Hej,
Ska försöka skriva så kortfattat jag klarar. Jag är nyfiken på om någon tagit en liknande resa som den jag är på väg att ta. Har letat runt mycket på internet, men har inte funnit några svar. Såhär har mitt blandmissbruk sett ut:
ålder
0-11: Någorlunda normal. Lite småbesatt av att spela på oddset och liknande, spelar en del datorspel, men har inga större problem (blir utkastad efter någon timmes spelande).
11: En (idiot) i årskullen över berättar för mig om onani. Börjar med detta dagligen.
12: Vi får internet och tillgång på porr. Tar förvisso tid att ladda ner o.s.v. Men dagens höjdpunkt är efter kl. 18:00 då vi får möjlighet att ringa upp internet och ladda ner porr.
13: Trauma.
13-15: Börjar dricka. Dricker så fort möjlighet ges. Ungefär 1-0,5 ggr/vecka.
15-16: Dricker oftare, minimum 2 gånger per vecka.
17-19: Börjar exprimentera med amfetamin och kokain. Dricker 2-3 gånger per vecka. Får allt oftare minnesluckor. Spelar i perioder poker på nätet i stället. Från morgon till kväll. Dricker i dessa perioder något mindre. Får med nöd och näppe mina gymnasiebetyg efter ett halvår på Komvux.
19-20: Flyttar hemifrån. Börjar dricka 3-4 gånger per vecka plus lediga dagar (t ex varje dag utom en under fem veckor i utlandet). Sköter som tur var fortfarande jobb såpass att jag behåller dem. Minnesluckor blir till blackouts på upptill 4 timmar. Blackouts varje gång på slutet. Tar under ett halvår även kokain i princip varje helg. De dagar jag inte dricker ser jag på porr och onanerar 2-7 gånger.
20-26: Börjar inse graden av mina problem och trappar ner drickandet och minimerar cs-droger. Börjar träna aktivt 2-4 gånger per vecka. Blir en mer social och attraktiv. Blir av med min ångest som jag haft konstant sen jag var ca 12. Har fortfarande beroendeproblematik som jag faller tillbaka till, men det går längre och längre tid mellan gångerna. Fullför dock en civilingeniörsutbildning trots att jag "smygspelar" poker etc. vid sidan av. Gör misslyckade försök att sluta helt att spela. Klarar det inte, men blir sakta bättre på att stå emot.
26-27: Slutar helt med poker, och dricker nu i mycket mindre mängder. Inga blackouts. Dricker nu som regel runt 4-6 öl i stället för 15-20. Får många vänner och ett mycket bättre självförtroende.
27-28: Får upp ögonen för NoFap (www.yourbrainonporn.com). Trappar ned porr våldsamt, och alkohol ännu mer. Får ännu bättre självförtroende.
28-29: Slutar i princip med porr helt och hållet, med några få undantag. Försöker hålla ned all "enkel" stimuli så gott jag kan. Försöker att inte kolla en massa avsnitt av serier i streck, kollar facebook 1-2 gånger per dag i stället för 5-10 gånger, osv. Försöker lära mig att "bara vara", dvs att ha tråkigt helt tills det inte är tråkigt längre. Blir ännu mer vaken och får väldigt mycket uppmärksamhet av det motsatta könet. Känner mig mer energifull, smartare och har lättare att lära mig nya saker.
Nu till kritan: Jag har tänkt att sluta onanera helt och hållet, och fortsätta ungefär som nu. Jag mår mycket bättre än vad jag någonsin gjort. Men min förtid har kostat, och jag ångrar att jag kastat bort många år av mitt liv. Men jag försöker tänka positivt på saken ändå. Bättre sent än aldrig. Jag märker att jag knasat till mina nervceller en del. Har fått problem med ena ögonlocket som hänger något mer än det andra, och mina kinder känns ofta bortdomnade. I bland kan mina händer och fötter somna för ingenting. Och när jag har orgasm efter vanligt sex så blir det som en "dimma" i huvudet igen, även om dimmans varighet fortsätter att minska och minska.
När jag var ett barn var jag väldigt känslosam. Om jag såg någon som grät så grät jag också. Blev avtrubbad av allt missbruk. Grät nog inte på sju år. Kände väldigt lite empati och var bitter. Har de senaste två-tre åren kunnat gråta några gånger, och det har varit otroligt skönt. Har blivit av med mitt hat, min rädsla och min bitterhet. Känt mig som en människa igen.
Det jag undrar är: Finns det någon som gjort en liknande resa? Kan jag få tillbaka mitt "känsloliv" till fullo; som varit begravt under så många år? I mitt huvud är en föredetta alkoholmissbrukare fortfarande en missbrukare, bara att han slutat med alkohol. Och möjligen blivit kristen eller extrem på annat vis. Finns det någon som "slutat med allt"? Under en längre tid? Jag är på god väg, men har en lång väg kvar att gå. Det verkar röra sig om många år. Har redan ändrat min personlighet helt och hållet. Förr gjorde jag allt för stimulering. Kunde säga provocerande saker bara för att det skulle hända något. Brukade typ dricka sprit precis innan jag skulle lägga mig och tänka "så ja, drick mer nu... så att du mår riktigt vidrigt i morgon ditt vidriga as... det är bakfyllan som är själva meningen med att dricka". Ganska obalanserat med andra ord. Blivit mer balanserad nu. Har bättre koncentrationsförmåga m.m.
För övrigt verkar det som att väldigt många sliter med överstimulering i dagens samhälle; med alla mobiltelefoner, serier, sociala medier och porr etc.
Mitt mål är att leva i nuet, utan fysiska och psykiska besvär, och utan behov för "enkel" stimuli.
