Mängd: cirka 20 - 30 små och mellanstora toppisar.
Vikt: 70 - 75 kg (gissning)
Längd: 176 cm
Ålder: "Aaa- jag är faktiskt byxmyndig" inte 20 än dock.
Kön: snubbe.. men kön är ju så mainstream.. äsch.
Såå efter dagar och månader av planering så tänkte jag att jag skulle KNARKA för första gången. Jag hade lidit i flertal år av depression och dyster melankoli efter en besvärlig hjärtsorg. Jag hade återhämtat mig i runt början av året med hjälp av att bland annat lyssna på Pink Fjöld en himla massa.
Sen en väldigt tidig ålder hade jag bestämt mig för att vara straight edge men det var lite torrt och tråkigt insåg jag eventuellt.
Så jag hade letat i veckor och dar efter några toppisar som jag hittade till slut på en liten kulle där det kryllade av dem, var säkert nån gammal druid som var begraven där under eller nåt.. man vet aldrig. (hade egentligen velat ta LSD men jag litar inte 100% på folk när det kommer till tillverkningen av det.. sen var ju svamparna helt gratis också så win win.)
Jag har inte haft nån riktig erfarenhet av andra droger förutom ritalin då.. jag är lite TVHD.. bland många olika tokiga mentala "sjukdomar". Sen smögsöp jag ju en gång också men alkohol var inte min grej.
Så jag tog med mig toppisarna i en liten påse och gömde dem från farsan i min lilla skrivbordslåda. (jag hittade ett par röda flugsvampar en nån vecka tidigare men de ligger kvar långt in i den lådan än idag och har ruttnat där i flera månader.. jag var för feg för att testa dem)
Så jag var så ivrig för att testa dem så jag bestämde mig för att ta liiiite först samma dag.. bara för att veta vad jag ger mig in på. Jag tog väl runt 10 och la i en kopp te sent på kvällen. Jag såg inga visuella saker men det var som att sitta på en bergochdalbana i ungefär 4 timmar. Jag lajade mest runt i rummet och kiknade av skratt gång på gång. Gick sen ut och gungade lite, sen gick jag hem efter ruset slutade och somnade. Ingenting jag hade upplevt förut... typ. jag är ju lite galen, som sagt.
Senare någon veckodag så bestämde jag mig för att ta i och käka upp resten. 29:e September för att vara exakt. Vilket var runt 20 - 30 svampar.
(jag borde nog också peka ut om att jag inte gick i skolan eftersom.. det var ju tråkigt och onödigt att vara där.. minst sagt.)
Men jag la i alla jag hade i en kopp tokhett kaffe och lät de ligga ett tag, klippte också upp dem i små, små pyttebitar. Jag måste ha tagit det runt 12 på dagen. Efter ungefär 20 minuter kände jag ett bekant pirrande i magen som på en bergochdalbana, lite yr och svajig blev jag. Jag fick lust att gå ut eftersom det var så.. väldigt fint väder ute. Ovanligt fint. Helt underbart vackert väder ute...
Jag klädde på mig och kollade mig sen i spegeln och började skratta eftersom mina pupiller var stora som tefat. Så jag begav mig ut för att ta en liten promenad. Jag hade med mig mobben och hörlurar och lyssnade på finfin musik. När jag gick ut genom porten så var allt så väldigt fint och färgglatt. Asfalten var blå som havet och gräset lixom strålade som neon.
Jag gick vidare upp till skogen och då spelades "Breathe" upp och tajmingen kunde inte vara bättre då jag gick upp på berget bland granarna och stenarna var lixom gjorda av det vackraste glittrande guld. Och allt var som man hade lagt det i ett guldfiler eller nåt, jag såg det inte bara utan kände det.. både musiken och solen kändes så underbart skönt. Sen kände jag mig påhoppad för en långben spindel kröp fram bredvid mig och informerade mig om han jag hade tagit hennes plats. Alla djuren kände sig lite otrygga med mig runt så jag gick ifrån efter någon minut.. eller vad som kändes som en timme. Jag kände mig obekväm runt folk när jag gick omkring.. mer än vanligt. Det kändes som de iakttog mig och jag gick ju lite berusat så jag gjorde mitt bästa att verka nykter.
