Gambia eller Uganda?

Min kompis har bott i Uganda (som det stavas) i nio år och jag frågade honom på Messenger ifall han sett någon bli ihjälslagen. Det hade han inte. Så då tar våra påståenden ut varandra och TS kan åka. Tur för honom eftersom Uganda är sevärt, säkert och intressant.

Jag har inte läst hela tråden och vet inte om TS kommit fram till något. Men jag rekommenderar Uganda framför Gambia (jag har besökt båda). Finns betydligt mer att se och göra. Bada i havet kan du gör någon annan gång, TS.

Skulle vara försiktig att åka till dessa länder och liknande om jag varit dig, speciellt som viting. Stor majoritet av svartingarna hatar vitingar. Håll dig runt turistområdet och om du nu prompt måste utforska länderna så gör det med en guide och aldrig ensam.

Har du varit där själv, och bilvit utsatt för mycket hat?
Jag vill påstå att det är en väldigt liten del som hatar vita.
Däremot är ofta nyfikenheten stor på vita.

Är du helt dum i huvudet?

Jag har varit till Jamaica och Haiti, och känner personer som varit till Gambia. Inom turistområden är det lungt att vara, men det är när du ska börja utforska mer 'lokalt' runt om i landet som rasismen kommer dyka upp. Då du hamnar utanför turistområden.

Denna vägran att inse att det inte är bara vita som kan vara rasistiska och naivheten om att allt är frid och fröjd och att folk är toleranta är något som är i stort sett begränsat till Nordamerika och Europa.

Etiopien är nog det särklass mest rasistiska landet i världen (även om städerna är okej). Men det landet kan vi lämna därhän. I många afrikanska länder får vita oerhört mycket uppmärksamhet. Påminner en del om hur det är på den indiska landsbygden. Och ja. Det är vanligt att du får höra ord som syftar till din hudfärg. Du blir kallad toubab/toubabo i Mali och Senegal, le blanc i Burkina Faso, khawaja i Sudan, branco i Guinea-Bissau och såklart mzungu i swahillibältet. Det är dock ingen som menar något illa med det. Möjligen kan de se dig som lite komisk och udda, precis så som vi gör (gjorde?) med folk som flyttar hit och klär och beter sig annorlunda. Men de hatar dig inte. Jag har tillbringat flera år i den afrikanska bushen, bott i tält mitt i byar, suttit med framför lägereldar. De hatar inte vita människor.

Naturligtvis finns det stora problem, men ytterst sällan på individnivå. Farmarmorden i Sydafrika är sådant, sprunget ur hat mot vita. Mugabes politik hör kanske också hit - även om det inte är på individnivå. Och samma sak hade ju hänt om det hade handlat om indier, kineser eller svarta afrikaner från andra håll på kontinenten.

Jag kom att börja tänka på dessa händelser. Jag klipper från min blogg som jag skrev när jag cyklade runt Kalahariöknen 2014. Jag befann mig i en gränsby i Mocambique (på väg till Zimbabwe) och hade lärt känna Dereck, en vit farmare som flytt från Mugabe. Historien har många bottnar. Mannen som kallade sig Danger till exempel, som valde att fly med sin vita chef istället för att stanna i Zimbabwe.

"Men till sist försvann sandhögarna och det gick åter att cykla på fin asfalt. På en fredag eftermiddag kom jag till gränsbyn Chicualacuala och nu var den stora frågan om gränsen till Zimbabwe var öppen. Ingen längs vägen hade påstått att den var stängd och det var ett gott tecken. Jag tänkte bara köpa något att dricka innan jag prövade lyckan så jag gick in i en bar beläget i den oväntat ståtliga järnvägsstationen som portugiserna en gång byggt. Samtidigt kommer en vit herre i 60-årsåldern fram till mig och räcker fram handen och säger att han förstår att jag måste vara cyklisten som folk har ringt och berättat om. Först blev jag orolig för att mannen jobbade som någon sorts gränsvakt och nu skulle berätta att gränsen var stängd. Men det var inte det jag fick höra. Den kommande kvällen bjöd istället på öl, grillat kött och några av de mest intressanta levnadshistorier jag någonsin hört.

