Lampros egna texter

Filmforumet är verkligen "extra cheese, supersize me". Litteraturforumet är ett under av klass i jämförelse.

Dagens litterärt vinklade prosatext får bli ännu en personakt: en titt in i skallen på Gruber T., 35, fantast:

- - -

Jag är fantast. Gillar fantastiska saker. Som Twilight. Jag kan inte fatta dem som klagar på denna filmserie. En diskret, fungerande reboot av vampyrmyten, bort från Drakula i sitt slott till mer moderna tongångar; lite satanism light, så är vampyrstoryn alltid, och nu går det vidare i Twilight med tjejen som är kär i en "Miltonesque Lucifer"-vampyr. Lite sjukt är det, det handlar ju inte som i vanliga kärlekshistorier om att återlösa en dömd figur med kärlek, nej här ska vampyrens kärlek uttryckligen fördärva flickebarnet. Göra henne till en skugglevande zombie, en vandöd. Men vad gör det, det är bara på låtsas. Det är halvverkligt; tonårsvånda i fantasiform, kärlek och längtan, vardagspussel parat med uråldriga legender och historier.

Jag är fantast och gillar denna vampyrsim -- dark fantasy -- men även andra fantasterier. Man kan säga att jag lever i rymdimperier och framtider av olika slag, jag går vilse där på ett najs sätt. Jag relaterar till imperiepolitik, jag följer intriger med teknobabbel och jag kan som samtidsmänniska relatera till 50% av detta, resten är fantasterier, det är mixen som gör det. Förresten är "åh-så-realistiska" kriminalbeterättelser ofta rena fantasmagorierna dem med; en polis som löser fall med ingivelser, mirakulösa räddningar i annars letala jakter och uppträden, skarpskurna figurer med konstiga namn -- inte alls som i verkligheten.

Så mitt motto är: dröm, dröm...! "Vi går inte under för att vi drömmer utan för att vi inte drömt starkt nog" som Jünger sa.

Dags för en ny personakt: Knut L., 35, knipslug:

- - -

Ja ä knipslug ja. Ja ha alltid ett ironiskt flin i mungipan. Ja tar inget på allvar. Ja ä alltid i opposition och vinner därför alltid.

Ja ha alltid liksom en "knäpp på näsan" i bakfickan. Ja ska alltid komma åt folk, tracka dem. Se på fan! Fläsket ä stekt! Upp som en sol, ner som en pannkaka! Ja ha alltid en ironisk kommentar till allt.

Ja inled alltid poster på internet med "haha". För ja e knipslug ja, ironisk, överlägsen. Vinn alltid.

Ja trakassera även barna mina. Haha! säger jag till dem, knäpp på näsan! Nu åkte 'ru dit! För Knut han vinn alltid, han ä överlägsen han. Och folkli. Ja e folkli ja, som Lars Molin. Och Anderz Harning. Och Birger Norman. Knipsluga norrlandsgubbar alla.

Nä nu ska jag stoppa pipan med Hamiltons blandning, tända och låta'n hänga i mungipan, Fälldinsaxofon som ja ha, krokiter pipa. Knipa om munstycke med tändren och göra en grimas, blinka med ögat och berätta om när fan tog bofinken. Tjoflöjt!

Ännu en personakt: Roger C., 35, galning.

- - -

Jag är galen, alldeles vansinnig. Cyklar på fel sida av gatan. Går med mössan bak och fram. Och läser Svenska MAD och säger saker som, "MAD liksom," "MAD alltså", gör V-tecknet och lever fritt och galet.

Jag är galen jag. Fri och vild. Tänk om folk kunde vara som jag, helt galen liksom. "Blanda lite galenskap i din klokhet" som romaren sa.

När det gäller MAD ska det förstås vara årgångar från mitten av 70- till mitten av 80-talet. Då var det bäst, då var det satir. Då var det "ner med läxor," urk och Alfred E. Neumann for president. Galet liksom.

Och det var Jack Davis och Mort Druckers filmparodier. Vilka ansikten de fick till, charger, inte direkt parodier. De står sig.

Så nu tar jag min lustiga hatt och går, glider bortåt vägen och tonar bort i mörkret sägande, "mummel-mummel Mort Drucker"...

Personakt: Frank F., 35, överspänd:

- - -

Kanske låna en bok för avkoppling? Men då blir jag stressad, får spader på att bibblan schabblar till det vid återlämning, jag får krav, inkasso knackar på och bla-bla-bla.

Kanske ta en sup? Men börjar jag kan jag inte sluta.

Får röka istället. Fräscht, lämnar en sur doft i rum och kläder.