Ska försöka skriva så kortfattat jag klarar. Jag är nyfiken på om någon tagit en liknande resa som den jag är på väg att ta. Har letat runt mycket på internet, men har inte funnit några svar. Såhär har mitt blandmissbruk sett ut:
ålder
0-11: Någorlunda normal. Lite småbesatt av att spela på oddset och liknande, spelar en del datorspel, men har inga större problem (blir utkastad efter någon timmes spelande).
11: En (idiot) i årskullen över berättar för mig om onani. Börjar med detta dagligen.
12: Vi får internet och tillgång på porr. Tar förvisso tid att ladda ner o.s.v. Men dagens höjdpunkt är efter kl. 18:00 då vi får möjlighet att ringa upp internet och ladda ner porr.
13: Trauma.
13-15: Börjar dricka. Dricker så fort möjlighet ges. Ungefär 1-0,5 ggr/vecka.
15-16: Dricker oftare, minimum 2 gånger per vecka.
17-19: Börjar exprimentera med amfetamin och kokain. Dricker 2-3 gånger per vecka. Får allt oftare minnesluckor. Spelar i perioder poker på nätet i stället. Från morgon till kväll. Dricker i dessa perioder något mindre. Får med nöd och näppe mina gymnasiebetyg efter ett halvår på Komvux.
19-20: Flyttar hemifrån. Börjar dricka 3-4 gånger per vecka plus lediga dagar (t ex varje dag utom en under fem veckor i utlandet). Sköter som tur var fortfarande jobb såpass att jag behåller dem. Minnesluckor blir till blackouts på upptill 4 timmar. Blackouts varje gång på slutet. Tar under ett halvår även kokain i princip varje helg. De dagar jag inte dricker ser jag på porr och onanerar 2-7 gånger.
20-26: Börjar inse graden av mina problem och trappar ner drickandet och minimerar cs-droger. Börjar träna aktivt 2-4 gånger per vecka. Blir en mer social och attraktiv. Blir av med min ångest som jag haft konstant sen jag var ca 12. Har fortfarande beroendeproblematik som jag faller tillbaka till, men det går längre och längre tid mellan gångerna. Fullför dock en civilingeniörsutbildning trots att jag "smygspelar" poker etc. vid sidan av. Gör misslyckade försök att sluta helt att spela. Klarar det inte, men blir sakta bättre på att stå emot.
26-27: Slutar helt med poker, och dricker nu i mycket mindre mängder. Inga blackouts. Dricker nu som regel runt 4-6 öl i stället för 15-20. Får många vänner och ett mycket bättre självförtroende.
27-28: Får upp ögonen för NoFap (www.yourbrainonporn.com). Trappar ned porr våldsamt, och alkohol ännu mer. Får ännu bättre självförtroende.
28-29: Slutar i princip med porr helt och hållet, med några få undantag. Försöker hålla ned all "enkel" stimuli så gott jag kan. Försöker att inte kolla en massa avsnitt av serier i streck, kollar facebook 1-2 gånger per dag i stället för 5-10 gånger, osv. Försöker lära mig att "bara vara", dvs att ha tråkigt helt tills det inte är tråkigt längre. Blir ännu mer vaken och får väldigt mycket uppmärksamhet av det motsatta könet. Känner mig mer energifull, smartare och har lättare att lära mig nya saker.
Nu till kritan: Jag har tänkt att sluta onanera helt och hållet, och fortsätta ungefär som nu. Jag mår mycket bättre än vad jag någonsin gjort. Men min förtid har kostat, och jag ångrar att jag kastat bort många år av mitt liv. Men jag försöker tänka positivt på saken ändå. Bättre sent än aldrig. Jag märker att jag knasat till mina nervceller en del. Har fått problem med ena ögonlocket som hänger något mer än det andra, och mina kinder känns ofta bortdomnade. I bland kan mina händer och fötter somna för ingenting. Och när jag har orgasm efter vanligt sex så blir det som en "dimma" i huvudet igen, även om dimmans varighet fortsätter att minska och minska.
När jag var ett barn var jag väldigt känslosam. Om jag såg någon som grät så grät jag också. Blev avtrubbad av allt missbruk. Grät nog inte på sju år. Kände väldigt lite empati och var bitter. Har de senaste två-tre åren kunnat gråta några gånger, och det har varit otroligt skönt. Har blivit av med mitt hat, min rädsla och min bitterhet. Känt mig som en människa igen.
Det jag undrar är: Finns det någon som gjort en liknande resa? Kan jag få tillbaka mitt "känsloliv" till fullo; som varit begravt under så många år? I mitt huvud är en föredetta alkoholmissbrukare fortfarande en missbrukare, bara att han slutat med alkohol. Och möjligen blivit kristen eller extrem på annat vis. Finns det någon som "slutat med allt"? Under en längre tid? Jag är på god väg, men har en lång väg kvar att gå. Det verkar röra sig om många år. Har redan ändrat min personlighet helt och hållet. Förr gjorde jag allt för stimulering. Kunde säga provocerande saker bara för att det skulle hända något. Brukade typ dricka sprit precis innan jag skulle lägga mig och tänka "så ja, drick mer nu... så att du mår riktigt vidrigt i morgon ditt vidriga as... det är bakfyllan som är själva meningen med att dricka". Ganska obalanserat med andra ord. Blivit mer balanserad nu. Har bättre koncentrationsförmåga m.m.
För övrigt verkar det som att väldigt många sliter med överstimulering i dagens samhälle; med alla mobiltelefoner, serier, sociala medier och porr etc.
Mitt mål är att leva i nuet, utan fysiska och psykiska besvär, och utan behov för "enkel" stimuli.