Filmåret 2016

Kommit en trailer på den för några veckor sen. https://www.youtube.com/watch?v=HimAo-92hNM

Hade hoppats på mer Fitzcarraldo-vibbar av djungelmiljöerna men tycker den påminner istället om The Wolf of Wall Street (2013) vilket jag känner mig kluven till. Verkar ändå vara sevärd. Matthew McConaughey är ju ganska het skådespelarmässigt just nu och inte bara ett sex-objekt som för 10-15 år sedan. Ska bli intressant att se den och The Free State of Jones (2016) som han gjort nu iår också.

The Vessel (2016) är en film som smygit under radarn och verkar intressant. Ska tydligen ha premiär idag fast i "Limited release".

Martin Sheen spelar en präst i ett litet kustsamhälle som plågas av sviterna efter en tsunamikatastrof för några år sedan. En nyligen mirakel-liknande händelse (om jag förstått saken rätt?) sätter det lilla samhället i gungning.

Och just ja, Terrence Malick är listad som Executive producer.

Trailer

Imdblänk

Recension av The Film Stage.

Som Malick-fan är den automatiskt bokmärkt. Av trailern att döma påminner den visuella stilen starkt om hans senare filmer gjord efter The Thin Red Line (1998). Gillar Martin Sheens skäggiga look också. Stora förväntningar!

Kanoners, tack för tipset!

Den ser vi fram emot.

Dags för en tråd för 2017?

varsågod att starta en då

Då har det blivit dags att rangordna de sämsta respektive bästa filmerna från år 2016. Det är Oscarsgalan inatt, och som tradition läggs alltid min lista upp då det är ett passande sammanhang. Jag har inte sett allt från 2016, och helt ärligt är där ett par filmer jag hade velat sett innan jag gjorde denna listan. Men så är det ibland, och det kan inte dras ut allt för mycket.
Totalt har jag sett 194 filmer.

Reglerna är som följer:
Om filmen släpptes på en festival 2015, men först till den vida publiken 2016 räknas det som en 2016 film. Hade filmen premiär i ett land 2015, men kom inte till USA eller Sverige 2016 räknas det som en 2015 film.

Som vanligt börjar vi med de sämsta, så vi har något positivt att blicka framåt till.

Topp 10 Sämsta 2016:

Ohederliga nominerade:
Cabin Fever
My Big Fat Greek Wedding 2
Norm of the North
The Darkness
The Forest
The Other Side of the Door
The Perfect Match
When the Bough Breaks
Yoga Hosers
Zoolander 2

Även dokumentären Vaxxed: From Cover-Up to Catastrophe bör undvikas, propaganda film om att vaccinera dina barn är dåligt.

10. Fifty Shades of Black / Meet the Blacks
Ja, jag vet det är fusk att dela på platsen med en annan film. Men faktum är att båda två är parodi filmer, och det känns som jag årligen sätter en parodi film på 10:e plats. Båda två misslyckas totalt, varför ens göra en parodi film på The Purge, när filmerna i sig är underhållande och är svart komik mitt i allt skräck?

9. Gods of Egypt
En total flopp från början till slut. Med en budget på 140 miljoner dollar blir det bara mer skrattretande hur fult allting ser ut. Faktum är så är detta en "so bad it's good" film. Du sitter verkligen och skrattar åt den av helt fel anledningar. Gerard Butler gör en av hans sämsta insatser som skådespelare också.

8. Nine Lives
Med all mening bör den kanske vara på första plats. Men hela filmen är mer eller mindre bara en 90-tals film som av någon bisarr anledning kom ut förra året. Vad som gör det hela mer plågsamt och även lite mer skrattretande är att Kevin Spacey är huvudrollsinnehavaren. Hela trailern osade som att allting var ett skämt, men skämtet var på oss. På någon vända nästan sevärd enbart för hur bisarr den är, samtidigt så är det något av det sämsta som producerat 2016.

7. Alice Through the Looking Glass
Jag förväntade mig absolut ingenting från denna filmen. Första filmen var en av de sämsta det året den kom ut. Uppföljaren visade sig följa samma spår, och vara en enda plågsam titt. En ointressant film vars centrala handling inte bekymrar mig alls då jag inte bryr mig alls om Mad Hatter eller hans familj, med tidsresande utan några som helst konflikter med tiden alls.

