Hanna Wigh riktar skarp kritik mot Mattias Karlsson och SD:s interna partikultur

Öppet brev till Mattias Hans Karlssons inlägg där han skriver bla följande

" hugga vilt omkring sig med ett svärd för att man blir ledsen och besviken och inte får som man vill. Harakiri var något som man bara riktade mot sig själv. Ofta efter att man idkat självrannsakan och kommit fram till att man svikit sina plikter och dragit skam över sig själv och sin klan."

Mitt svar:
Eftersom du valt att skriva om detta här så känner jag mig nödgad att tyvärr även bemöta här.

Jag fick ett intressant meddelande från en japansk kvinna om just det ordet. "Du kan inte begå harakiri. "Det är bara samurajerna som får välja harakiri istället för halshuggning när de anses ha begått brott."

Denna sommar har jag som jag skrivit mycket om ägnat mycket tid åt just självransakan och frågat mig själv vilken människa jag vill vara och förebild för mina barn. Jag vill kunna se mig själv i spegeln och inte behöva skämmas över att ständigt behöva släta över andras fadäser för att upprätthålla en god fasad.

Jag har självfallet blivit sårad av att bli bestraffad och smutskastad endast för att jag haft avvikande åsikter i hur saker och ting hanteras.

Det talas mycket om att kritik ska skötas internt. Jag har fått hundratals mail och telefonsamtal från medlemmar runt om i landet som berättar om sina upplevelser och sin rädsla för att uttrycka sina åsikter. Det är inte min sak att hänga ut dem, utan jag är tacksam över det stöd jag fått och hedrar det förtroende de givit mig.

Men jag kan däremot tala om det som hänt mig. Jag är medveten om att jag valdes in i PS för att jag var talför och "lydig". När jag presenterade någon form av egna idéer eller ställde frågor som kunde betraktas som kritiska så har det lett till bestraffningar.

Ett litet urval är hur jag petades från socialförsäkringsutskottet, hur jag anklagades för att vara psykiskt instabil och missbrukare i samband med att jag uttryckt mig kritiskt till hur William Hahne & Gustav Kasselstrands personärenden hanterades då jag tydligt markerade att jag kommer att rösta enligt min övertygelse trots flera påhälsningar på mitt kontor med påtryckningar.

Minns du den dagen? Jag hade inte tagit mina mediciner än den förmiddagen du och jag talades vid inför att jag skulle medverka i SVT debatt. När smärtan från min skada sätter in kan jag bli väldigt distraherad av smärtan då det är som den jävligaste tandvärk du kan föreställa dig i halva ansiktet och ner i nacken. Självklart leder det till att jag blir aningen disträ. Men vi förde ett samtal om vilka infallsvinklar jag skulle ha i SVT debatt och jag ställde även några frågor kring om det inte finns en annan väg att välja än denna, vilket du avfärdade. Vi skulle va stenhårda. Sen gav du mig en kram och önskade mig lycka till.

Efter det gick du raka vägen till pressavdelningen och meddelade att jag var påverkad av någon substans och att Paula skulle åka i mitt ställe. Jag hade suttit hela morgonen i utskottsmöte med Per Ramhorn som kunde intyga att han absolut inte uppfattat mig som påverkad och då gav press med sig och lät mig åka. Men när åkte dit och försvarade dig så gjorde jag våld på mig själv. Jag skulle försvara en person som just givit mig en judaskyss och försvara en linje jag själv inte trodde på och som inte fanns utrymme att diskutera över huvudtaget.

Jag markerade mot ditt agerande genom att meddela att jag efterföljande vecka inte skulle närvara i riksdagen då jag behövde reflektera över det som inträffat och hur jag skulle förhålla mig till det.

Det resulterade i att jag en måndagsnatt vid halv tolv fick ett facebookmeddelande om att jag redan en vecka innan blivit petad från socialutskottet och du hänvisade även till att jag skulle uppträtt påverkad i riksdagen och hade psykisk ohälsa. Det var en oerhörd chock att läsa detta. Du ursäktade hanteringen av ärendet med att du mått dåligt på gränsen till utbränd och haft mycket att göra.

