Citat:
Visst finns det skäl att misstänka att många fall av självskadebeteenden sker med en baktanke om eventuell möjlighet att påverka asylbeslutet. Ja, med tanke på omständigheterna är det väl högst sannolikt. Samtidigt har jag själv börjat känna att jag kanske ska akta mig för att bli cynisk i överkant och utan närmare kunskap dra förhastade slutsatser. Med det menar jag inte i första hand bedömandet av eventuella motiv bakom liknande handlingar, utan i högre grad förståelsen för dem. Trots allt bör man inte glömma att Sjuklöverns ondska inte bara har drabbat Sverige hårt, utan faktiskt sannolikt även har försatt många av de som söker asyl i en högst pressad och desperat situation.
Vi bör inte glömma de beslut och den politik som den svenska regimen har bedrivit de senaste årtiondena och som har lett fram till dagens situation. Allt från att ha skapat söktrycket genom att i åratal ha gett kreti och pleti asyl utan krav på varken identifiering och asylskäl, genom att på alla sätt ha gynnat människosmugglarna (bl.a. genom den världsunika, okontrollerade spridningen av svenska pass i många, många år), genom att ha gett orimliga fördelar och bidrag till asylsökande jämfört med alla svenskar och andra invandrare, genom att själva, och med hjälp av de människosmugglare man har gynnat, sprida orealistiska förväntningar på vad man erhåller om man bara lyckas ta sig till Sverige o.s.v. Samtidigt som man har förföljt och bestraffat alla inhemska kritiker av denna politik. För att sedan tvärvända när de väntade konsekvenserna slår igenom som starkast och när det redan finns enorma mängder personer i landet som söker asyl eller redan är på väg till Sverige för att göra det.
Den situation som många kommer hamna i, där de har förslösat alla sina besparingar för ta sig hit, för att omedelbart märka att uppenbarligen var mycket av det de blev lovade inte stämmer, ja, att det kanske inte ens är garanterat att de som lovat får asyl och att det inte heller kommer att ges några svar på det under flera månader...ja, kanske år?...samt den medföljande osäkerhet och limbo man hamnar i, lär nog vara mentalt väldigt pressande. Dessutom talas det plötsligt om "tillfälliga uppehållstillstånd"...ingen har nämnt det tidigare... Kommer man plötsligt om något år att kastas ut, utan varken några framtidsplaner eller sparade medel? Samt tänk om man dessutom har fått sin familjs sista pengar mot löftet att även de kommer att kunna få sin framtida försörjning garanterad genom att få komma till Sverige. Vad ska man säga till dem? För att nu inte nämna att man kanske samtidigt spenderar sina dagar på någon anläggning packad med i första hand unga män, var av en del uppenbart är våldsamma kriminella och/eller jihadister, där våld är en daglig företeelse. Situationen lär knappast kännas tryggare om man utgör ett av undantagen, t.ex. att man har kommit som ensam kvinna med sina barn.
Jag menar, jag har själv Aspergers och det finns få saker jag klarar av så dåligt som ovisshet. När jag någon gång har t.ex. blivit uppringd av en chef som oväntad anser sig behöva träffa och tala med mig, eller en flickvän som har ringt och har sagt att vi "måste prata", samtidigt som de vägrar att omedelbart säga vad det handlar om, så är det nästan att jag skulle föredra att de sparkade eller dumpade mig över telefon, så jag slipper att vara stressad över ovissheten vad det handlar om i ett halvt dygn, trots att det i stort sett aldrig visar sig handla om något så illa (eller ens något negativt överhuvudtaget). Jag kan mycket väl tänka mig att jag skulle kunna balla ur under den ovisshet jag beskrev i förra stycket...