6. Max Steel
Sämsta superhjälte filmen 2016? Det känns i vart fall att enda anledningen till att denna filmen existerar är för att superhjälte genren är stor just nu, så Hasbro ville slänga ut något i förbifarten. Uruselt skådespel, en handling som förklarar för tok för mycket samtidigt som den förklarar absolut ingenting, hur fan det nu är möjligt. Trots sin speltid på 90 minuter så kändes den tråkig och seg. Där var absolut ingenting att hämta här.

5. Cell
Ännu en skrattretande dålig film. Men vad som gör att den hamnar så långt ner på listan är för att den i sina stunder verkligen försöker vara dramatisk, och dessa scenerna är rent av hemska då där absolut inte är något dramatiskt med denna filmen. Vad som gör filmen är skådespelet av John Cusack, vars överspel i början av filmen är rena rama skrattfesten (vilket jag inte tror var meningen av filmens skapare). Slutet, om man nu ens vill kalla det, är absolut skit.

4. Boo! A Madea Halloween
Det är en Madea film, vad mer behöver jag säga? Det bör inte sägas mer egentligen. Men detta var riktigt plågsamt att titta på. Var heller inte bättre att jag såg den när jag var sjuk. Men scener tog bara inte slut, de bara satt ner i ett rum i 10 minuter och prata om något totalt oväsentligt och det skulle tydligen vara humorn i allting.

3. Collateral Beauty
Av de filmer jag sett på bio från 2016, är detta tveklöst den sämsta av de alla. Handlingen är vad som gjorde mig mest förbannad. Att dessa tre vännerna går till denna längden som i slutändan inte var till någon förbättring. Will Smith blev inte bättre utan mer arg och paranoid genom händelserna i filmen. Twisterna förbättrade inte filmen på långa vägar, och allting från dialoger och karaktärer är verkligen slängt ut genom fönstret. Där var inget till dessa karaktärer som kändes realistiskt. Faktum är så är inget i denna filmen något som känns realistiskt eller något en normal person hade gjort.
Filmer brukar lämna avtryck på folk med en viss känsla. Denna lämnade mig förbannad och deprimerad. Jag menar på allvar när folk som lider av depression ska stanna sig borta från denna filmen, för den gör bara saken värre. En film som även dyker in i lite av samma ämne som går just nu är Manchester by the Sea som gjorde det betydligt bättre och mer trovärdigt både realistiskt och känslomässigt.

2. God´s Not Dead 2
Vad vore en lista av årets sämsta utan en kristen propaganda film? Hela handlingen är absurd och skrattretande ibland, men det är snarare hur seriöst filmen tar sig själv som gör det hela mer läskigt och gör att jag själv inte skrattar så mycket. Den må vara mer proffsigare utförd än förra, men med det lyckas den också bli mer offensiv till tittaren. Känns som jag bara repeterar mig själv när jag pratar om dessa filmerna.

1. Hillary's America: The Secret History of the Democratic Party
Jag vet att sätta en dokumentär är lite fel, men detta är den sämsta dokumentären jag har sett i hela mitt liv. Detta är en film som aldrig bör tittas på för hur vriden och vilken typ av propaganda film det är. Där finns absolut inget av värde eller lärdom att finna i denna filmen. Jag försöker och vill inte bli politisk i mina filmrecensioner eller när jag pratar om film, så jag håller mig undan detta. Men man måste ta fram fakta innan man gör en dokumentär, något som Dinesh D'Souza inte gör här. Filmen spelas också mer som en spelfilm, då den är fylld med skådespelare som spelar upp scener som en pjäs eller kortfilm. Allting i filmen är rekonstruerat, även fängelsescenerna med Dinesh D'Souza. Så i den benämningen kan jag inte riktgit kalla detta en dokumentär, men det är heller ingen spelfilm med några dramaturgiska drag.

