Vinnaren i pepparkakshustävlingen!
Svara
2017-04-18, 07:48
  #205
Medlem
lampross avatar
Citat:
Ursprungligen postat av lampros
WWIII rasar vidare.

150.000 troop surge på gång i Syrien.

Rent teoretiskt kan USA vinna -- det blir som Irak igen -- men
det blir i så fall en helt poänglös vinst, ännu en seger för
IMPERIET. En ärelös seger, bara ett led i tomgångsmessianismen
som innebär, "starta krig -- sälja vapen -- alstra flyktingar -- driva
antivit politik -- byta ut västerlandets majoritetsbefolkning --
ersätta den med en rotlös kosmopolitisk massa".

Det är hårda tider men nu, just nu måste man metapolitiskt
stå emot detta -- kämpa ideellt -- strida för folkens rätt att
leva -- för varje folk att få leva i sitt ursprungsområde.

Samnationalism -- kamp mot imperiet -- mot dollarimperialism --
mot interventionism -- mot MSM-propaganda.

Folkets kamp är folkets hopp.
Och nu är krisen över. Inget WWIII -- ingen trotylstorm,
ingen Shivadans, allt normalt -- men det är ju ingen
nyhet, nej visare mot nya war scares, så håller man folk
på bristningsgränsen, så hålls de under påverkan.

Ständig rädsla, ständig noja, på så sätt garanteras att
folk inte ägnar sig åt viljetanke, andlig höjning och
harmoniskt leverne.

Tråkmåns sitter på taket --

solen gassar --

molnen går --
Citera
2017-04-24, 05:29
  #206
Medlem
lampross avatar
Härmed en dikt om Ritter von Leeb. Och en aspekt av fälttåget mot Ryssland.

- - -

Och Ritter von Leeb vid Petrograd
sa år '42 i sin Kettenkrad:
"Nog nådde vi hit
men det gav ej ett skit,
ty snart blir vår marsch retrograd."

- - -

Not 1: "Petrograd" var en gång namnet på det Leningrad Leebs armégrupp anföll. Närmare bestämt var det 1914-1920 staden hette Petrograd. Man ville ge staden ett mer rysk- och mindre tyskklingande namn i denna första rond mot tyskarna.

Not 2. "Kettenkrad" var ett terrängfordon i tyska armén, en motorcykel med larvfötter. "Kettenkraftfahrrad" var hela beteckningen.

Not 3. "Retrograd" må vara en anglicism -- "baklänges, bakåtriktad", av eng. "retrograde" -- men för rimmets skull, licencia poetica och allt det där...
Citera
2017-04-30, 06:57
  #207
Medlem
lampross avatar
Jag var ute och gick i en skog. Sedan kom jag till en glänta i skogen. Där fick jag se en man som hade kommit i klammeri på sitt jobb, han hade "goofat" så att han var tvungen att ta en time-out. Han gjorde följande uttalande:

"Jag -- har beslutat mig för -- att ta -- en timeout -- eftersom jag är ett pucko. Och jag har -- tagit detta beslut -- i samråd med -- min familj."

Jag gick vidare i skogen. I nästa glänta såg jag en mor och dotter. Dottern sa:

"Vad ska jag ha på mig på klassfesten, mamma? Jag vill ha något som slimmar till och lyfter upp, stramar in och förstärker, allt på de rätta ställena."

"Men ta den där byxdressen vi köpte i Düsseldorf. I den blir du slank och fin."

"Nej mamma, jag ser ut som en fat blob i den."

Jag gick vidare och kom till en ny glänta. Där satt en nyhetsuppläsare vid ett bord. Han sa i sin mick:

"Sveriges statsminister, Johannes Madgus Tyrtaios Olof Palme, är försvunnen. Han försvann i natten och ingen vet vart han tagit vägen. Ingvar Carlsson tar över som partiledare och statsminister."

Detta upplevde jag i skogen. Sedan kom jag ut i andra nejder men det är en annan historia.
Citera
2017-05-04, 16:11
  #208
Medlem
lampross avatar
Personakt: Adorabella K., 35, översättare.

- - -

Jag jobbar som översättare. Översätter portugisisk litteratur till svenska. Ty portugisisk litteratur är skapelsens krona, det är konstprosa i kubik helt enkelt, helt oöverträffade mönster av liv, passion och knix i ett romanskt mönster. Men det vet ju folk i gemen inte om -- inte ens bildat folk vet det, Akademin vet det inte. Det är snålt med nobelpris till portugiser...! Jaja Saramago, men sen då?

Allt går dåligt, allt är uselt. Och den fria dansen förkvävs i brist på bidrag. Och aldrig släpper de spriten fri i det här landet.