Detta är en varningsklocka då du ofta på senare tid talat om att du inte mår så bra och kanske borde du ta bättre hand om dig. Du är trots allt en person jag fortfarande har väldigt höga tankar om och hyser en stor respekt för dina politiska kompetenser. Men tyvärr får jag alltför ofta höra hur andra inklusive jag själv är de som blir anklagade för att vara haverister med mental ohälsa. Har man en avvikande åsikt så innebär inte per automatik att man mår psykiskt dåligt
utan är snarare ett hälsosamt tecken.

I samband med detta så fick jag en varning på fb att någon loggat in på min fb från en stad i England. Innan jag visste ordet av var jag uthängd som en psykiskt instabil missbrukare. Att fb inte är en säker kommunikationskanal är ganska uppenbart och om något sånt kommit ut så borde man akta sig för att fortsätta vidare kommunikationer där. Därför blev jag ytterst förvånad över att du trots det ville fortsätta kommunikationen med mig via fb. Jag hänvisade då till sms som jag betraktade som säkrare.

Det har varit alldeles uppenbart för alla vi som satt i PS förra perioden att jag verkligen inte passade in där. Visst var många personärenden solklara fall. Men en oroande stor andel var dåligt underbyggda och kunde hanterats på andra sätt. Våra medlemmar är viktiga och ingen förbrukningsvara. Ibland kan man begå misstag. Jag var ofta väldigt ensam i att försöka finna andra alternativ.

Nu kunde inte jag närvara på partistyrelsemötet där ni beslutade att utesluta SDU då jag den natten fick hembesök och mitt hem vandaliserat.

Men ingenstans på den dagordningen finns något ärende om att utesluta SDU. När vi sen landade i ett extra partistyrelsemöte som skulle hållas över telefon och där vi skulle besluta om Jessica Ohlsons framtid i partiet samt flera av hennes vänner så fick jag inget annat än en stark ångest över vad det är vi gör med den sverigevänliga rörelsen och hur vi med detta splittrar istället för att ena.

Att utesluta oliktänkande är en enkel väg att gå, "då är problemet ur världen" så att säga. Men när jag läste deras ärenden så kändes det så fel och de var väldigt torftiga handlingar i många av fallen. Jag själv hade ingen personlig erfarenhet av Jessica och hon är oerhört kaxig och kan även uppfattas som lite arrogant. Men jag tog kontakt med henne för jag ville höra hennes version. Då fick jag även förståelse för hennes tuffa attityd. Vi pratar om en väldigt ung tjej som inte bara är utbildad jurist utan även varit jockey! Då är man riktigt stenhård och skulle kunna vara en fantastisk tillgång för partiet.

Jag framförde till er att jag tyckte att båda sidor hanterat hela SDU situationen på ett helt oacceptabelt sätt med smutskastning åt båda håll. Båda sidor var lika goda kålsupare och stolta. Jag ville se att PS och SDU skulle slå sig ner och prata. Om det så skulle krävas att vi hyrde en liten anläggning mitt i den norrländska vildmarken en hel helg för att försöka prata och finna gemensam mark.

Om inte det skulle leda till något konstruktivt så skulle vi åtminstone ha försökt och därefter kunna ta till storsläggan. Men det hade självklart inneburit merarbete men kunde ha gynnat vår sammanhållning och inte splittrat den sverigevänliga rörelsen. Jag var väldigt ensam i den åsikten och ärende efter ärende hanterades och personer uteslöts på löpande band. Efter det mötet så grät jag. Vi satt på telefon och bara avverkade dessa unga lovande sverigedemokrater på löpande band. Vi talar om ett samhälle präglat av demokrati och sammanhållning men det krävs då också att vi själva kan efterleva de orden.

Jag personligen hyser den allra största respekt för Jimmie som vår partiledare och mitt förtroende och lojalitet gentemot honom är utan undantag. Jag drömmer om att se han som vår statsminister. Jag förfärades över att SDU efter sin uteslutning gick ut och krävde hans avgång. Men i ett demokratiskt parti så måste man tyvärr även få ha sådana åsikter. Det borde du själv vara medveten om från 1995?

