Det här är en tråd jag absolut tycker det borde vara värt att hålla liv i, med tanke på hur svensk etablissemangsmedia hela tiden blåljuger om Trump och hans anhängare. (Bättre exempel på mediernas opålitlighet och partiskhet är svåra att finna.)
Häromveckan hävdade t.ex. DN:s Martin Gelin att Trump hade kallat invandrare för "djur". Om än bara för att några dagar senare aningen mer korrekt hävda att Trump använt ordet om
kriminella invandrare. I själva verket var det specifikt medlemmar av det synnerligen brutala latinogänget MS-13 och andra grova brottslingar som han, enligt min mening med all rätt, kallade för "djur". (Politifact skriver om det
här.)
Ett annat lågvattenmärke hittar vi i onsdagens DN Kultur, där Erik Åsard, professor emeritus i nordamerikastudier, angriper Trump för dennes retorik samtidigt som han visar att det där med sanning, objektivitet och saklighet är något han själv är fullständigt ointresserad av.
Det börjar med lite mobbning. Trumps språk är nämligen, får vi veta, inte bara enkelt jämfört med föregångarnas utan "sällan [...] över nivån hos en grundskoleelev", "simpelt" och "infantilt". Man får därtill läsa: "När [Trump] exempelvis i ett tal utbrast att 'Många känner inte till att Abraham Lincoln var republikan', ska det i själva verket tydas: 'Jag tillhör dem som alldeles nyligen inte visste det'." Fast exakt vilken tankeläsningsteknik som gett Åsard den insikten delar han tyvärr inte med sig av till läsaren... (Att många i USA verkligen tror att Lincoln var demokrat kan man lätt googla sig till.)
Sedan får Åsard förvisso till det bättre än tidningens journalister när han skriver att Trump vid annonserandet av sin kandidatur "utpekade mexikanska invandrare som drogkurirer och våldtäktsmän". Det brukar ju annars beskrivas som att Trump "kallade mexikaner för våldtäktsmän". Men vad Trump talade om var
illegala invandrare, och han var tydlig med att inte utpeka alla dessa som kriminella, liksom med att göra skillnad mellan dem och mexikaner i allmänhet. En tydlighet vilken givetvis var förgäves när nu etablissemangsmedia redan från början såg honom som fienden...
Men tillbaks till Åsard! Vilken snabbt går vidare med påståendet att Charlottesville klargjorde att Trump "identifierar sig med de vita nationalisterna och ser dem som 'sitt' folk." Fast vad han bygger det på nämns inget om. Kanske är det dock den senare i texten återgivna föreställningen att Trumps fördömande av våldsverkare "på båda sidor" på något mysko sätt skulle vara detsamma som ett stöd för rasisterna?
Sedan kommer vi förstås in på El Paso: "Nu visar det sig att den 21-åring som misstänks vara förövare av lördagens massaker i El Paso inspirerats av Trumps retorik och hänvisar till presidenten i det manifest som lades ut på nätet bara minuter innan skjutningen började." I själva verket var gärningsmannen i sitt manifest väldigt tydlig med att han radikaliserats
innan Trump, och det främsta argumentet för direkt inspiration tycks ju inte vara något mer övertygande än att båda använt det föga nyskapande begreppet "invasion" om invällandet över den mexikanska gränsen. Manifestet visade dessutom att gärningsmannen har en rad åsikter vilka i USA snarare förknippas med vänstern än högern, t.ex. att han oroade sig för klimatet och automatiseringen, vilket kraftfullt motsäger mediabilden av en lättpåverkad person som agerat som han gjort efter att ha svalt Trumps världsbild med hull och hår. (Se
här och
här för mer om det i manifestet etablissemangsmedia väljer att ignorera!)
Åsard nöjer sig dock inte med att ålägga Trump skuld för El Paso, nejdå, "Trump kommer inte undan ansvaret för att ha piskat upp en stämning som verksamt bidragit till de ändlösa skjutningarna - inalles 255 stycken under årets 218 dagar - och till de ökade hatbrott som skett sedan hans tillträde." Men dessa skjutningar (egentligen
massskjutningar) har givetvis till större delen inte ett dugg med politik att göra och USA har alltid haft mer än sin beskärda del av vapenvåld, inte bara under Trump. Vad mer är så kan själva siffran ifrågasättas. Om man med masskjutning menar en incident där en eller ett par gärningsmän skjuter mot främmande människor, vilket nog är vad de flesta tänker sig när de hör ordet, så är den verkliga siffran
sju (7).
Vad hatbrotten beträffar kan man ju tycka att det är anmärkningsvärt att samma medier som annars är blixtsnabba med att bortförklara ökningar i brottsstatistiken med "ökande anmälningsbenägenhet" aldrig någonsin ens överväger det som en möjlighet när det är hatbrott som kommer på tal... Ändå finns det väldigt goda skäl att ifrågasätta statistiken. Detta med tanke på att vänstern inte sällan aktivt försöker öka antalet hatbrottsanmälningar i syfte, får man förmoda, att stärka sitt narrativ om att alla vilka inte tycker som dem är rasister (eller i alla fall i lag med rasister). - En intressant artikel om hur hatbrottsstatistik kan blåsas upp återfanns förresten i den utmärkta webbtidskriften Quillette för en månad sedan och kan läsas
här.
Som ett sista exempel på textens lögner och undermåligheter kan nämnas påståendet att Trump "är oförmögen att be om ursäkt eller erkänna att han haft fel." För även om Trump som det verkar väldigt ogärna gör någotdera av detta så är det helt enkelt osant att han
aldrig gör det.
FactCheck.org konstaterar t.ex. att han bad om ursäkt efter sina famösa, på band infångade kommentarer om kvinnor. Sajten fastslår: "Some have questioned the sincerity or quality of the apology, but he did apologize."