Kanske skaffa en hobby? Men vips får jag idén att "turn your hobby into cash" och då är det slut med friden. Eller så får jag sådan lust att fullborda projekt X att det inte är någon avkoppling längre, bara stress.

Stress stress. Se TV, bli stressad av reklam, dåliga skämt, klichéfylld intrig.

Musik kan vara avkopplande. Men annars vet jag inte vad jag ska göra av denna stress. Går man till läkare får man ju bara medikamenter. Mensch machine-kurering av immateriell sjuka.

Så jag vet faktiskt inte vad jag ska göra av all denna press och stress. Kanske pröva "paradoxal intention" och säga mig själv, "I am the edge" och bejaka stressen, bejaka framåtrörelsen som livsform. Movement as a state liksom. Jaha...

Februaridikt




Figurerna ska klarlackas
bilarna mekas och målas
och jag ska dricka tolvon ölas.

Ortvikens vissla ylar i natten.
Katten har tagit på sig hatten.
Ett skepp stävar över mörka vatten.

På Rösternas Torg i Antropolis kivas
man om dagens "on dits", man mördar
varandra andligen för partitillhörighet.

Själv är jag en förmildrande omständighet --
ty jag är samâdhi och shânti, jag går förbi
torget och ägnar dagen i sublim ro bland

andliga mästare och episka stormän. Var
sak har sin tid och nu skiter jag i tvisten --
inte så att jag lobotomerat mig men man

kan ju inte "i det eviga strypa sin bror". En andens
storman är "a great general in dreamland" medan
internetjunkien är en soldat i skyttegraven.

Debatt behövs och strid på den andliga kniven men
man måste också kunna svinga sig upp till det sublima
lugnet i idéernas generalstab, grundad av Hugo Raab.

Novell: Ut i markerna.

- - -

Det är dags att bli lite kulturell och frivol, ge sig ut på grönbete bland sublima idéer, runda slängar och stimulerande former. Jag reser mig med andra ord från mitt skrivbord, tar på mig smärtingskor och basker och flödar ut i markerna.

Jag går ut i det fria, spankulerar bort i Guds eviga strövområde, i förstone genom ett tujabestånd där jag ser solen sila ner genom grenverket. En fågel sjunger och säger osökt: "Lev livet subjektivt, så når du med tiden det objektiva". En björn brummar i en glänta: "Positivt tänkande är ständig bön." Och en räv slinker förbi, sägandes: "Livet är en dröm vi drömmer, fast vi tror oss vakna."

Jag kommer ut ur skogen, vandrar över vida ängar och känner saltstänk i luften, hör vågornas brus och glider iväg på Odödlighetens sjö, seglande i en snäcka. På böljan möter jag en delfin, till vilken jag säger:

- Jag är essé, det vill säga "en som förbidar". Jag förväntar mig inget, är nöjd med vad jag har. Solen ovan mig, morallagen inom mig.

- ... "and the angel of death behind", säger delfinen.

- Ja, det också! säger jag citerandes Malmberg:
Delfinen gör en paulinsk utvikning om detta, om att man efter döden vilar i kosmisk kryolit, men jag tar honom ur den villfarelsen. För om själen är det som ger kroppen liv, säger jag, så måste ju själen leva vidare efter den somatiska döden. Själen kan ju inte hibernera, frysas ner eller ligga i dvala, nej tvärtom:

- "Idag ska du vara med mig i Paradiset" sa ju Jesus till den korsfäste rövaren.

- Aha du, säger delfinen, själen återuppstår så att säga direkt efter döden...

- Du börjar fatta, säger jag, bra. Ge dig därför mysticismen i våld, simma med Vishnu-ananta-shâyin och träd ut i aromernas rike, lär dig popens roll, hör kattens purr och se Swedenborgs leende.

Jag far vidare i min snäcka och når omsider land. Där går jag in i ett vitt hus, läser gåtfulla hieroglyfer och beundrar deras former, fattar allt intuitivt.

- Har jag nått målet? säger jag till mig själv. Kanske jag inte behöver samla fakta mer. All min läsning har trots allt lärt mig en hel del. Jag ser idén i vitögat, fattar världen symboliskt. Jag behöver inte längre tänka diskursivt, tänka särpräglat och analytiskt, nej jag kan omfatta världen som helhet. "Jag har omtolkat världen till ett klarare tecken" som Södergran sa!

Jag går ut över vida fält, ser en regnbåge i fjärran och når dess ände i en dunge. Och där, i dungen, finner jag en kruka, till brädden fylld med guldmynt. Jag tar med mig krukan och går vidare, tänker: "Detta ska bli mig ett tecken, detta ska jag spendera på horor och sprit i Las Vegas!"