Översättande är en kunglig syssla, jag är queen of literature i mitt värv. Men inte höjer de översättarlönerna. Men man får stå ut, det är ett kall.

Man ligger i, jobbar på. Och som ett hägrande ljus vid horisonten står Translators from Portugese Conference i Düsseldorf i september i år, dit ska jag åka och slå mig lös och diskutera språktekniska egenheter med mina kolleger. Och kanske ett glas vitt till maten och sedan man inte vad som kan hända.

Sedan tillbaks till galärslaveriet vid tangentbordet. Men men, är man martyr för god litteratur så är man. Jag kommer att kanoniseras vid min död såsom Upprätthållare Av Den Enda Goda, Enda Sanna Litteraturen, Den Allertrognaste Språkkonsten Under Solen, le portugais.

Nu ser jag bonden nere i byn, han har lien med sig...

Nu ser jag bylingen nere i byn, han har mylingen med sig...
Citera
2017-05-10, 08:04
  #209
Medlem
lampross avatar
Le Pen förlorade, världen går under --
säger verklighetsmuppen. Och sedan
vidare till nästa val, och nästa och nästa, som
magiskt ska förändra världen -- och blir det
förlust så går världen under.

När ska muppen lära sig att förändring av
världen börjar med "mannen i spegeln" -- med
en själv -- med att säga, "allt är mit fel". Med att
pro-aktivt jobba med sig sälv och bli den
förändring man vill ha.

"Går världen under -- jag går inte under" (Edith Södergran)
Citera
2017-05-15, 07:40
  #210
Medlem
lampross avatar
Nu får jag lust att dikta om Uppsala, en stad jag känner väl till. Inte så att staden nämns i dikten men staden är onkeligen där. Jag ger läsaren en grundläggande orientering, en omisskännlig klangbotten genom att nämna namnet.

Jag lämnar er inte helt i sticket, så att säga. Man får inte vara för mystisk, då går folk bara förbi och rycker på axlarna. Man måste få folk att relatera till de evigheters evigheter man målar upp. Ab aeterno in aeternum.

- - -

Att gå ner på stan
mata duvor vid ån
spana upp mot vår domkyrka
i tegel och guld --

Vår lilla stad
vår gemytliga stad
här på slätten
bland kobbar och dungar
bland tallar och lönnar
en stad där jag lever
åker runt, handlar protein
och fett
och vitaminer och kolhydrater
och vatten --

Vår stad, vår lilla stad
med sin kyrka och bibliotek
och sina gator och vägar
och parker och trädgårdar
och järnväg
och E4 --

En stad i världen
en man i världen
en stad under solen
en man under solen
dyrkar guld, tempel och guld
och solens guld
klockan fyra på eftermiddagen
ack så solen flödar
man kan bada i sol, frodas i ljuset
och UFO-ljuset, ljus från UFO-strålkastare
och ljus från kyrkfönster --

Stad i sol
i ett land utan namn --
Citera
2017-05-21, 07:52
  #211
Medlem
lampross avatar
Nej men se Slimma Fastingh, så tjusig hon var idag då! Unga fröken. Sanna mina ord. Ser vi kanske framför oss en ny Brandi Love, Crystal Night, Sybille Rausch? Det är ju vägen till framgång på alla fronter, låta täckelset falla om du förstår...! Den vägen har de ju alla gått: Monroe, Principal, Evans. Ja så är det ju.

Nåväl, vad du än tar dig före så är du garanterad framgång, paragon of femininity som du är. Det är bara att ta på dig den där byxdressen du köpte i Düsseldorf. I den blir du slank och fin.

Annars då, stig på, ta en stol och sätt dig i soffan, berätta nu om dina senaste äventyr. Här går saker sin gilla gång, antropolitansk yra vet du, dag ut och dag in. Ingen rast ingen ro, bara slit bara gno. Ja du kan drillen. Se så, lite raskare ock! Lägg av ditt flegma, att inte meningens början är glömd, innan man hinner dess slut.
Citera
2017-05-22, 06:41
  #212
Medlem
lampross avatar
Detta poem heter Skållkarlen.

- - -

Jag är skållkarl, vid mitt skållkar hela dan,
skållar grisar, lamm och kossor och så där.
Sen jag själv, hoppar ner i detta kar
tar ett bad där, det är skållhet jojomen.
Huden fnasas, ja man blir ju ganska flådd
men det är som ett katharsis-bad, pa-dam-pa-ra-ram!
Citera
2017-05-23, 05:43
  #213
Medlem
lampross avatar
Personakt: Alexandra T., 35, fin människa.

