Citat:
Ursprungligen postat av
GIILAB
De flesta svenskar som arbetat ett antal år har sett till att arbetsgivaren står för pensionsförsäkring, sjukförsäkring och företräde till sjukvård. Vi går hos privata tandläkare och på privata vårdcentraler. Vi har ofta barnen i privata skolor. Vi använder ytterst lite av det gemensamma välfärdssamhället.
Som jag ser det har vi offentliga resurser för att bidra till ett humant mottagande för de som valt Sverige. Men, och det är märkligt, vissa debattörer bla på Flashback tycks känna någon form av konkurrens från dessa som kommit.
Jag känner snarare större lust att de jag bidragit med till välfärden hjälper en utsatt flykting än en svenskfödd bidragstagare.
Varför vara avundsjuk på en flykting istället för att själv skapa förutsättningar utan stöd från offentlig sektor?
Vad duktig och driftig du är GIILAB. Men alla kanske inte är lika duktiga som dig eller?
Jag är egenföretagare sedan ca: 10 år tillbaka. Jag bor innanför tullarna i Stockholm i brf och tjänar bra. Företaget går bra, börsen har gått fint och bostaden har ökat mycket i värde. Men jag föraktar inte mina landsmän som inte har det lika bra som mig. Jag ser inte ner på dem och kallar dem lata, wt, rasister, outbildade trögskallar. Jag sparkar inte neråt och spottar dem i ansiktet.
Jag känner med mina landsmän. Jag känner för de Svenskar som kanske haft en svår uppväxt, missbruk inom familjen, skilsmässor, dödsfall, sjukdom mm.. Har du växt upp i arbetarklassfamilj i en mindre bruksort så är inte det du tar för givet en självklarhet.
GIILAB, kan du besvara mig vad som fick dig att vända din granne ryggen? Vaknade du en dag och tänkte... Nu ska jag trampa på de svaga och utsatta i samhället och istället för att hjälpa dem ska jag vurma för Araber och Afrikaner. Om de mindre välbeställda i landet har mage att klaga så är de rasister.
På riktigt. Hur tänker du?