Varför är min dröm att få en skit stor lägenhet? Finns det något i evolutionen?

Varför är min dröm att få en skit stor lägenhet? Finns det något i evolutionen?

Jag tänker ofta på vad mina drömmar är... - Det är att utbilda mig, tjäna mycket pengar, fixa en skit stor lägenhet, en underbar & snygg flickvän, resa varje år + äta god mat & dricka gott... Med stor lägenhet menar jag en lägenhet på MINST 140 kvm, större desto bättre tycker jag, helst ska det vara centralt också i en relativt stor stad på minst 50.000 invånare... Egentligen så skulle jag vilja ha ett slott, men det är inte så realistiskt... Jag vill bara ha större & större lägenhet, jag kommer aldrig lugna ner mig på den fronten.

Men varför har jag det som mål? Jag känner inte att barn är något jag vill ha, (KANSKE) man ska aldrig säga aldrig till barn... Men jag är mycket tveksam till att skaffa barn i framtiden också... Så varför har jag skaffa en stor lägenhet som ett mål om jag inte ska ha barn? Ligger det något i evolutionen i det att jag som mannen ska ha en stor lägenhet?

Jag tycker det är viktigt med att stort, snyggt och bekvämt hem... Men varför? Jag tycker bara det är ett konstigt mål att vilja ha en riktigt stor lägenhet på MINST 140 kvm som mål om jag själv kanske inte vill skaffa barn.

Kan någon förklara det?

För att du är en drömmare.
Själv drömmer jag om Lottos drömvinst.
Men även jag hade stora drömmar som liten. Men med villa på 8 rum o kök så dog drömmen. Vintern var en fröjd får då behövde man bara skotta samt städa lite snö i hallen.
Sommaren däremot med en stor jävla trädgård, ungar o några hundar.

I dag bor jag med sambo, två katter o två hundar samt en Elektrolux dammsugare. Städar på en kvart o har inte en tanke på att bo i något större.

Alla är vi olika. Själv föredrar jag hus.

Rent seriöst, jag ser det inte som något konstigt att sträva efter att ha det bra.

Sociala arter är ofta revirhävdande.......ett stort revir är kopplat till hög status! Jämför revir med bostad........att bo i en etta på 30 kvm är inte direkt statushöjande.

Det är sunt att drömma och visualisera. Problem uppstår dock när drömmarna går över i faktiska tvång eller begär, eftersom de då tenderar att bli svåra att kontrollera.

Jag har alltid sagt att de som åker husvagn, campar, dricker mellanöl på kvällarna och har ett vanligt Svensson-kneg, är mycket lyckligare än vi andra som tänker på samhället och känner till de olika tingen i världen på ett djupare plan.

Nyckeln till lycka är att känna tillfredsställelse, hur du känner detta är nog en fråga som bara du kan svara på...

Håller med dig om att det är konstigt att vilja ha en asfet lägenhet men inte vilja ha barn. Således ligger det troligtvis inte i evolutionen utan ditt livsmål är något du fått dig itutat vara sinnebilden av lycka.

Nej, det har inte att göra med att du är man i alla fall. Jag har exakt samma vilja och är kvinna.

Jag var till och med osäker på om jag ville ha barn. Som singel bodde jag ensam i en 3:a. Lade hellre mer pengar på avgiften än att köpa mer kläder, festa mer eller dylikt. Att trivas hemma var viktigast. Nu som gift bor jag, make, ett barn och hund i en 5:a trots att endast ett rum används som sovrum för tillfället. Jag gillar inte att bo trångt, jag vill ha mycket utrymme även då det kommer gäster och jag vill ha möjligheten att använda olika rum till olika ändamål. Som gift är det också skönt att jag och maken kan vara hemma och prata/umgås när vi känner för det men även vara helt ensamma på var sitt håll då vi känner för det.

I dagsläget har vi ett sovrum, ett datorrum, ett hobbyrum och ett vardagsrum. När barnet blir större och börjar sova själv så flyttar vi troligen till villa så att vi får ännu fler rum, möjligen att det får bli ett kombinerat dator-/hobbyrum för en period.

Jag är för övrigt inte det minsta klaustrofobisk, jag gillar helt enkelt att ha mycket yta att känna mig som hemma på.

Jag tycker det låter som att du tar tillvara på att bo i ett land som har möjligheter till ett liv med pengar, för alla som pallar att ligga i och sträva högt.

Att det skulle vara en tvångstanke tror jag inte på. En dröm som nämdes ovan är en bättre förklaring. Se bara till att hålla lite delmål på vägen så kommer du nog lyckas!

Fortsätt drömma om sånt du gillar, bra mycket trevligare hjärngympa än att tänka på krig å elände å fan å hans moster

Du kanske är en vanlig statusjägare? Du vill ha en lägenhet att skryta med?

Ganska enkelt. Du har mindrevärdeskomplex och vill hävda dig och skryta: se vad jag hsr jag är bäst. Går över om du (mot förmodan) mognar

Jag har förståelse för din dröm, jag vill själv ha gott om utrymme att bo på. Jag är ingen inredningsfantast och lägger inte några nämnvärda summor på möbler och heminredning, men för mig är det viktigt att kunna vanka omkring mellan rummen när jag är hemma, det är skönt att inte behöva ha gäster sittande i köket om man bjuder på mat och dessutom är det jävligt skönt att kunna röka pipa i rökfåtöljen utan att för den skull behöva bolma ner hela boendet. Jag har också mycket böcker som tar plats. Jag bor (numera) ensam i en trea och har också ett fritidsboende på fem rum och kök, men skulle gärna ha ännu mer plats att bo på. Vad som hindrar mig att skaffa en större lägenhet är pengar och bekvämlighet - att skaffa en ännu större permanentbostad med liknande läge är helt enkelt för dyrt för att jag skall tycka att det är värt kostnaden och jag vill inte bo permanent alltför långt från stan. Barn har jag inga, så det är inte för dem jag behöver plats.

Jag tror helt enkelt att en önskan om ett stort boende är en fråga om bekvämlighet och att det ger en frihetskänsla att ha gott om plats där man kan känna sig hemma på. Jag skulle uppleva det som att hamna i fängelse om jag tvingades att stuva in mig i ett rum och kök - jag har bott tillräckligt många år i studentrum och andra råttbon till minilägenheter redan.