Den svenska modellen ur ett libertarianskt perspektiv

En lag om minimilön upprätthålls genom ett hot om fängelse eller böter till arbetsgivaren ifall denne anställer någon för en lön lägre än minimilönen. I Sverige upprätthåller facken och arbetsgivarorganisationerna lägstalöner genom ett kontrakts- och bojkottsystem. Först, ifall ett företag går med i en arbetsgivarorganisation så går denne direkt med på att upprätthålla lägstalönerna som förhandlas fram i varje bransch. De företag som bryter mot det begår därmed ett kontraktsbrott. Sedan, alla fackmedlemmar har ungefär gått med i en klubb som säger ”Ifall något företag, som inte är med i en arbetsgivarorganisation, anställer någon för en lön som är lägre än den i kollektivavtalet, då vägrar vi att handla med det företaget”. De bojkottar det helt enkelt och det kan de göra mot företag även ifall varken företaget eller de anställda där inte vill bli skriva på något kollektivavtal. Företaget kommer då ha svårt att få tag på underleverantörer som kan leverera varor denne behöver och får svårt att klara sig. (Det här systemet har visat sig vara effektivt i de flesta branscher, förutom i några undantag, som i åkeribranschen.)

De här påtryckningarna kan vara otrevliga men de innebär inte någon rättighetskränkning eller reglering ifrån statens sida; fackens agerande följer ifrån vanlig rätt att skriva på kontrakt och bilda föreningar för ett gemensamt syfte. Men det offentliga ger visst stöd till fackens möjlighet att upprätthålla det här systemet genom andra regleringar, som monopolet av sophämtning och LAS.

Varje kommun i Sverige har monopol på försäljningen av de flesta sophämtningstjänster. Nu på senare tid finns det även en viss konkurrens mellan sophämtningsföretag när kommunen skall välja vilket företag som får monopol, men den enskilda individen eller firman som vill bli av med soporna måste använda sig av det här företag och får inte anställa någon annan. Sopor klassificeras på två sätt av staten: hushållssopor och verksamhetssopor. Inte alla kommuner har monopol på det senare, men alla har det på det förra, vilket är det intressanta, eftersom det inkluderar alla sopor som vanligtvis skapas i en verksamhet (typ skräpet som bildas under en dag). Det här innebär att den som hanterar folks sopor hamnar i en maktposition, genom att de kan låta bli att hämta dem. Eftersom företagsägarna är förbjudna från att göra sig av med soporna själva har de inget annat val än att låta sophögarna byggas upp. I Sverige är sophämtarna vanligtvis organiserade i Transportarbetareförbundet, så ifall LO:s fackförbund bestämmer sig för att agera mot ett företag så kan sophämtarna göra andras affärsverksamhet osäker.

Ju större facken är, desto troligare är det att ett givet företag effektivt kan sättas i blockad. LAS hjälper till med detta genom att fackmedlemmar, genom kollektivavtalen, kan komma runt turordningsreglerna som finns i LAS. Det finns därmed en fördel för en arbetare att vara med i ett fack eftersom det ökar deras chans att inte bli avskedad om det är denne som står på tur.