Jag tror det är rimligt att hävda att den situation som Sjuklövern, speciellt dess partistyrelser som har suttit vid regeringsmakten, påhejade med lögnerna från deras offentligt avlönade politruker, myndigheterna och det regimlojala etablissemanget, fullt medvetet och planerat har skapat kommer att drabba många svenskar, invandrare och asylsökande hårt. De valmöjligheter som finns kvar nu lär endast kunna reglera i vilken mån människor kommer att drabbas hårt och vilka grupper som i första hand kommer att drabbas. Själv är jag helt för att sluta ge asyl (under ett tag, åtminstone) och försöka komma på sätt att påbörja repatrieringen, men jag kan definitivt inte påstå att det vid det här laget längre finns några ideala och värst önskvärda lösningar, då samtliga kommer att leda till att en massa människor far illa. Den ideala lösningen hade varit att bedriva en vettig, sund och internationellt normal asylpolitik de senaste årtiondena.
Om man känner vrede och frustration över situationen, så bör man kanske fundera över vad som är en rimlig måltavla för dessa känslor. Även om man nu skulle genuint tycka illa om de asylsökande, så bör man nog kunna hålla med om att en slumpmässigt vald, enskild asylsökandes öde knappast har någon betydelse i det stora hela. Ja, inte ens några hundra enskilda asylsökandes öde, med tanke på att de endast utgör en lite bråkdel av alla som kommer under en endaste dag (förutsatt att samtliga inte skulle visa sig vara jihadister, med redan införda vapen och färdiga planer att begå omfattande terroristattacker). Om man vill kunna koncentrera sin ilska mot specifika personer, t.ex. ett par hundra personer, så undrar jag om det inte är rimligare att i så fall rikta den mot de som är ansvariga för hela situation, de som har skapat den och därmed är skyldiga till den? D.v.s. kanske borde man istället ställa sig frågan om det är rimligt att t.ex. de allra högsta ansvariga skulle lyckas ta sig ut ur Sverige levande? Dessutom tillsammans med en förmögenhet som de har lyckats suga ut från det svenska samhället under processen? Jag har redan en längre tid skrivit det här, nämligen att kanske är det dags att så småningom börja fundera över möjligheten att de högsta ansvariga kanske skulle kunna åtalas, rannsakas inför domstol ifråga om landsförräderi, stämpling till folkmord, brott mot grundläggande mänskliga rättigheter o.s.v., med efterföljande fängelsedomar, dödsstraff och beslagtagning av egendom? Jag är i alla fall säker på att det är en relevantare fråga att ta ställning till, än att hetsa upp sig kring enskilda asylfall.
Vi bör inte glömma de beslut och den politik som den svenska regimen har bedrivit de senaste årtiondena och som har lett fram till dagens situation. Allt från att ha skapat söktrycket genom att i åratal ha gett kreti och pleti asyl utan krav på varken identifiering och asylskäl, genom att på alla sätt ha gynnat människosmugglarna (bl.a. genom den världsunika, okontrollerade spridningen av svenska pass i många, många år), genom att ha gett orimliga fördelar och bidrag till asylsökande jämfört med alla svenskar och andra invandrare, genom att själva, och med hjälp av de människosmugglare man har gynnat, sprida orealistiska förväntningar på vad man erhåller om man bara lyckas ta sig till Sverige o.s.v. Samtidigt som man har förföljt och bestraffat alla inhemska kritiker av denna politik. För att sedan tvärvända när de väntade konsekvenserna slår igenom som starkast och när det redan finns enorma mängder personer i landet som söker asyl eller redan är på väg till Sverige för att göra det.
Den situation som många kommer hamna i, där de har förslösat alla sina besparingar för ta sig hit, för att omedelbart märka att uppenbarligen var mycket av det de blev lovade inte stämmer, ja, att det kanske inte ens är garanterat att de som lovat får asyl och att det inte heller kommer att ges några svar på det under flera månader...ja, kanske år?...samt den medföljande osäkerhet och limbo man hamnar i, lär nog vara mentalt väldigt pressande. Dessutom talas det plötsligt om "tillfälliga uppehållstillstånd"...ingen har nämnt det tidigare... Kommer man plötsligt om något år att kastas ut, utan varken några framtidsplaner eller sparade medel? Samt tänk om man dessutom har fått sin familjs sista pengar mot löftet att även de kommer att kunna få sin framtida försörjning garanterad genom att få komma till Sverige. Vad ska man säga till dem? För att nu inte nämna att man kanske samtidigt spenderar sina dagar på någon anläggning packad med i första hand unga män, var av en del uppenbart är våldsamma kriminella och/eller jihadister, där våld är en daglig företeelse. Situationen lär knappast kännas tryggare om man utgör ett av undantagen, t.ex. att man har kommit som ensam kvinna med sina barn.
