Ragnhill Pedersdotter - Mytoman från 1600-talet

Inneboende hos sin moster med vars gifta son Peder, hennes kusin, skall ha fått ett eller flera barn. Dessa tog hon sedan av daga. Inget konstigt på den tiden, även om det låter förskräckligt i dag. De prekära i hennes situation var att hon skyllde Näcken för att ha gjort henne havande. Det fanns även flera vittnen som kunde intyga att Ragnhill vid flera tillfällen försvunnit under mystiska omständigheter. Då skulle hon alltså idkat otukt med Strömkarlen.

Hon stod sedermera åtalad för hor och barnamord, men rätten - hör och häpna - trodde inte på dessa sagor utan dömde henne för nämnda brott. Påföljden är oklar, men döden är väl inte otänkbart. Barnamord är hemskt.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Ragnill_Pedersdotter

Det som förundrar mig med - med tanke på tidsepoken - är att rätten avfärdade historien om näcken.

Sånt här tycker jag är jävligt spännande? Har ni liknande historier på lager? Jag har läst om de båda männen som blev dömda till döden för samvaro med naturväsen. Det finns även ett till fall med en kvinna som jag tänkte skriva om när jag har tid.

Edit:

Passar tråden här?

Förstår dock inte hur du får det till incest då de var kusiner? Kan de gifta sig med varandra är det egentligen inte incest i någon mening.

Sedan kan man inte jämföra white trash med en svenska som levde på 1600-talet.

Vet inte vad du vill få ut av tråden mer än att smutskasta vita. Känner på mig att du är en kroknäsad jude, men hoppas jag har fel.

F.ö. intresserad av fler historier.

Jaja, det kanske blev lite skevt. Jag gillar vita och är själv vit.
Det som förvånade mig mest - med tanke på tidsperioden - är att rätten avfärdade påståendet om näcken.

Ytterligare en intressant historia:

Karin Svensdotter
En vanlig piga som år 1656 ställdes inför rätta för ett i våra ögon bisarrt brott. Hon erkände nämligen att han fött 7 barn åt Älvakungen. Han förde henne till sin bostad, berget Grönskulle. Han ska ha varit en mycket charmig och bildskön herre som försåg henne med allehanda dyrbara gåvor.
Karin drabbad vid jämna mellanrum av något slags anfall under vilka hon skulle fött barnen. Anfallen ska även ha bevittnats av andra. Under dessa anfall skulle Älvakungen ha tagit barnen från henne.

Det vittnades om att Karin ofta knatade runt i skogen och letade efter sina barn. Målet hörde inte till vanligheterna och myndigheterna tvistade länge om hur de skulle hantera det. De ansåg att Hin håle själv, i Älvakungens skepnad, gjort Karin sinnesförvirrad och tog henne till nåder.

Vad skulle detta kallas i dag? En vanlig dåre antagligen.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Karin_Svensdotter

Vad illa du skriver. Hur klarade du dig igenom skolan? Snälla, svara på det här. De flesta i vårt land kan inte skriva, och jag undrar så vad det beror på. Läser ni inte böcker? Om ni läser böcker, har det aldrig fallit er in att skriva så som det står i boken?

Till din, mer eller mindre efterbliva tråd. Angående barnamorden tycker jag inte det låter mer förskräckligt än de miljoner aborter som begås.

Givetvis avfärdades "Näcken" som den skröna det var. Hur dum får man bli?

Jag håller inte med dig om att det här är spännande. Däremot deprimerande. Och inte har det blivit bättre. Folk ljuger fortfarande. Är säker på att du är en snorig lögnare.

Det vore kul att träffa henne. Göra en film Fråga vart smyckena tog vägen o.s.v.
Svar på din fråga: Ja. Hon skulle antagligen, även idag, bedömts vara sinnesförvirrad. Men fått "mediciner" istället för ett silverkors (det gladde mig f.ö. att läsa att "incidenterna" upphörde efter att hon fått silverkorset; jag tyckte det lät fint på något sätt).
Sorgligt att hon letade efter sina barn i skogen

Kan lika gärna ta med dem två männen som råkat ut för detsamma. Det verkar bara finnas 4 kända fall av liknande art.

Peder Jönsson
Svensk jägare och fiskare som sedermera avrättades för att ha haft samlag med ett sjörå. Åtalspunkten var magi. Jönsson hade nämligen tillkallat ett sjörå med någon slags magisk ramsa. Sjörået hade då givit sig till känna. Hon var - bortsett från hästsvans, koklövar och ludna ben - en mycket vacker kvinna. De hade samlag med löfte om att hon skulle ge honom tur i jakt och fiske. Jönsson berättade detta för sin fru som i sin tur uppenbarade händelsen för myndigheterna.

Jönsson dömdes av Göta hovrätt till döden för detta år 1640. Han är det enda bekräftade fallet i Sverige där man utom all tvivel vet att domen trädde laga kraft.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Peder_J%C3%B6nsson

Sven Andersson
Han var en vanlig bonddräng från Västergötland som 1691 dömdes till döden för att ha haft samlag med ett bergsrå. Andersson förklarade för rätten att han hade somnat i skogen medan han letade efter en bortsprungen get. Då hade han förts in i ett stort berg av en kvinna klädd i vitt. Kvinnan hade utfodrat honom och därefter idkade de samlag. För detta dömdes han till döden av häradsrätten och Göta hovrätt bekräftade densamma.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Peder_J%C3%B6nsson

Fan, jag vill ha mer sånt här. Oerhört intressant läsning.

Haha. Jag kan hålla med om att jag skriver en smula gammaldags, men full begripligt. Jag kan knappast vara fullkomligt illitterat.

Åh, ett seriöst inlägg. Till skillnad från ovanstående blådåre.
Visst är det spännande. Jag funderade också på det där med smyckena. Undrar var dem tog vägen?

Klart att det fanns psykfall även förr i tiden. I dag hade de hamnat i psykiatrikarusellen.

Vad glad jag är att du tog det på det här sättet Jag kände mig så dum efter att jag kallade dig en snorig lögnare. Mår inte så bra; det var därför det flög ut. Och ja, du skriver begripligt (dock saknas en del ord här och var; man får liksom puzzla ihop det medan man läser)

Jag tror inte det fanns några smycken skulle älska att titta på hennes ansikte när hon fick frågan. Hur skulle hon förklara detta?

Ja, verkligen. Dessa fall verkar dock vara de enda där folk blivit dömda för samvaro med naturväsen, men jag ska leta vidare.