Att inte använda "ngn" i ord

Jag fick höra av min lärare på lågstadiet att det inte är korrekt att använda "ngn" i ord så som "langning" eller "busringning", detta är nått som fastnat och jag tänker på det ibland. Anledningen är att jag aldrig någonsin har hört det någon annanstans än från den där lärarinnan och det är en väldig konstig regel om den existerar då flera ord innehåller "ngn", langning skulle t ex byta mening helt om man tog bort ett N. Om det nu är någon regel som finns så skiter i vilket fall alla i den, det kanske är som användningen av "han", egentligen är det inkorrekt att säga "Jag såg han igår.", man ska säga "Jag såg honom igår.", men folk verkar skita i det också.

I alla fall, är det nån som känner till detta? Jag googlade, men hittade ingenting. Vet inte ens hur jag ska formulera så att Google fattar heller.

Både langning och ringning finns med i SAOL och NE:s ordbok. Lärarinnan hade väl någon missbildad käpphäst.

Om hon sa hur man inte ska stava så borde hon väl rimligtvis också berättat hur man ska stava? Skulle "langing" och "ringing" vara de korrekta alternativen? Eller "lagning" och "rigning"?

Det känns mer sannolikt att det är du som missuppfattat någon annan regel typ att "lugna" inte stavas "lungna"?

Tror att du missuppfattat och att läraren sade att man inte ska använda »ngn« som förkortning för »någon«.

Det känns mer sannolik att hon berättat att det finns ett antal ord som uttalas med /ngn/ men stavas med /gn/. Typ "lugna", "digna", "regna" osv.

Tvivlar starkt på att hon inkluderade "langning" och "busringning" bland dessa. Då hade nog kollegor och en och annan förälder reagerat.

Ja, eller något åtminstone i efterhand förvirrat om försvenskning av låneord:
mobbing —> mobbning
banting —> bantning
doping —> dopning
…

Fem spänn på att hon talade om ord som ugn och lasagne.

Det där är faktiskt mycket sannolikt, det var ju ett antal år sedan jag hörde det.

Det verkar inte vara något som existerar iaf.
Det var bara de första exemplen jag kom på, hade varit ganska komiskt om "langning" hade varit det första hon kom på.

Det är inte särskilt troligt, en lärare kanske informerar om sådant idag när alla 7-åringar chattar/sms:ar på sina mobiler konstant då man ofta använder väldigt informellt språk som kan orsaka problem, men detta var inte ett stort problem under tidigt 2000-tal, ingen i min klass hade ens mobil.

Borde inte lugn stavas som det uttalas, lungn? Jag har trott att jag uttalat det fel så jag har ändrat mitt uttal efter stavningen. Vem har hittat på något så dumt och vad löste det för problem?
Lunga skrivs väl som det uttalas?

Är det inte ganska spännande att ackusativ delvis lever kvar i en del personliga pronomen. Annars används bara ackusativ som levande kasus i en del genuina dialekter (älvdalmål m.fl.)


https://sv.wikipedia.org/wiki/Ackusativ

Man kan säga både "jag såg han" (acc) og "jag såg honom" (dat.)

Skilnaden är att det senare (dat.) betyder att ni möttes, eller at du interagerade med honom. båda är korrekt i fornsvenska men har olika betydelser