Varför hävdar jag att PS är en papperskonstruktion? Går man igenom gamla dagordningar så blir det väldigt uppenbart. Det är en förvånansvärt liten inverkan som PS har på partiet. Jag tar bara ett exempel av många. Partiet genomförde en stor omorganisering i partiets organisation. Vi var inte inblandade i hur det skulle utformas utan det presenterades för oss som ett redan genomfört fullbordat faktum.

Öppet brev till Mattias Hans Karlssons inlägg där han skriver bla följande

" hugga vilt omkring sig med ett svärd för att man blir ledsen och besviken och inte får som man vill. Harakiri var något som man bara riktade mot sig själv. Ofta efter att man idkat självrannsakan och kommit fram till att man svikit sina plikter och dragit skam över sig själv och sin klan."

Mitt svar:
Eftersom du valt att skriva om detta här så känner jag mig nödgad att tyvärr även bemöta här.

Jag fick ett intressant meddelande från en japansk kvinna om just det ordet. "Du kan inte begå harakiri. "Det är bara samurajerna som får välja harakiri istället för halshuggning när de anses ha begått brott."

Denna sommar har jag som jag skrivit mycket om ägnat mycket tid åt just självransakan och frågat mig själv vilken människa jag vill vara och förebild för mina barn. Jag vill kunna se mig själv i spegeln och inte behöva skämmas över att ständigt behöva släta över andras fadäser för att upprätthålla en god fasad.

Jag har självfallet blivit sårad av att bli bestraffad och smutskastad endast för att jag haft avvikande åsikter i hur saker och ting hanteras.

Det talas mycket om att kritik ska skötas internt. Jag har fått hundratals mail och telefonsamtal från medlemmar runt om i landet som berättar om sina upplevelser och sin rädsla för att uttrycka sina åsikter. Det är inte min sak att hänga ut dem, utan jag är tacksam över det stöd jag fått och hedrar det förtroende de givit mig.

Men jag kan däremot tala om det som hänt mig. Jag är medveten om att jag valdes in i PS för att jag var talför och "lydig". När jag presenterade någon form av egna idéer eller ställde frågor som kunde betraktas som kritiska så har det lett till bestraffningar.

Ett litet urval är hur jag petades från socialförsäkringsutskottet, hur jag anklagades för att vara psykiskt instabil och missbrukare i samband med att jag uttryckt mig kritiskt till hur William Hahne & Gustav Kasselstrands personärenden hanterades då jag tydligt markerade att jag kommer att rösta enligt min övertygelse trots flera påhälsningar på mitt kontor med påtryckningar.

Minns du den dagen? Jag hade inte tagit mina mediciner än den förmiddagen du och jag talades vid inför att jag skulle medverka i SVT debatt. När smärtan från min skada sätter in kan jag bli väldigt distraherad av smärtan då det är som den jävligaste tandvärk du kan föreställa dig i halva ansiktet och ner i nacken. Självklart leder det till att jag blir aningen disträ. Men vi förde ett samtal om vilka infallsvinklar jag skulle ha i SVT debatt och jag ställde även några frågor kring om det inte finns en annan väg att välja än denna, vilket du avfärdade. Vi skulle va stenhårda. Sen gav du mig en kram och önskade mig lycka till.

Efter det gick du raka vägen till pressavdelningen och meddelade att jag var påverkad av någon substans och att Paula skulle åka i mitt ställe. Jag hade suttit hela morgonen i utskottsmöte med Per Ramhorn som kunde intyga att han absolut inte uppfattat mig som påverkad och då gav press med sig och lät mig åka. Men när åkte dit och försvarade dig så gjorde jag våld på mig själv. Jag skulle försvara en person som just givit mig en judaskyss och försvara en linje jag själv inte trodde på och som inte fanns utrymme att diskutera över huvudtaget.

Jag markerade mot ditt agerande genom att meddela att jag efterföljande vecka inte skulle närvara i riksdagen då jag behövde reflektera över det som inträffat och hur jag skulle förhålla mig till det.