Topp 15 Bästa 2016:

Hedrade nomineringar:
10 Cloverfield Lane
Deadpool
Fences
Green Room
Hunt for the Wilderpeople
Life, Animated
Lion
The Conjuring 2

15. Captain Fantastic
En helt underbar film. Viggo Mortensen levererar en av de bättre skådespelarinsatserna från 2016. Lägg även på en av de mer unika och bisarra handlingarna till en film detta året, fast på ett positivt sätt. Captain Fantastic är en feel good film gjord på rätt sätt och levererar verkligen!

14. The Founder
Jag älskar Michael Keaton, vad som gör det mer underbart är att man både älskar och hatar honom i denna, och Michael Keaton är suverän och helt underbar att spela denna typen av karaktärer. Filmen är även gjord på ett intressant sätt, och miljöerna är stört härliga. Visst kan man i vissa drag säga filmen är mer eller mindre en TV-film med högre budget, men då är det för mig en jävligt bra TV-film som förtjänar sin plats på denna listan. En av de filmer jag såg fram emot mest 2016, och den gjorde mig inte besviken. Jag njöt varje sekund. Sedan blev jag sugen på en cheeseburgare från McDonalds.

13. Kubo and the Two Strings
Laika fortsätter att leverera med sina kvalitetsfilmer. Kubo är verkligen en film som kan njutas av alla åldrar, men de vuxna elementen i den är verkligen det som märks av mest. Animationen är bedårande (från ett stop-motion fan), och handlingen föll jag för direkt. Detta är en film som säger mer med sina tysta scener än en film där pratet måste förklara karaktärens känslor.

12. Captain America: Civil War
En av de bästa Marvel filmerna. Den var underhållande, samtidigt som den satte ribban högre med en mer dramatisk konflikt. Man kan tro den känns rörig med för många saker som händer, men Russo bröderna lyckas briljant att ha Captain America i fokus som huvudpersonen i sin egna film. I centrum är konflikten mellan Tony och Steve, medan allt annat är en härlig bonus som underhåller skiten ur en.

11. Hacksaw Ridge
Jag blev verkligen tagen av denna filmen. Den första halvan hade denna mysiga känslan som att jag såg en romantisk film från 50-talet. Sedan när krigsscenerna började, så var det som jag såg Steven Spielberg göra Saving Private Ryan. Det känns som båda två är olika kontraster, men det funkar fantastiskt. Mel Gibson lyckas verkligen med båda delarna. Andrew Garfield var bra i huvudrollen, och Hugo Weaving som fadern var en av de mer minnesvärda rollerna från filmen. Hur fan lyckas man göra Vince Vaughn bra i en dramafilm? En framtida klassiker inom krigsgenren.

10. Hell or High Water
I grund och botten är väl detta årets Mad Max vid Oscarsgalan. Med take på att båda två är något ovanligt att se vara nominerat, men bör vara nominerat. Så nu när det väl är nominerat lär den inte vinna ett skvatt, för den är så pass annorlunda från vad vi är vana att se vara nominerat. Men detta är en helt fantastisk film där skådespelarna skiner. Allt från kemin mellan Jeff Bridges och Gil Birmingham. Samt Chris Pine och Ben Foster som stjäl showen. Tänk er lite No Country for Old Men.

9. Nocturnal Animals
En film som är svår att förklara. Men jag gillade verkligen allting den hade att erbjuda. Allt från Amy Adams rikemans liv, till Jake Gyllenhaal som en fader som söker efter hämnd och rättvisa samtidigt, Michael Shannon som den underbara polischefen med sin härliga mustasch, Aaron Taylor-Johnson som försvinner helt i sin roll. Med 70-tals vibbar över sig. Detta är en brutal film men man kan inte titta väck en enda sekund då man hamnar i en slags trans.

8. Zootopia
En animerad film som släpptes för 1år sedan? Ja ibland blir man förvånad hur lång tid det är man sett filmerna. Zootopia tror jag överraskade många med sin vuxna kommentar om samhällen överlag. Den hade ett djupt budskap i sig som gör att filmen stärks ännu mer. Lägg även på att det är en buddy-cop film (en genre jag älskar) i ett försök att leta efter någon som möjligtvis kan vara död. Disney fortsätter att leverera, och detta var helt klart den bästa animerade filmen 2016.