- - -

Dagen tonar bort i cerise och lingonvitt och jag glider i slöjor från rum till rum i detta condominium i Byzantium.

Äter en sallad med citrondressing, inget fett, inget onödigt kladd.

Tänker fina tankar om småmöss och sånt. Som vi är så ser vi.

Glider runt i mina rum och tonar bort i de vita väggarna. Ingen konst, inga bilder att störa den skira vitheten. Och södra väggen helt av glas, solen förenas med mitt väsen och jag blir idel luft, idel snömos.

Solen slår in i mina färglösa ögon, min skira vithet får mig att upplösas i idel ande.

Nu ska jag ta en kopp silverte, lite honung i hett vatten, fint och bra. Och jag tillönskar er alla en fin kväll.
Citera
2017-05-23, 10:10
  #214
Medlem
NoTruces avatar
Citat:
Ursprungligen postat av lampros
Personakt: Alexandra T., 35, fin människa.

- - -

Dagen tonar bort i cerise och lingonvitt och jag glider i slöjor från rum till rum i detta condominium i Byzantium.

Äter en sallad med citrondressing, inget fett, inget onödigt kladd.

Tänker fina tankar om småmöss och sånt. Som vi är så ser vi.

Glider runt i mina rum och tonar bort i de vita väggarna. Ingen konst, inga bilder att störa den skira vitheten. Och södra väggen helt av glas, solen förenas med mitt väsen och jag blir idel luft, idel snömos.

Solen slår in i mina färglösa ögon, min skira vithet får mig att upplösas i idel ande.

Nu ska jag ta en kopp silverte, lite honung i hett vatten, fint och bra. Och jag tillönskar er alla en fin kväll.

Den här gillade jag. Bilden av en till intighet självplågande människa som gör allt för att vara så "fin", "vacker" och "god" som möjligt kan ju läsas som en kritik mot alla de människor som idag, i godhetens tecken, uttalar sig och handlar så naivt (särskilt i samhällsfrågor och, *host*, migrationsdebatt) att ett barn rodnar. Det gestaltar du med träffande liknelser. Ett psykosocialt vitt fluff, en grädde så lösvispad att den inte kränker någon, en komposition av Enya ... och så epitetet "en fin människa", det sarkastiskt lysande röda körsbäret på toppen som driver hela poängen i land.

Gillar de av dina personakter jag läst.
Citera
2017-05-23, 10:13
  #215
Medlem
lampross avatar
Citat:
Ursprungligen postat av NoTruce
Den här gillade jag. Bilden av en till intighet självplågande människa som gör allt för att vara så "fin", "vacker" och "god" som möjligt kan ju läsas som en kritik mot alla de människor som idag, i godhetens tecken, uttalar sig och handlar så naivt (särskilt i samhällsfrågor och, *host*, migrationsdebatt) att ett barn rodnar. Det gestaltar du med träffande liknelser. Ett psykosocialt vitt fluff, en grädde så lösvispad att den inte kränker någon, en komposition av Enya ... och så epitetet "en fin människa", det sarkastiskt lysande röda körsbäret på toppen som driver hela poängen i land.

Gillar de av dina personakter jag läst.
Tack.
Citera
2017-06-12, 09:54
  #216
Medlem
lampross avatar
Låt oss diskutera litteraturens gränser.

Ja det kommer en dikt sedan, jag håller mig till topic -- för denna tråd -- som är egna dikter.

Men för diskussionen -- var det ju så -- att i en annan tråd här i egna text-forumet -- diskuterades nyss om man fick skriva alltför hårda texter, texter som kan trigga vansinniga personer till exempel.

Jag postade själv i tråden -- och sa att en författare måste vara rimligt fri. Man kan inte ha spärren "detta kan trigga en instabil person, jag låter därför bli att skriva". Ty då blir inget skrivet.

Man sätter tvångströja på konsten om vissa ämnen är tabu.

Litteraturen ska verka inom tryckfrihetsförordningen. Rent olagligt trams må bestraffas. Men i övrigt ska det vara fritt.

Och mitt eget författande i denna nisch är att skriva om världens undergång. Inte originellt i sig, men jag har personligen haft en del spärrar mot det. Främst för att jag inte stämmer in i MSM:s kör där alla texter om Mellanöstern alltid ska skrämma läsaren till underkastelse: WWIII väntar, förfäras du lilla hop..!

Men nu skiter jag i den effekt mina texter i ämnet kan ha. Ämnet The Apocalypse. Rädsla, förundran, whatever -- detta är undergångspoesi jag filat på länge och väl. Och här är en engelskspråkig version (en svensk version har postats tidigare i tråden).




A P O C A L Y P S E




1.