Sen kom jag hem och då måste jag ha peakat. Jag såg flertal olika mönster av ansikten som rörde sig upp och ner längst väggarna. Det var väldigt kul att titta på det.
En sak som jag insåg då var att linjerna mellan det jag trodde jag såg och det jag ville se och det jag egentligen såg blev suddiga.. då fattade jag hur lätt det var att tänka på att hur man upplever och uppfattar verkligheten är ens verklighet.
Mönstrena synkade upp till musiken vilket var helt underbart. Inte bara hjärtat men hela kroppen dunkade som en djungeltrumma med musiken helt av sig själv. Jag ville ha något minne av det hela så jag satte mig ner för att rita.
Jag bestämde mig för att rita av allt jag såg och upplevde men det var inte så himla lätt när pappret var gjort av skumgummi helt plötsligt. Men jag gjorde mitt bästa och det blev helt okej tycker jag..
Sen kände jag ett eko av en viskning som löd "en falsk verklighet".. lite scitzovibbar av det hela. Men det lät rimligt då i vilket fall.
(fun fact: min avatar är ett självporträtt som var en del av ritningen)
Jag fortsatte att lyssna på musik och jag la mig i sängen och rullade omkring som någon bayblade leksak. Det var himla kul eftersom min själ var typ gjord av gelé och klumpade omkring som flubber inuti mig.
Jag gömde mig under täcket för det var skönt i mörkret då det bara var jag och musiken som existerade.
Jag måste ha legat där i fosterställning i typ 20 minuter och diggat till låtarna.
Resten är lite suddigt men jag satte mig vid datorn under min comedown, farsan ringde till mig och frågade om jag ville ha något från McDonalds.. det var lite svårt att formulera svaret.. med det gick an till slut.
Sammanfattat så var det en väldigt härlig upplevelse som jag gärna skulle vilja uppleva igen.
(ni får ursäkta om jag gjort för mycket stavfel och/eller grammatiska misstag när jag skrev det här)
Vikt: 70 - 75 kg (gissning)
Längd: 176 cm
Ålder: "Aaa- jag är faktiskt byxmyndig" inte 20 än dock.
Kön: snubbe.. men kön är ju så mainstream.. äsch.
Såå efter dagar och månader av planering så tänkte jag att jag skulle KNARKA för första gången. Jag hade lidit i flertal år av depression och dyster melankoli efter en besvärlig hjärtsorg. Jag hade återhämtat mig i runt början av året med hjälp av att bland annat lyssna på Pink Fjöld en himla massa.
Sen en väldigt tidig ålder hade jag bestämt mig för att vara straight edge men det var lite torrt och tråkigt insåg jag eventuellt.
Så jag hade letat i veckor och dar efter några toppisar som jag hittade till slut på en liten kulle där det kryllade av dem, var säkert nån gammal druid som var begraven där under eller nåt.. man vet aldrig. (hade egentligen velat ta LSD men jag litar inte 100% på folk när det kommer till tillverkningen av det.. sen var ju svamparna helt gratis också så win win.)
Jag har inte haft nån riktig erfarenhet av andra droger förutom ritalin då.. jag är lite TVHD.. bland många olika tokiga mentala "sjukdomar". Sen smögsöp jag ju en gång också men alkohol var inte min grej.
Så jag tog med mig toppisarna i en liten påse och gömde dem från farsan i min lilla skrivbordslåda. (jag hittade ett par röda flugsvampar en nån vecka tidigare men de ligger kvar långt in i den lådan än idag och har ruttnat där i flera månader.. jag var för feg för att testa dem)
Så jag var så ivrig för att testa dem så jag bestämde mig för att ta liiiite först samma dag.. bara för att veta vad jag ger mig in på. Jag tog väl runt 10 och la i en kopp te sent på kvällen. Jag såg inga visuella saker men det var som att sitta på en bergochdalbana i ungefär 4 timmar. Jag lajade mest runt i rummet och kiknade av skratt gång på gång. Gick sen ut och gungade lite, sen gick jag hem efter ruset slutade och somnade. Ingenting jag hade upplevt förut... typ. jag är ju lite galen, som sagt.