Mannen hette Dereck och hade nederländskt ursprung, men hans släkt hade bott i Afrika i många generationer. Han var född i Zambia men hade under större delen av sitt liv jobbat på den stora familjegården i Zimbabwe. Han hade haft etthundrafem anställda och genom det i Afrika så vanliga extended family-konceptet hade han i slutänden försörjt över tvåhundra familjer. För drygt fyra år sen hade regeringsmän kommit till hans gård och berättat att han nu ej längre var ägare till den. De skulle härmed ta över den. Han vägrade och hade skrikit genom dörren att han skulle skjuta den förste som öppnade. I en påföljande rättegång där Dereck hade överklagat beslutet om konfiskeringen av hans hem, hade domaren sagt att han ”inte ens kommer att titta närmare på ärendet” och sen lagt till att Dereck hade fyra timmar på sig att lämna gården, där han jobbat hela sitt liv. Fyra timmar. På något sätt hade sen Dereck och några av hans trogna arbetare smugglat trehundra kor, nattetid, över gränsen till Mocambique. Han hade därefter låtit okända människor ta hand om dem, vänner till vänner, människor som pratar sina egna afrikanska språk, människor som fortfarande är bundna till varandra oberoende av de landgränser som drogs under kolonialtiden. -Flera veckor senare, efter att ha drivit omkring i Zimbabwe och satt min familj i säkerhet i Sydafrika, reste jag till Mozambique och letade reda på den man i bushen som tagit hand om mina djur. Till sist hittade jag honom. Han hade alla djuren kvar. Alla trehundra. Inte en enda ko saknades. Djuren var det enda jag ägde. Han hade räddat min framtid, berättade Dereck över en nyöppnad öl.

Efter ett tag beslöt sig Dereck för att stanna kvar i gränsbyn. Han köpte upp den gamla övergivna tågstationen och gjorde om den övre halvan till hotell (där jag blev inbjuden att stanna gratis, men jag hoppas att han lär sig ta betalt i framtiden. Av mig vägrade han ta emot pengar för rummet, ölen och det grillade köttet). Troligen hade han köpt stationen för pengarna han fick när han sålde sina smuggeldjur. I nedervåningen har han inrättat en bar och i den gamla vänthallen står ett biljardbord som ständigt användes av byns ungdomar. -Jag älskar människorna här, berättade han. -Du kan knacka på vilket hus som helst och berätta att du behöver hjälp, med sovplats eller med annat. De kommer göra allt för att hjälpa dig. -Jag tror att jag kommer stanna här resten av mitt liv.

Vi satt och drack och åt och ibland gjorde bybor oss sällskap. Byns chef eller borgmästare kom förbi, hälsade, skrattade, åt lite, drack lite och flög plötsligt upp och slog sig på magen i panik. Någon insekt hade bitit honom. Derecks gamla förman från farmen i Zimbabwe kom förbi, tyst sammanbiten och nykterist. Han kallades för Danger. Han hade valt att flytta med sina gamla chef över gränsen för att fortsatta att jobba åt honom. Samtalen gick vidare. Derecks kunskap om södra Afrika tycktes vara obegränsad(....)"

Resten av turen: http://www.lostcyclist.com/resor/kalahari-circuit-2014/

Att Mugabes politik hör dit är en självklarhet, han för ju en svart makt politik(Black Supremacy). Han är på samma nivå som KKK, Black Panther och liknande galningar. Han tussar på detta hat mot vita och sedan sprids det.

För övrigt, det var en fin liten berättelse. MEN, Dereck är från Afrika. Inte för att han hade det lätt, men jag tror högst troligt att hans situation skulle varit enormt mycket svårare ifall han hade varit en utomstående viting.

Uganda alla dagar i veckan.

Jag köper det - även om hatet Mugabe har mot vita inte beror på hudfärgen i sig, utan för att det var vita som först kom dit och körde White Supremacy. Vita farmare ligger illa till eftersom de äger mark och det tycker de svarta är orättvist. Jag har tillbringat mycket tid, som turist, i Zimbabwe - inga problem alls. Så nu har vi: Etiopien (Jävligt knepigt land), Sydafrikas våld mot vita farmare och en halvgalen diktator i Zimbabwe. Det är tre länder. Det finns över femtio till i Afrika. På många ställen hamnar du såklart i centrum, men det innebär inte att de hatar vita. Kolla här. Seriöst nu. Kan du inte överväga att jag helt enkelt har rätt? Jag har tillbringat flera år där nere medan du "känner någon som varit i Gambia"?


Det är tvärtom! Derecks situation var hård eftersom han ägde mark i Zimbabwe. En turist som kommer har inget med den politiken att göra. Och läs vad han sa om afrikanerna i grannbyn: "Du kan knacka på vilket hus som helst och berätta att du behöver hjälp, med sovplats eller med annat. De kommer göra allt för att hjälpa dig. -Jag tror att jag kommer stanna här resten av mitt liv".

Varför skulle han säga så om "stor majoritet av svartingarna hatar vitingar" stämmer? Och sen skriver du att man "ska hålla sig i turistområdena" - men det är ju allmänt känt att det är till sådana ställen rötägg drar sig. Det är detsamma överallt. Det är större risk att någon stjäl till plånbok på Centralstationen eller i Gamla stan i Stockholm än det är i ett villakvarter i någon by i Norrland.