7. Manchester by the Sea
En av de deprimerande filmerna från 2016, men ack så jävla realistisk och känslosamt den förmedlar det. Följande av samma motiv ungefär som Collateral Beauty, gör denna filmen det helt rätt. Den vet hur man hanterar sorg, och hur dess karaktär lever med sin depression. Den väljer att porträtta det på ett så bra sätt att många kan relatera till filmen, och känns igen vad huvudpersonen går igenom. Vad jag älskar mer är slutet, som säger att livet suger och det kommer fan inte bli bättre, det är bara att ställa sig på två ben och fortsätta gå. Casey Affleck gör nog också en av om inte den bästa insatsen från en skådespelare 2016.

6. Arrival
Denis Villeneuve återvänder med en sci-fi som jag är säker kommer gå ner som en framtida sci-fi klassiker. Här visar han ännu en gång vilken talangfull regissör han är, och att han är en av de bästa som jobbar i branschen just nu. Amy Adams gör den bästa insatsen från en kvinnlig roll 2016, så att hon inte ens är nominerad är ett skämt. Men filmen är så mycket mer än bara utomjordingar som kommer till vår planet, den går mycket djupare än så och ställer en viktig fråga till tittaren samtidigt.

5. Silence
Troligtvis den mest underskattade filmen från 2016, då nästan ingen verkar prata om den. En mäktig film som jag verkligen kände mig helt matt efteråt (på ett positivt sätt). Välspelad och en fascinerande handling bakom sig. Många religiösa filmer bör kolla på denna och se hur ett utmärkt exempel på hur man skildrar tron på ett bra sätt, utan att komma av sig som pretentiös. Lägg även på fantastiskt foto. Martin Scorsese levererar ännu en gång.

4. Moonlight
Detta är den typen av film man kan sätta på mute och fortfarande förstå vartenda ord och handling, tack vare ett fantastiskt berättande via kroppsspråk och foto. Det är en film som tar och berör verkligen. Alla tre faser i denna personens liv berättade lite som Boyhood, fast betydligt mer tyngre. Jag älskade också musiken som gav det där lilla extra på allting. Efter att ha sett den visste jag att jag hade ett en av de bästa från 2016, och en film som jag anser många bör se, även de som inte gillar film.

3. La La Land
Vad kan jag säga? Den har allt jag älskar. Hela filmen är ett kärleksbrev till Hollywood, musikaler, folk som drömmer stort. Lägg på två fantastiska skådespelare med fantastisk kemi, foto, regi och musik som är minnesvärd och som man fortfarande går och hummar på. Känns som nästan allting om denna filmen redan har sagts. Men den är verkligen så pass bra som folk säger.

2. The Nice Guys
Det svider att denna filmen inte tjäna in tillräckligt med pengar när den gick upp på bio. Då det är en förträffligt underbar film. Dialogerna som Shane Black skriver är enligt mig nästan som Tarantino. Han förstår sig på genren, och det var ett tag sedan vi såg denna typen av buddy-cop filmer. Ryan Gosling hanterar de komiska scenerna helt underbart och för första gången i mitt liv gillar jag Russell Crowe i en film. Men det är även de dramatiska stunderna som filmen tar ett andetag och låter tittaren få en bättre inblick hos våra två huvudpersoner som gör att filmen tillför lite nytt åt "buddy-cop" genren.
Är det en perfekt film? Nej. Men det är exakt den typen av film jag ville ha, och som jag behövde. I mitten av alla reboots, remakes, uppföljare, superhjältefilmer (som jag gillar) och blockbuster så känns detta som en ny, fräsch och originell film trots att genren funnits omkring sedan 80-talet.

1. Sing Street
Den film ingen såg 2016 känns det som. Sing Street följer en tonåring i Dublin 1985. Där han blir kär i en tjej, och för att imponera på henna så startar han ett eget band. Simpelt, och mer behövs inte för att göra den bästa filmen enligt mig 2016. Jag har sett den två gånger, och det var efter omtitten dagen efter då jag verkligen kände att det fan var min favorit 2016. Den fångar verkligen den mest perfekta "feel good" känslan från början till slut. Även denna kan räknas lite som en musikal då den har egen gjord musik till filmen, som är helt fantastisk om du frågar mig. Det albumet har jag lyssnat på mycket sedan jag såg filmen från första början. Ferdia Walsh-Peelo som är helt ny, gör ett suveränt jobb i huvudrollen. Jack Reynor som många säkert känner igen från Transformers: Age of Extinction som pojkvännen, försvinner här helt i rollen som storebrodern till vår huvudperson. Filmen förgyller verkligen en med sin handling och musik, där du sitter med ett stort leende i slutet och vill uppfylla dina drömmar. Att filmen inte var nominerad för en enda Oscar för bästa låt är detta årets största skandal, men å andra sidan så verkar ingen ha sett filmen ändå så.