Senare någon veckodag så bestämde jag mig för att ta i och käka upp resten. 29:e September för att vara exakt. Vilket var runt 20 - 30 svampar.
(jag borde nog också peka ut om att jag inte gick i skolan eftersom.. det var ju tråkigt och onödigt att vara där.. minst sagt.)
Men jag la i alla jag hade i en kopp tokhett kaffe och lät de ligga ett tag, klippte också upp dem i små, små pyttebitar. Jag måste ha tagit det runt 12 på dagen. Efter ungefär 20 minuter kände jag ett bekant pirrande i magen som på en bergochdalbana, lite yr och svajig blev jag. Jag fick lust att gå ut eftersom det var så.. väldigt fint väder ute. Ovanligt fint. Helt underbart vackert väder ute...
Jag klädde på mig och kollade mig sen i spegeln och började skratta eftersom mina pupiller var stora som tefat. Så jag begav mig ut för att ta en liten promenad. Jag hade med mig mobben och hörlurar och lyssnade på finfin musik. När jag gick ut genom porten så var allt så väldigt fint och färgglatt. Asfalten var blå som havet och gräset lixom strålade som neon.
Jag gick vidare upp till skogen och då spelades "Breathe" upp och tajmingen kunde inte vara bättre då jag gick upp på berget bland granarna och stenarna var lixom gjorda av det vackraste glittrande guld. Och allt var som man hade lagt det i ett guldfiler eller nåt, jag såg det inte bara utan kände det.. både musiken och solen kändes så underbart skönt. Sen kände jag mig påhoppad för en långben spindel kröp fram bredvid mig och informerade mig om han jag hade tagit hennes plats. Alla djuren kände sig lite otrygga med mig runt så jag gick ifrån efter någon minut.. eller vad som kändes som en timme. Jag kände mig obekväm runt folk när jag gick omkring.. mer än vanligt. Det kändes som de iakttog mig och jag gick ju lite berusat så jag gjorde mitt bästa att verka nykter.
Sen kom jag hem och då måste jag ha peakat. Jag såg flertal olika mönster av ansikten som rörde sig upp och ner längst väggarna. Det var väldigt kul att titta på det.
En sak som jag insåg då var att linjerna mellan det jag trodde jag såg och det jag ville se och det jag egentligen såg blev suddiga.. då fattade jag hur lätt det var att tänka på att hur man upplever och uppfattar verkligheten är ens verklighet.
Mönstrena synkade upp till musiken vilket var helt underbart. Inte bara hjärtat men hela kroppen dunkade som en djungeltrumma med musiken helt av sig själv. Jag ville ha något minne av det hela så jag satte mig ner för att rita.
Jag bestämde mig för att rita av allt jag såg och upplevde men det var inte så himla lätt när pappret var gjort av skumgummi helt plötsligt. Men jag gjorde mitt bästa och det blev helt okej tycker jag..
Sen kände jag ett eko av en viskning som löd "en falsk verklighet".. lite scitzovibbar av det hela. Men det lät rimligt då i vilket fall.
(fun fact: min avatar är ett självporträtt som var en del av ritningen)
Jag fortsatte att lyssna på musik och jag la mig i sängen och rullade omkring som någon bayblade leksak. Det var himla kul eftersom min själ var typ gjord av gelé och klumpade omkring som flubber inuti mig.
Jag gömde mig under täcket för det var skönt i mörkret då det bara var jag och musiken som existerade.
Jag måste ha legat där i fosterställning i typ 20 minuter och diggat till låtarna.
Resten är lite suddigt men jag satte mig vid datorn under min comedown, farsan ringde till mig och frågade om jag ville ha något från McDonalds.. det var lite svårt att formulera svaret.. med det gick an till slut.
Sammanfattat så var det en väldigt härlig upplevelse som jag gärna skulle vilja uppleva igen.
(ni får ursäkta om jag gjort för mycket stavfel och/eller grammatiska misstag när jag skrev det här)
__________________
Senast redigerad av PeakFittan 2015-12-06 kl. 00:48.
Senast redigerad av PeakFittan 2015-12-06 kl. 00:48.