Du har fel. That´s it. Lev väl och förlåt för att jag kallade dig dum i huvudet. Det är du inte, för det märks på sättet du skriver. Men du kan inte mycket om Afrika. Jag rekommenderar dig att åka dit! Köp en enkel till Kampala och åk hem ifrån Kapstaden några månader senare. Du hinner med att se Månbergen, Kilimanjaro, Serengeti, att dricka kaffe i Kigali och öl på stranden till Malawisjön. Åk MV Liemba söderut på Tangayikasjön, titta på Victoriafallen och på elefanter i Chobe och på sanddynorna i Sosusvlei för att avsluta det hela med en stek på Long street i Kapstaden. Det kommer många gånger bli jobbigt och frustrerande - men du kommer till sist förstå att svarta generellt inte hatar vita. :-)

Du verkar verkligen veta mycket om Afrika, wow! Imponerande.

Jag läste hela texten du postade, men jag är fortfarande tveksam på att det där 'knacka på så hjälper dom dig' gäller för alla. Som sagt, Dereck är Afrikan. Och att jag sa att en majoritet av svarta hatar vitar var en överdrift av mig och jag tar tillbaka det. Men att anta att människor i Afrika har samma tolerans som människor i Europa och Nordamerika tror jag är väldigt naivt, det faststår jag vid. Finns många som ogillar vita och en liten skara som verkligen hatar.

Det jag menade med turistområden var resorts. En resort kan man inte jämföra med Censtralstationen. Centralstationen är en öppen allmän plats för alla. Gjorde dock en generalisering angående Afrika. Varit på en del ställen i Sydamerika också och som sagt känner folk som varit i Gambia så jag baserade generalisering på det då Afrika också är ett ställe med en ostabil regering. I Mexico så har en del resorts murar runt om och är vaktade av militären, vilket kan vara ett tecken på att man inte ska vara och stövla omkring hur som helst. Juarez är ett exempel där man som turist ska vara försiktig. Summering: Det jag skrev baserade jag på mina erfarenheter och från vad jag hört av andra.

Att jag har fel angående vissa saker kan jag medge. Som sagt, du verkar verkligen kunna Afrika. Att jag en dag åker dit kommer jag mest troligt att göra, finns väldigt mycket att se. Men kommer dock vara på min vakt när jag är där.


Water under the bridge.

Lite fusk att basera sitt svar på egen erfarenhet. Det här är trots allt flashback. Här är alla experter på Afrika utan att ha annan erfarenhet av att ha sett insamlingsprogram på TV. I dessa undviker man noga att visa skyskrapor från Nairobi eller Kampala (ok där är de inte så många) för att istället leta upp en hydda på landet någonstans.

Vad gäller avstickaren om Ethiopien vill jag inte säga att folk är rasister. De vill ha en del av ens välstånd och skiljer sig inte från andra länder i ”tredje” världen. Vackert land som tillsammans med Eritrea vore ett lysande resmål.

Uganda är säkert om det inte är allmäna val. I anslutning till dessa ska man undvika större folksamlingar. Brittiska UD har en utmärkt sida med reseråd där man kan få info om olika länder. Läs dessa. I övrigt rekommenderas Uganda varmt ( och varmt är det). Glaciärer om du är galen, gorillatrecking, världens bästa rafting (tillsammans med Zambesifloden), en trevlig storstad i form av Kampala, chilla vid lake bunyuni eller ssese island och utmärkt asiatisk mat. Engelsktalande.

Som vanligt jobbigare att resa än i t ex Thailand och sämre standard till högre priser. Men kul har man. Det är svårt att inte bli biten av Afrika när man väl har kommit dit. Doften, ljuset, människorna, fast dammet kan de få behålla.

Haha! Japp, så är det. Jag har alltid funderat på varför de ens tillbringar tid i den här underavdelningen. Varför inte briljera med sina kunskaper i till exempel delforumet "Konspirationer och alternativa teorier" istället?


Fast det här håller jag inte med om. Hade svenskar behandlat turistande etiopier på samma sätt - så hade det inte varit snack om saken. Jag frågade en gammal man i byn Dejen om varför jag blev så illa behandlad. Han svarade simpelt att "we dont like outsiders here". Nä. Jag märkte det. Fast ändå. Att kalla det rasism ÄR förenklat, det förstår jag också. Men jag vet inte vilket ord jag annars ska använda? (kanske mobbning?) Har du cyklat genom landet så bör du veta vad jag snackar om. Har du bara backpackat och stannat i städer som Addis, Gonder, Axum, Lalibela osv så har du inte upplevt en procent av det som händer längs vägarna. Det är trist, för jag hade gärna återvänt. Finns som du säger helt otroligt mycket att se. Etiopien skulle kunna vara Afrikas turistland nummer ett.


Etiopien skiljer sig ENORMT från andra länder i tredje världen. Inte bara genom deras historia, språk, tidsräkning och annat - utan för hur de behandlar turister. Men som sagt. Städerna är inga problem. Addis skulle jag gärna återvända till. Detsamma till södra Omodalen i kombination med Turkana i Kenya och Karamoja i Uganda. Det ligger faktiskt väldigt högt på listan om vart jag tillbringar hösten (ska klättra i Argentina i januari till mars här nu först) 2019. De där stamregionerna är intressanta, samma grej med områdena där Himbafolket lever, i Namibia och Angola.


Ja!