Alltid lika trevlig läsning varje år Lotso. Härligt att du fortsätter! Förstod inte helt vilken film du skrev om som nummer 10 på sämsta film dock. Oväntat men jätteroligt att The Nice Guys kom på andraplats! Gillade den med men kanske inte fullt så mycket. Hoppas att jag ser dig i oscarstråden i natt!

Alltid kul att kunna visa och leverera sina årliga listor!

Är två filmer på delad plats som nummer 10 på sämsta. Fifty Shades of Black som är en parodi på Fifty Shades of Grey och Meet the Blacks som är en parodi på The Purge.

Jag kanske gör lite skrivning där inatt, får se, men tänkte i vart fall lämna in mina tippningar där nu.

Har man The Nice Guys på topp 5 borde man skjutas långsamt..

Nu har jag förvisso inte sett flera av årets största snackisar, men jag vågar mig ändå på en topp 10-lista. Nämnas bör att det egentligen bara är ettan som jag tyckte var riktigt bra i ett ljummet och ointressant filmår.

1. Nocturnal Animals (Ford) - Skådespeleri i toppklass, semisurrealistisk stämning, stundtals vrålsnyggt foto och en mycket spännande och engagerande handling gjorde detta till en väldigt, väldigt trevlig upplevelse. Aaron Taylor-Johnson (och Michael Shannon) var särskilt imponerande i sina rolltolkningar.

2. I, Daniel Blake (Loach)
I sina starkaste ögonblick var den mycket gripande och smärtsam i sitt skildrande av ett omänskligt system som till synes bara existerar för att sätta käppar i hjulet för de som redan har det så svårt. I svagare stunder så blev den dock lite småfjantig med klichémässiga manusval och framtvingad humor.

3. Hell or High Water (Mackenzie)
En välregisserad och snygg neo-western med vissa intressanta poänger, men långt ifrån att vara i närheten av lika smart, spännande och snygg som No Country for Old Men - som många av någon outgrundlig anledning jämför den med.

4. Manchester by the Sea (Lonergan)
Lågmäld, välspelad, och tragisk utan att bli alltför tårdrypande. Jag kan dock inte komma ifrån att den till syvende och sist kändes rätt slät.

5. Julieta (Almodóvar)
Almodóvar kan ju det där med att regissera småfina relationsdramer. Funderade lite på den under promenaden hem från bion, men efter det har jag inte ägnat den en tanke.

6. Jätten (Nyholm)
Ja, den var rätt typisk på alla sätt och vis, och slutet var väl kanske inte det bästa i mannaminne, men jag blev lite smårörd av den, och det var mycket lätt att känna sympati med Rikard, hans mor och assistent. Sen var filmens milda variant av cinéma vérité-estetik något som funkade oväntat bra.

7. Arrival (Villeneuve)
Första timmen var bra, men sen gick det fort utför. Med mindre Hollywood-klichéer och överdrivet melodramatiska scener hade det kunnat bli så mycket bättre. Så, visst, den var väl bra, om än otroligt överskattad.

8. Everybody Wants Some!! (Linklater)
Jag hade jättekul under hela filmens gång. That's it.

9. Hacksaw Ridge (Gibson)
Det var otvivelaktigt ett trevligt biobesök med en fin första akt och spännande krigsscener, men fy fan vad överdriven och sentimental den var. De som säger att den var realistisk kan aldrig någonsin ha sett dokumentära bilder av ett krig.

10. Café Society (Allen)
En totalt bagatell, men en trivsam sådan. Kommer nog aldrig se om den, men det gör ju inte så mycket då jag har typ 30 osedda mellanfilmer av Allen att beta av.

Thats some pure Dick magic right there