Åtminstone är det roligt att se etablissemangets krumbukter och hyckleri när de växande problemen skapade av den förda politiken blir allt omöjligare att förneka. Karl-Petter Thorwaldsson idag, nästan exakt ett år senare:
Citat:
Många LO-medlemmar vi träffar tycker att utvecklingen i vårt land går åt fel håll. Vi kan försöka övertyga dem om motsatsen, med siffror och statistik, men det räcker inte. Vi måste göra det i handling. Att bara säga ”det går bra för Sverige” blir en örfil för dem på landsbygden som upplevt att polisstation, post och annan service försvunnit. För dem som varje dag lever med otryggheten i arbetslivet, som ser sina vuxna barn sakna bostad och sina gamla föräldrar svikas av en urholkad äldreomsorg. Detta samtidigt som skattepengar försvinner till riskkapitalbolag.
Citat:
Bygg Sverige starkare med en reglerad och solidarisk invandringspolitik. Enbart år 2015 tog Sverige ensamt emot över 160.000 asylsökande. På lång sikt är det inte hållbart att fortsätta så. Sverige måste återgå till den både reglerade och solidariska invandringspolitik som Socialdemokraterna historiskt har stått för.
Vad nu? Vill inte LO att Sverige ska bli en superekonomi längre och på några få år bli rikast i Europa? Att Sverige på några få år ska komma ikapp och gå förbi europeiska länder som Norge, Schweiz, Luxemburg m.fl.? Varför är det inte "hållbart" på lång sikt? För att LO-medlemmarna visade sig vara nazister, så att den blomstrande framtiden måste överges? Eller för att det inte fungerar rent praktiskt? För om vi nu skulle bli superrika fram till nästa val på den förda massinvandringspolitiken från tredje världen, borde det inte i sig övertyga de kritiska i det rätta med den politik som bedrivs?