Det resulterade i att jag en måndagsnatt vid halv tolv fick ett facebookmeddelande om att jag redan en vecka innan blivit petad från socialutskottet och du hänvisade även till att jag skulle uppträtt påverkad i riksdagen och hade psykisk ohälsa. Det var en oerhörd chock att läsa detta. Du ursäktade hanteringen av ärendet med att du mått dåligt på gränsen till utbränd och haft mycket att göra.

Detta är en varningsklocka då du ofta på senare tid talat om att du inte mår så bra och kanske borde du ta bättre hand om dig. Du är trots allt en person jag fortfarande har väldigt höga tankar om och hyser en stor respekt för dina politiska kompetenser. Men tyvärr får jag alltför ofta höra hur andra inklusive jag själv är de som blir anklagade för att vara haverister med mental ohälsa. Har man en avvikande åsikt så innebär inte per automatik att man mår psykiskt dåligt
utan är snarare ett hälsosamt tecken.

I samband med detta så fick jag en varning på fb att någon loggat in på min fb från en stad i England. Innan jag visste ordet av var jag uthängd som en psykiskt instabil missbrukare. Att fb inte är en säker kommunikationskanal är ganska uppenbart och om något sånt kommit ut så borde man akta sig för att fortsätta vidare kommunikationer där. Därför blev jag ytterst förvånad över att du trots det ville fortsätta kommunikationen med mig via fb. Jag hänvisade då till sms som jag betraktade som säkrare.

Det har varit alldeles uppenbart för alla vi som satt i PS förra perioden att jag verkligen inte passade in där. Visst var många personärenden solklara fall. Men en oroande stor andel var dåligt underbyggda och kunde hanterats på andra sätt. Våra medlemmar är viktiga och ingen förbrukningsvara. Ibland kan man begå misstag. Jag var ofta väldigt ensam i att försöka finna andra alternativ.

Nu kunde inte jag närvara på partistyrelsemötet där ni beslutade att utesluta SDU då jag den natten fick hembesök och mitt hem vandaliserat.

Men ingenstans på den dagordningen finns något ärende om att utesluta SDU. När vi sen landade i ett extra partistyrelsemöte som skulle hållas över telefon och där vi skulle besluta om Jessica Ohlsons framtid i partiet samt flera av hennes vänner så fick jag inget annat än en stark ångest över vad det är vi gör med den sverigevänliga rörelsen och hur vi med detta splittrar istället för att ena.

Att utesluta oliktänkande är en enkel väg att gå, "då är problemet ur världen" så att säga. Men när jag läste deras ärenden så kändes det så fel och de var väldigt torftiga handlingar i många av fallen. Jag själv hade ingen personlig erfarenhet av Jessica och hon är oerhört kaxig och kan även uppfattas som lite arrogant. Men jag tog kontakt med henne för jag ville höra hennes version. Då fick jag även förståelse för hennes tuffa attityd. Vi pratar om en väldigt ung tjej som inte bara är utbildad jurist utan även varit jockey! Då är man riktigt stenhård och skulle kunna vara en fantastisk tillgång för partiet.

Jag framförde till er att jag tyckte att båda sidor hanterat hela SDU situationen på ett helt oacceptabelt sätt med smutskastning åt båda håll. Båda sidor var lika goda kålsupare och stolta. Jag ville se att PS och SDU skulle slå sig ner och prata. Om det så skulle krävas att vi hyrde en liten anläggning mitt i den norrländska vildmarken en hel helg för att försöka prata och finna gemensam mark.

Om inte det skulle leda till något konstruktivt så skulle vi åtminstone ha försökt och därefter kunna ta till storsläggan. Men det hade självklart inneburit merarbete men kunde ha gynnat vår sammanhållning och inte splittrat den sverigevänliga rörelsen. Jag var väldigt ensam i den åsikten och ärende efter ärende hanterades och personer uteslöts på löpande band. Efter det mötet så grät jag. Vi satt på telefon och bara avverkade dessa unga lovande sverigedemokrater på löpande band. Vi talar om ett samhälle präglat av demokrati och sammanhållning men det krävs då också att vi själva kan efterleva de orden.