Jag menar, jag har själv Aspergers och det finns få saker jag klarar av så dåligt som ovisshet. När jag någon gång har t.ex. blivit uppringd av en chef som oväntad anser sig behöva träffa och tala med mig, eller en flickvän som har ringt och har sagt att vi "måste prata", samtidigt som de vägrar att omedelbart säga vad det handlar om, så är det nästan att jag skulle föredra att de sparkade eller dumpade mig över telefon, så jag slipper att vara stressad över ovissheten vad det handlar om i ett halvt dygn, trots att det i stort sett aldrig visar sig handla om något så illa (eller ens något negativt överhuvudtaget). Jag kan mycket väl tänka mig att jag skulle kunna balla ur under den ovisshet jag beskrev i förra stycket...
Jag tror det är rimligt att hävda att den situation som Sjuklövern, speciellt dess partistyrelser som har suttit vid regeringsmakten, påhejade med lögnerna från deras offentligt avlönade politruker, myndigheterna och det regimlojala etablissemanget, fullt medvetet och planerat har skapat kommer att drabba många svenskar, invandrare och asylsökande hårt. De valmöjligheter som finns kvar nu lär endast kunna reglera i vilken mån människor kommer att drabbas hårt och vilka grupper som i första hand kommer att drabbas. Själv är jag helt för att sluta ge asyl (under ett tag, åtminstone) och försöka komma på sätt att påbörja repatrieringen, men jag kan definitivt inte påstå att det vid det här laget längre finns några ideala och värst önskvärda lösningar, då samtliga kommer att leda till att en massa människor far illa. Den ideala lösningen hade varit att bedriva en vettig, sund och internationellt normal asylpolitik de senaste årtiondena.
Om man känner vrede och frustration över situationen, så bör man kanske fundera över vad som är en rimlig måltavla för dessa känslor. Även om man nu skulle genuint tycka illa om de asylsökande, så bör man nog kunna hålla med om att en slumpmässigt vald, enskild asylsökandes öde knappast har någon betydelse i det stora hela. Ja, inte ens några hundra enskilda asylsökandes öde, med tanke på att de endast utgör en lite bråkdel av alla som kommer under en endaste dag (förutsatt att samtliga inte skulle visa sig vara jihadister, med redan införda vapen och färdiga planer att begå omfattande terroristattacker). Om man vill kunna koncentrera sin ilska mot specifika personer, t.ex. ett par hundra personer, så undrar jag om det inte är rimligare att i så fall rikta den mot de som är ansvariga för hela situation, de som har skapat den och därmed är skyldiga till den? D.v.s. kanske borde man istället ställa sig frågan om det är rimligt att t.ex. de allra högsta ansvariga skulle lyckas ta sig ut ur Sverige levande? Dessutom tillsammans med en förmögenhet som de har lyckats suga ut från det svenska samhället under processen? Jag har redan en längre tid skrivit det här, nämligen att kanske är det dags att så småningom börja fundera över möjligheten att de högsta ansvariga kanske skulle kunna åtalas, rannsakas inför domstol ifråga om landsförräderi, stämpling till folkmord, brott mot grundläggande mänskliga rättigheter o.s.v., med efterföljande fängelsedomar, dödsstraff och beslagtagning av egendom? Jag är i alla fall säker på att det är en relevantare fråga att ta ställning till, än att hetsa upp sig kring enskilda asylfall.
Utmärkt inlägg. Jag hoppas innerligt att det kommer att komma påföljder för våra folkvalda, men jag tvekar start påatt det kommer att hända.
Synd att det had gatt sa langt att folk borjat strejka...
Den ekonomiska kollapsen som är påväg kan man sedan skylla ifrån sig på invandringen, trots att det är storbankerna som har satt Sverige I denna sitsen.