Härmed en prosapoetisk novell -- en prosaberättelse med poem inlemmade. Även poemen är ur min egen fatabur, treadingar av haiku-typ. För layoutens skull lägger jag in dikterna i "blockquote" -- och då stor det "citat" -- men dikterna är mina, det är min själ som verkar i varje stavelse av detta verk. Och verket heter Dit och tillbaks igen.

- - -

Jag levde säll i min grönskande skog, hade en trädgård och ett bibliotek och var därmed rik. Jag var en känd profil i min nejd, svärmande liv omgav mig:
Så en dag drabbades jag av rastlösthet, jag ville ut och finna Äventyret. Så jag tog på mig en halmhatt, greppade staven, tutade i en näverlur och gav mig av i natten, vägledd av Södra korset. Vandringen förde mig strax ut i en ödemark där jag trodde jag skulle förgås, men i den gassande solen såg jag ett tecken:
Jag plockade blomman, styrde ut ur det öde landet och kom till en vattenrik dal. Blomman gav jag till en flicka, som i gengäld gav mig vägen till Staden. Väl där vandrade jag runt längs öde gator och över tomma torg, förbi tomma hus med tomma rum. Jag beskådade parkerade bilar, tog in rummets hieroglyfer och symboler, anade den ideella grunden för alltsammans: tingen finns där för att idén ska ha något att visa sig i.
Detta diktade jag i staden -- och apropå det sista så mötte jag verkligen dess anima, dess förkroppsligade kvinnobild. Med denna syster dyrkade jag solen, läste hieroglyfer, byggde tempel och seglade på solvinden; vi stormade varandra, formade varandra i elementarisk allsång, pomp och yra.

Så blev det dags att ta farväl; jag gick iväg över Vida fältet och vände mig om för en sista blick på det jag lämnat. Ett märkligt fenomen uppträdde:
Jag fann en järnväg på fältet, och kunde efter ett tag hoppa på ett godståg som passerade.
När tåget rullade in i en skog fick jag lust att hoppa av. Det var mörkt i skogen, men minnen av den solkult jag och min syster utövat höll mig i sin makt. Och Hast du mir gesehen:
Jag fann alltså ett tempel där mitt i skogen, ett soltempel vid mörk penningtjärn, väl lämpad för penningtvätt. Där lägrade jag ett antal år, och dyrkade åter sol samt så även den kära månen. En förbistapplande kaippare gavs en dryck ur källan, vilket han kvitterade med:
Det blev dags att återvända hem. Jag hade upplevt Äventyr, sett Världen och funnit Skatten som var godheten. Men nu lockade och pockade mig hembygd. Stjärnhimlen var nu liksom förr min vägvisare:
När jag approcherade min hembygd möttes jag av en fyrfota vän:
Jag gled in på mitt ägandes hus, mötte trädgård och bibliotek och la mig ner, prisande allt med ännu en trerading:

Härmed en dikt. Den heter Bullar, pilsner och korv. Den försöker suggerera fram en stämning av äpppelknyck och rufs i hår, sol i blick och stuns i steg, hoppsasteg och gammalt kneg. Enjoy.

- - -

Aga-Baltic och Sandviken specialstål,
nyinkommet lager och prima vara,
cykelbilen Fantom och Clas Ohlsson Insjön,
Motor AB Ivan Höök och Bullens pilsnerkorv
– och Brandeliusimitatören Persson,
uppträdande i Forsheda Folkets Park, lördag kl 19,
med sin psykedeliska ljus- och ljudshow...

– Jojo, nu är det färdigt...
– Hörru Putte, kila upp med de här papprena på Milostaben…
– Jag ska säga direktörn…
– Ett nunnekloster! Jo jag tackar jag…
– Och kaffe vill ni förstås inte ha...
– Ge mig linjen…
– Å sen går vi på kondis…
– Och käkar wienerbröd? Klart man inte tackar nej…
– Jo serru, lita på snajdarn serru… ussare…

Stora svarta bilar i regnig stad,
bakelit och vindtyg,filterlösa cigarretter
och en brunton över alltsammans (the dark brown stuff);
grundläggning, murning och snickerier på tre år,
svettiga ansikten mot en mörkblå himmel,
Freddie, fartfantomen och Mats Massmo, massmördaren,
och söndagsstek med urkokta ärter och avslagen svagdricka.

Dikt: Rapportryttaren rider i natten.

- - -

Rapportryttaren rider i natten,
sträcker ut under månbleka fält.
Ej rast, ej ro, ej vila,
nej fram med rapporten,
fram till kungen: slaget är vunnet,
segern är vår, nu kan vi vila
tills kommande vår...

Gyllene vin i glänsande pergola,
blånande sund
och horisonten fjärran...