Jag personligen hyser den allra största respekt för Jimmie som vår partiledare och mitt förtroende och lojalitet gentemot honom är utan undantag. Jag drömmer om att se han som vår statsminister. Jag förfärades över att SDU efter sin uteslutning gick ut och krävde hans avgång. Men i ett demokratiskt parti så måste man tyvärr även få ha sådana åsikter. Det borde du själv vara medveten om från 1995?

Varför hävdar jag att PS är en papperskonstruktion? Går man igenom gamla dagordningar så blir det väldigt uppenbart. Det är en förvånansvärt liten inverkan som PS har på partiet. Jag tar bara ett exempel av många. Partiet genomförde en stor omorganisering i partiets organisation. Vi var inte inblandade i hur det skulle utformas utan det presenterades för oss som ett redan genomfört fullbordat faktum.

Att påstå att jag skulle vara bitter och agera i affekt är märkligt då jag tror att jag är den som känner mig själv bäst. Jag har däremot förståelse för att det är en bra försvarsteknik.
Jag har denna sommar ägnat mig åt självransakan. Varför jag är politiskt engagerad och då har jag har fått inse att mina sårade känslor är helt irrelevanta i det stora sammanhanget.

Däremot så är en av anledningarna till att jag engagerade mig i SD min avsky för hur Sveriges politik kommit att handla om stora egon i form av småpåvar som anser sig bättre än "gräsrötterna".
SD för mig är ett parti där vi oavsett "rank" står skuldra vid skuldra enade och arbetar tillsammans. Det är sårande att se hur vi lämnar denna tradition bakom oss och mer blir som de övriga partierna. Jag hade ett val. Jag hade kunnat fortsätta att "spela med". Få vara med på era fester, lyssna på skvallret och säkra min framtid och karriär i partiet. Bara jag fogade mig och höll med i alla lägen.

Harakiri. Jag har enligt rådande partikultur begått fel då jag uttryckt mina åsikter. Jag hade därmed valet att låta mig halshuggas genom än fler bestraffningar, smutskastning och utfrysning. Eller så får jag ta svärdet själv och göra det själv genom att tala ut. Jag kan endast naivt hoppas att det skulle kunna leda till att partiet och du Mattias efterlevde dina egna råd om självransakan och såg över hur vi kan stärka partiets internkultur.

Jag hade fullmäktige igår och träffade flera andra framstående partiföreträdare som undrade hur vi kunde acceptera hur landsdagarna genomfördes. Hur vi inte tillät partiets högsta beslutande organ diskutera uteslutningen av SDU. Hur de kunde uppleva sina partier som "toppstyrda" men blev förvånade över hur partistyrelsen tycktes styras av en nepotism som de inte ens kunde föreställa sig skulle accepteras i deras egna partier (även om de faktiskt underströk att det är långt ifrån perfekt i deras egna partier). För rent krasst var det partistyrelsen som skötte "showen" och föreslog sig själva och lämnade lite utrymme för något annat.

Att ena dagen propagera för hur totalt onödigt det är med fler än en partiordförande och att Julia nominerats under de premisserna ( Vilket jag känner är en sorglig nedvärdering av Julia som är en fantastisk partiföreträdare men nominerad i åtanke att hon inte ska ha posten). Dagen efter tycks detta vara glömt och först då framhäver man Julias kompetenser och då lämplighet som andre partiordförande.

Man uttalar sig om "hur laget ska fungera" och "passa ihop" osv. Hallå! Vi är alla partikamrater och ska ändå kunna arbeta tillsammans. De argumenten skrämmer mig och nedvärderar i princip alla andra (eller er själva om ni har samarbetssvårigheter). Det talades om hur viktig det är med bra kompetens i PS. Jag tycker väldigt bra om alla i partistyrelsen (även Magnus Ohlsson som är en grymt bra politiker, men som gjort några uttalanden i media som jag känner är oroande).

Men ska man vara krass och jämföra med några av de andra namn som fanns nominerade ställt mot några av de som blev invalda i PS och man framhåller just kompetens stämmer inte den bild som ni målar upp.

Roger Richtoff har varit officer vid Ingenjörtrupperna och har tjänstgjort som FN-officer 1973 och 1991. Han har också varit delägare i ett skogsföretag i Ryssland. Han har varit sammankallande för distriktsordförandena och är därmed en av de mest kompetenta mångsidiga personer vi har i vårt parti.

