Varför är barn så högljudda

Gick förbi en förskoleklass idag och barnen i det närmaste skrek till varandra trots att dom inte var arga. Jag minns att inte det var så när jag var liten. Då var det snarare att man skulle be om lov för att få prata. Det finns några barn i släkten och även dom pratar väldigt högt, håller liksom inte tillbaks nånting ofta. Har märkt på barnprogrammen att karaktärerna där pratar väldigt högt och med många störiga och onödiga läten vid varje känsloyttring. Hur uppstod detta fenomen?

För barn är inte tillräckligt utvecklade för att vara medvetna om de är högljudda. De väntar tills en vuxen säger åt dem att sänka ljudvolymen.

När vuxna är högljudda(i neutrala situationer) = jag är bekväm i din närvaro

Varför är det inga vuxna som säger åt dem då?

När jag var i den åldern lät jag inte som dem gör nu, inte en chans.

Jag tror faktiskt också att det kan ha med barnprogrammen att göra. Vi har två döttrar som inte tittar på TV och de är betydligt mindre högljuda än sina jämnåriga kamrater.

Sen spelar det säkert in att de blir tillsagda så fort ljudnivån blir för hög. Vilket sällan händer numer..

Det är helt normalt. Jag gick på dagis i slutet på 80-talet och början av 90-talet och har ovanligt bra minne från barndomen. Minns hur fröknar och föräldrar alltid bad mig och i stort sett alla andra barn att dämpa oss.

Jag står själv knappt ut med allt skrik och stoj som barn ger ifrån sig idag, men jag förstår dem. Barn i den åldern har ännu inte lärt sig att de ska visa hänsyn och de förstår absolut inte varför någon skulle störa sig på det. Vi föds alla med vetskapen om att världen kretsar kring oss och förstår först senare att vi egentligen bara är en i mängden och behöver anpassa oss efter andra människor.

Barn tränar sig för vuxenlivet både fysiskt och mentalt. Dom har en oerhörd energi vilket gör att dom utvecklas på rätt sätt. Hade små barn suttit stilla hade deras muskler blivit helt fel, dom hade blivit krumryggade osv. När man samlar alla dessa energiknippen på ett ställe blir det ett jävla hullabaloo det är bara naturligt.

Dom springer runt, hoppar,skriker och det är som det ska vara.
Tonåringar kan också föra ett jävla liv vilket jag personligen tycker är störiga för dom är så självmedvetna, särskilt tonårs killar tycker jag är störande med sitt jävla "WWWOOÖÖÖÖande".

Då är vi runt samma ålder och jag har inte samma uppfattning. Som jag minns det var det runt 1-2 barn i gruppen som var störiga och blev tillsagda av fröknarna jämt. Övriga höll pli på sig själva 99% av tiden. Jag har faktiskt inget minne av att jag någonsin skulle blivit tillsagd att vara tystare.

Jag är 100% säker på att du har varit högljudd som barn.

Är det sådana vuxna vi vill ha? Tyvärr blir det väl vanligare och vanligare, men personligen är jag rätt trött på vuxna på kontoret som skriker.... som tur är är de inte så många...

Mina upplevelser är ungefär som Konservburks. Det fanns alltid några störiga som aldrig satt stilla utan sprang runt och skrek och störde. Ofta samma som spelade hockey

Inte mer än vid enstaka tillfällen, definitivt inte. Och de gångerna jag var det så var det hemma och inte ute bland folk.

Spädbarnstiden borträknad givetvis.

Det är mycket möjligt att det blivit högljuddare på dagis, tror jag hörde något om detta på radion för ett tag sedan , att det är typ bullernivåer på dagis, förskolor och även grundskolor nu för tiden det har väl att göra med att det är mycket mindre personal per barn än förr i dessa sammanhang för inte fan är det barnens fel.

Men barn i alla former (människor och djur) har ju naturligt mycket mer energi än vuxna, inte en chans att jag hade orkat röra på mig så mycket som en 3-åring...
Det är nog så att när det inte finns tillräckliga resurser för att sysselsätta dom små liven på ett vettigt sätt så blir det lätt kaotiskt. Jag minns inte att det var sådant liv när jag gick på dagis (född 78) men har också reagerat när tex en dagisgrupp kommit på en buss, herregud vilket liv

grupperna är större numera och antalet vuxna färre det bidrar till att barnen tillåts att skrika mer innan någon finns där och kan säga till, dessutom är de tvungna att skrika för att bli hörda/sedda/få hjälp under dagen med den konkurrens som finns och tänket är annorlunda hos dagens föräldrar där barnen får ta plats och anses som lika mycket värda som en vuxen. det är en viss tillvänjning oxå, de flesta barn som inte går på dagis skriker mindre.