Citat:
Ursprungligen postat av
Falsare
Fråga till de som vet:
För inte så länge sen så hade vi ett uppmärksammat pedofilfall i min stad där pedofilen fick strafflindring tack vare att han bland annat samarbetade med polisen: berättade när/var/hur han antastade barnen,var alla bilder fanns, svarade klart och konkret på deras frågor osv osv.
Med tanke på att Catrins mål borde vara att hålla sig ute från fängelse alt få en så kort dom som möjligt vore det inte till hennes fördel om hon istället för att förneka brott under förhör istället erkänner allt och gör som pedofilen?
Jag utgår ifrån att ifall strafflindring var möjligt så skulle hennes advokat föreslå det speciellt med tanke på Catrins historia och alla inkomna ärenden, eller är det så att strafflindring är bara möjligt vid specifika brott/brott med en högre straffskala?
Jättebra fråga!
I Brottsbalken 29:5, 1 st. 5 p. står det:
"Vid straffmätningen ska rätten utöver brottets straffvärde i skälig omfattning beakta om den tilltalade frivilligt angett sig eller lämnat uppgifter som är av väsentlig betydelse för utredningen av brottet."
Jag utgår från att det var den bestämmelsen som ledde till att pedofilen i din stad fick ett lägre straff än vad han annars skulle ha fått.
Den här bestämmelsen ska tillämpas med försiktighet. Att du samarbetat vid brottsutredningen ska alltså inte resultera i någon enorm skillnad vad gäller straffet. Det måste också röra sig om att personen lämnat uppgifter som är av
väsentlig betydelse för utredningen av brottet. I fallet du beskriver låter det som att det var vad som hände, att pedofilen gav poliser uppgifter som de kanske inte hade hittat på egen hand. Det är i precis den typen av fall bestämmelsen kan bli tillämplig.
För att Catrin skulle ha någonting att vinna enligt just den här bestämmelsen skulle hon behöva förse polisen med information de inte redan har. Jag har ärligt talat svårt att se vad det skulle vara för information då hennes fall är förhållandevis lättutredda och målsägandena redan har försett polisen med informationen som krävs (skärmdumpar på konversationer, bevis på kontoöverföringar osv.).
Hade det däremot varit så att Catrin angett sig själv, innan målsägandena anmälde henne, och då försåg polisen med all information som målsägandena nu lämnat hade hon antagligen gynnats av det men det tåget har ju gått.
Andra saker som kan leda till strafflindring enligt 29:5 är om en i förhållande till brottets art ovanligt lång tid förflutit sedan brottet begicks (3 p.) eller om den tilltalade efter förmåga försökt förebygga, avhjälpa eller begränsa skadliga verkningar av brottet (4 p.). Även dessa bestämmelser ska tillämpas med försiktighet.
När Catrin dömdes i våras nämnde tingsrätten i domskälen att huvuddelen av gärningarna hon dömdes för låg flera år tillbaka i tiden. Det skulle kunna tolkas som att tingsrätten tagit 29:5, 3 p. i beaktande.
Vad gäller den kommande rättegången så ligger vissa av gärningarna som sannolikt kommer ingå i åtalet förhållandevis långt tillbaka i tiden (2015) men det rör sig inte alls om lika lång tid mellan gärning och rättegång som det gjorde vid rättegången i våras. (Gärningarna hon dömdes för då hade begåtts 2012 och 2013.)
När jag läser häktningspromemorian och förhör nummer två tycker jag mig se att Catrin försöker ge sken av att hon "efter förmåga försökt förebygga, avhjälpa eller begränsa skadliga verkningar av brottet" (29:5, 4 p.). Jag tror dock att strafflindring enligt den här bestämmelsen förutsätter ett erkännande och uppvisande av ånger.
Att uppvisa ånger är generellt en bra sak när du åtalas. Det brukar gynna dig. Men du kan ju inte ångra någonting du förnekar. Eller ja, du kan ångra handlingar men fortfarande neka till brott. Gissar att det är den linjen Catrin kör på just nu.
Kanske är det den smartaste strategin i just hennes fall? Hon har ju som sagt inga uppgifter som är av väsentlig betydelse för utredningen av brottet att erbjuda polisen så varför erkänna redan nu?
Min gissning är att Catrin kommer erkänna brott under huvudförhandlingen. Det var så hon gjorde sist; nekade stenhårt fram till huvudförhandlingen och då erkände hon plötsligt allt.
Är inte helt säker på hur tingsrätten kommer förhålla sig till ett eventuellt erkännande och eventuell ånger som uppvisas först under huvudförhandlingen. Rimligtvis väger det inte lika tungt som om hon hade erkänt och uppvisat ånger från start. Är inte heller säker på hur stor roll (om någon?) erkännande och ånger spelar när det rör sig om återfall i brott under tiden man står under skyddstillsyn. Rimligtvis spelar det väsentligt mindre roll den här gången.