Ryttaren rider, månen skiner:
och ur skogen tittar haren
med undran och med skräck --
är det den vilde jägarn
som sätter av i sträck?

"Sträck ut, sträck ut",
så ropar ryttaren, ropar i natten
över mångula fält, ekande gläntor
och speglande tjärnar --
och vid tjärnen sitter skogsfrun
och kammar sitt hår, år från år...

Och ritten går --
och kungen väntar --
och haren frågar --
och skogsfrun, hon längtar
efter ridande soldat,
lite sällskap i natten --
men "ej rast, ej ro, ej vila",
det är hans paroll --
så hon kammar noll.

Jag är författare och sysslar med språk. Och jag har alltid förundrat mig över språket. Över termer och "le mot propre" -- över facktermer som används av proffsen, och så termer för samma saker men använda av amatörer.

Som detta med blinkers. Varje normal människa säger "blinkers" när hon menar det gula blinkljuset på bilen som anger vart man ska. Ett kort och gott ord -- men ujamej, är man bilskollärare får man inte säga "blinkers", nej då ska det heta "körriktningsvisare"! Detta sa min körlärare när det begav sig 1984. Och han var ingen nördig docent, nej han var Tuffa Viktor - men aldrig att han sa blinkers, nej over his dead body...

Sedan i lumpen fanns det många snobbtermer som befälet använde på vissa saker, och som de tvingade oss att använda. Som "sprängpatron", detta var det rätta ordet, medan "tändhatt" icke fick förekomma...

- - -

Ålrajt, jag förstår behovet av facktermer ibland. Som "durk" istf "golv" när man är på sjön. Men "tändhatt" vs "sprängpatron", det närmar sig det löjliga...

Det är magi det är frågan om, ett rituellt språk för de invigda, terminologi som visar att man hänger med. Så nog kan det ibland vara kul att ta till sig nya begrepp, synonymer till sånt man redan känner till; man blir en i gänget, det blir "Sesam öppna dig" när man kan säga "tyll" istället för "spritspåsmunstycke". Här är ju termen (tyll) också att föredra, den är kortare och därför mer poetisk = ekonomi, koncentration.

Men har jag fler löjliga exempel? På krångliga synonymer, använda enbart i tjänsten? Jo, ännu en lumpgrej var de som haft extra vakttjänst och skulle få kompledigt, men så fick man inte säga -- nej, "omfördelning av arbetstid" var ordet. Byråkratsvenska in nuce.

Jag var nere på stan i förmiddags. Den stod kvar.

Det slog mig när jag cyklade dit: tänk så kuperat Uppsala är, i vart fall från min horisont = Eriksberg. Idel nerförsbacke.

Den som bara passerar Uppsala per bil må tycka att det är platt: E4:an och Enköpinsgvägen, det är platta vägar, inga backar. E4 norr om stan går över slätten, själva inbegreppet av slätt = Uppsalaslätten.

Jag är glad att jag inte bor på slätten. Jag bor i söder, i Eriksberg, här är det kuperat och dannt. Och skogigt.

- - -

Jag går runt i min stad och NOTERAR SAKER, vissa drag som präglar denna tid -- vår tid nu, 2017. Som:

. när man anlägger gräsmattor idag köper man färdigodlat och rullar ut; det där med att SÅ gräsmattor är inte så vanligt längre

. affärer öppnar klockan 10. Förr var det ibland 9.30 som gällde. Och "lunchstängt" är synnerligen ovanligt

. förr skördade folk sina äppelträd, idag låter de flesta frukten ruttna bort

. vissa offentliga toaletter har VARMLUFTSBLÅS istället för pappershanddukar -- "så bra, spar energi, spar skog" tänker man -- men vissa har både blås och handdukar -- som Carolina

- - -

Staden. Går i staden. Blygrå himmel och marken asfalt. "Walking through the strangest places, all I see is strangers faces, without love and without direction home"...

Grå fasad, puts, rappning, och himlen som anas därovan --

Brus från Kvarnfallet --

Råkor i skyn, sinnessjuk flock som far och flyger --

Nu sätter jag mig i min guckusko och seglar Fyrisån neråt. Nu tar fan bofinken. Nu blir det grillpop.

Så här skriver dagens unga:

- - -

Tänk om inte internet fanns, man skulle ju dö ju. Att kunna klicka på rätt ruta i ett program är höjden av visdom; att däremot kunna ett hantverk är blaha-blaha. Maten lagar väl sig själv, bilen bygger väl sig själv?

Alla måste ha ett företag. Man måste kunna marknadsföra sig.

Sopsortering är A och O här i livet, allt annat är komplett likgiltigt.

Att ladda ner gratis e-böcker är ett måste. Att läsa dem däremot...