slut står det dessutom klart att detta är ett problem som inte kommer att kunna förhindras av polis och rättsväsende när det väl har uppstått.
Av de övergrepp som anmäldes på festivaler i Sverige i somras har 100 av 114 ärenden lagts ner vid årets slut. Ett har lett till fällande dom.
I Sverige har det som hände i Köln förvrängts och förminskats under året. DN påstod på ledarplats att händelsen saknade koppling till det tyska asylmottagandet, trots att den officiella utredningen slagit fast att bara fyra av drygt 150 identifierade misstänkta hade tyskt medborgarskap.
Feministen Katrine Marçal jämförde i Aftonbladet attackerna med övergrepp på Oktoberfest i München, vilket får mig att tvivla på att hon är insatt i händelseförloppet.
Ta till exempel familjen Vosens berättelse: Claudia Vosen befann sig på centralstationen i Köln med sambo och barn, en flicka på femton och en pojke på tretton, på väg för att fira nyår. Hon hann inte uppfatta vad det var för tumult som pågick i ankomsthallen innan sambon slets ifrån henne och barnen. I en halvtimme kastades mor och dotter mellan grupper av män som tog på deras bröst och mellan deras ben, medan barnen försökte klamra sig fast vid sin mamma. Claudia beskriver det efteråt som att vara fångad i en svärm av män, med grupper av män som kastar sig fram för att gå till attack och sedan försvinna tillbaka in i massan.
Detta är det nya. Att män på offentliga platser samarbetar, ofta just genom att skilja kvinnor och barn från familj och vänner, och attackerar dem sexuellt.
http://www.svd.se/2016-mork-milstolp...kvinnohistoria
