Originality vs uniqueness vs novelty, eller: synonymenars roll i språket.

Plöjer just nu en bok om filmhistoria, kommer över följande mening i fråga om hur det tidiga hollywood vill reklamföra sig: "In the culture in this time, novelty, originality and uniqueness are areas of heavy advertising stress."

Jag läser boken som rent fritidsnöje och vill därför egentligen bara ta till mig andemeningen av stycken och sektioner. Men det slår mig att den här typen av meningar dyker upp ibland, och att jag ofta inte ser någon viktig skillnad mellan orden, utan jag översätter ovanstående mening som "Det är viktigt att marknadsföra sig som nyskapande i det tidiga hollywood"

Det är väl inte en feltolkning?

Min undran består dels i den explicita skillnaden mellan de tre orden, hur mycket ny information tillför de i meningen var för sig? Hur mycket går jag miste om genom att inte kunna skilja på ord som är synonymer, i det här fallet och i andra?

Och kan man argumentera för att språket borde förenklas och komprimeras, för att hushålla med språk och tid bättre? Hjälper den här typen av meningar oss att förstå saker bättre?

Efter att ha googlat lite kort verkar det som att "novelty" innebär något helt nytt som presenteras, "originality" syftar mer till något gammalt som presenteras på ett nytt sätt. Uniqueness verkar vara mer flytande. Borde inte ett av dessa ord vara överflödiga ändå?

Jag undrar väl helt enkelt: kan vi effektivisera språket genom att göra oss av med synonymer?

Du kan vara ny utan att vara originell eller unik (ett coverband t ex), du kan vara originell utan att vara ny eller unik (The Rolling Stones t ex), och du kan vara unik utan att vara originell eller ny (den nyproducerade stumfilmen The Artist t ex).

Nyskapande täcker egentligen bara originell.

Visst kan man säga att orden har aspekter av varandra i sig, speciellt om det handlar om nykomlingar. Men vad det handlar om är alltså svårigheten att vara allt på samma gång. Ska du göra något nytt som inte liknar något annat samtidigt som ingen annan gör det så får du riktigt ta i från tårna och vara snabb som fan.

Exempel: jag vill hävda att iPhone varken var originell eller unik när den släpptes. Den gjorde ingenting konkurrenter inte gjorde, den var bara mer lättanvänd och lite snyggare.

Mycket bra förklaring, och jag köper ordens förklaring, MEN, i iPhonens fall, om den varken var originell eller unik, var dess attraktion att den var "ny" då? Vad bestod det nya av?
Var det inte världens första smartphone, med appar och en utformning som formar hela industrin än idag? Eller handlade det om marknadsföring? Kan man inte bara kalla det nyskapande, originellt?

Jag kan alltså köpa förklaringen i stora drag, men ta filmen the artist som du gav som exempel, om den varken är originell eller ny, hur kan den vara unik? Det som gjorde den unik var väl att den producerades på 2000-talet, men det är i princip det enda som verkligen särskiljer den från tidigare stumfilmer eller? Räcker det?
Om den varken var originell eller ny, hur kan den vara unik, vad bestod det unika av, hur särskiljde den sig från tidigare filmer?

Jag undrar genuint, men du gav ett bra svar på frågan överlag tyckte jag

Jag tror man har valt att rada upp tre närliggande ord för att fylla ut meningen och få den att låta lite mindre avklippt.

Utan att slå upp orden tänker jag mig att de betyder:

novelty - det som är nytt.
original - det som skapades först och som andra sedan tagit efter och modifierat.
uniqueness - den enda i sitt slag.

Ofta använder man kanske originell när man egentligen menar unik.

Angående iphonen (som jag inte har) så skulle jag säga att den antagligen är unik eftersom den har en kombination av egenskaper som ingen annan smartphone har.


Helst inte för de är ju inte 100% synonymer. Tänk dig ett venndiagram med tre fält.

Sen handlar ju många texter inte om att vara först och främst effektiva utan man vill att språket ska låta varierat och flytande. Utan synonymer blir det för mycket upprepningar.

Det fanns till och med konkurrenter med multi-touch-skärm. Det fanns ingenting som Apple gjorde som var unikt eller originellt - däremot gjorde de många aspekter på ett lättare sätt, och framförallt annorlunda (komplicerade funktioner blev lättanvända) där de fokuserade på form (stor, färgrik skärm) snarare än funktion (den första hade som bekant inte 3G och krävde iTunes).

Visst kan man se det som att iPhone var en samling av nytt och gammalt, originellt och icke-originellt, unikt och icke-unikt. Tidigare kunde man köpa en kameratelefon, eller en musiktelefon, eller en PDA-telefon - men iPhone var allt-i-ett. Och framförallt snygg och lättanvänd. Det gjorde inget att den inte gjorde någonting (förutom skärmen) bättre.

Det handlar inte om att särskilja sig från tidigare stumfilmer, utan från det existerande utbudet på den specifika marknaden. Filmer som släpps i dag konkurrerar inte mot mot filmer som släpptes på 20-talet