Booze and pills
broken people
broken homes
broken arrow
broken culture.
Everything falls apart.
The world goes under.

I’m a zombie,
a shadow among shadows:
“happiness I cannot feel
and love to me is so unreal”.

From darkness to darkness,
from everlasting to everlasting –
and in between, fire and
emptiness, fire and
movement.

Titanic vistas
Volvo and Beijer
everything is hopeless
to die is to die a little.

Everything is sick.
To stop believing in goodness
is good. Worship the gutter,
the fool is king, the
receipt is poetry.
The everyday reality is
art, my life an epic.




2.

10 dead in Paris, now the world goes under...
10 dead in Ankara, now the world goes under...
10 dead in Aleppo, now the world goes under...

The peace of Pompeii, little fluffy
clouds drifting over the ruins where
the screams have died out for ever.
Pompeius Pompeianus, sulfur from the
sky and a firestorm over the bay. We invite you
to a dance in the dimension, Shiva Natarâja
leading the hop in a sea of flames, the
Devil polka flows and the Horga song sounds
in the night, macabre tunes to honor a fat man...



3.

Devil polka – dance of death – danse macabre.

The orchestra is tuning up.

“The downfall of the West.”

Dissonance and harmony mixed,
a leitmotif completed, turned around
and run backwards.

“... torrento!”
“What’s he saying?”
“There’s a storm coming up.”
“I know.”

“Break out, awaited storm!” (Chateaubriand)

Storming distance.

Soundtrack to the downfall:
Devil polka – dance of death – danse macabre.




4.

Everything falls apart
Everything catches fire
Everything burning up
Everything meaningless
I want to die.

The Whore of Babylon awaits with
hardcore porn and filth,
Apollyon sharping his knife,
the Angel of the Abyss looking
up from his hole, smiling
sardonically at mushroom
clouds on the horizon.

Four horsemen charging,
death and plague, knax and
knurg, all set for a dance
in the dimension, Devil polka and
We Built this City on Rock ‘n’ Roll.




5.

Take an extra cookie for your coffee,
the times are hard, the world
goes under this evening...

Everything falls apart and that’s
excellent, the Spengler fan says,
the culture must go under and then
a new era will rise from the ashes,
a time of hope and glory, will and truth –

magically a new phase will follow
the old but first the old must die,
die like the plant at the end of
its cycle, die like an outworn
organism, die like an old man.

So, die, you old culture and be reborn
like a new hope, you new paragon of
a culture, a world where the strong are
just, the weak secure and the peace preserved.

But first: smoke on the horizon,
ashes and ruins, panzer and blood,
endless suffering, souls crying – for
only thus a rosy new dawn shall rise.




6.

They are coming over the fields,
they are here to take over,
the Kings of Tomorrow,
wielding their NOVELS, the ones
they lie reading until five o’clock
in the morning.

They are here to take over
with their emergency news,
that’s the law, that’s what people
are hooked to, visions of forever
strangling your brother.

The Prophets of Tomorrow
speak of panzer and blood
and the end of the world –
for thus it is written, the
Apocalypse is nigh, we’re
screaming in the night in
a hail of blood and steel.

And then we’ll meet again
some sunny day at Cozy
Coffehouse for a porn party
with the Whore of Babylon and
Fasta Bysting, galvanizing
and hounding, raving and
drooling down hallways
going on forever.




7.

The atom storm is raging –
“nuke ’em till they glow,
then shoot ‘em in the dark” –
and bomb the ruins again and again
with thousand plane raids, death
birds over our cities in a crusade
for nothing.

Burn the cities to ashes,
then burn the ashes.

My mind is a sterile desert,
smoking of concrete dust from
an eternal storm of TNT.

Out of the mouth of the dragon
they all will march, stormtroopers,
paratroopers, paratyphoid and its
granny; panzer divisions, brigade
battle groups, battalion combat teams –
and, in the sky, choppers like a swarm
of locusts, attack divisions renting
the sky asunder with their thunder.

Storm of TNT, storm of steel and lead.
The prize of brass going up, the prize
of pussy going down. The Whore of Babylon
dancing with the King of the World
in the ruins of Metropolis.



8.

The Apocalypse is raging.
My life is internet and
emptiness, booze and pills,
loneliness and decay.

Decay, decay, rotting decay,
I stumble ‘round
in rotting decay.

An iron rod ruling forever –
one third of humanity
dying, one translocated to
the hologram, one third
remaining –

yea, verily, some surviving
but only to stand on a
beach where a radio is playing
“So Long Ago, So Clear” with
Vangelis, and the sky is grey
and the waves are rolling in.
Citera

Stöd Flashback

Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!

Stöd Flashback