Thoralf Alfsson han är en legend inom partiet. Har tidigare haft ett mycket stort förtroende i partiet då han även var riksdagsledamot och är oerhört populär och välkänd bland våra medlemmar. Ska jag ändå vara helt ärlig så skämdes jag över att jag blev utpekad som att ha "tagit hans riksdagsplats" då han blev obekväm.

Mikael Jansson. Han behöver ingen närmre presentation. Han har lett vårt parti och är fortfarande en omtyckt, kunnig, folklig och seriös politiker.

Men det är också tre män med mycket åsikter och jag tror på att det är hälsosamt med mycket åsikter. En styrelse där alla tycker samma är inte vidare utvecklande.
Första gången jag blev invald i PS blev jag förvånad på det konstituerande mötet där jag trodde att vi skulle sitta och tillsammans välja till de olika posterna i partistyrelsen. Istället fick jag klart för mig att det redan var bestämt och avgjort och enbart skulle klubbas igenom för formalia.

Jag själv är varken förvånad, bitter eller ledsen över att jag inte valdes om till PS. Det var förväntat (jag kallades ju inte ens till en intervju som alla de andra) utan jag känner en lättnad. För när jag satt i partistyrelsen var jag bunden att företräda partistyrelsens vilja oavsett hur fel jag tyckte att vissa saker var. Det kändes som jag bedrog medlemmarna med min "fina titel" som i praktiken inte betydde något då jag saknade all form av inflytande.

Det finns mycket att säga om detta och det jag skrivit är enbart ett litet urval. Jag förstår att du är upprörd över det jag gjort Mattias. Men i det här fallet fungerar det inte att fortsätta smutskasta och anklaga mig så som är brukligt när någon talar utanför det som är "tillåtet".
Jag har insett att jag inte klarar av att leva i en partikultur där jag ständigt måste göra våld på mig själv för att tillmötesgå dina åsikter. Det brukar skojas i tystnad om att vårt parti är lite som tv programmet Project runway "one day you're in next day you're out". För det är vad vi ständigt bevittnar och som leder till att många väljer att hålla med för de vet att konsekvenserna blir ohyggliga.

Det är heller inte rättvist mot dig. För då ingen vågar säga en avvikande åsikt utan repressalier så ges du intrycket av att allt är frid och fröjd. Du är en oerhört skicklig politiker och det har jag sagt till dig många gånger. Jag hoppas verkligen att du kan begrunda det jag skriver nu och att detta kan leda till något positivt för partiet i framtiden.

Jag har verkligen försökt att förändra internt så som alltid förespråkas och vi kan konstatera konsekvenserna av det. Nu hamnade jag i läget att antingen accepterar jag detta i tystnad eller så försöker jag göra vad jag kan för att vårt parti ska kunna påbörja arbetet med att stärka vår interndemokrati.

När jag engagerade mig i SD gjorde jag det helt utan egna ambitioner. Jag ville dela flygblad och för egen vinning hoppades jag få chansen att träffa Jimmie och dig. Du känner mig ganska bra tror jag och vi är nog inte så olika och det kanske är där som det skurit sig. Jag trivs på min lilla gård med mina barn och ägna min fritid åt att hjälpa djur som farit illa. Mitt politiska engagemang handlar om att jag vill vara med och försöka göra en skillnad men jag hade aldrig i min vildaste fantasi kunnat drömma om att jag skulle hamna i riksdagen. Jag kommer göra mitt yttersta för att vara en tillgång till vår riksdagsgrupp. Sen vad framtiden bär med sig kan jag inte veta.

Jag vet att jag sårat dig genom att gå ut såhär, jag är medveten om att det ställer vårt parti i dålig dager just nu. Men jag tänker långsiktigt på partiets utveckling och framtid. För mig är det oväsentligt om den innefattar mig. Jag är bara en spelpjäs, det viktiga är vårt parti och vårt land.

Jag ser ett land som befinner sig i totalt förfall och är av den starka övertygelsen att Sverigedemokraterna är Sveriges hopp. Det är vi som har möjligheten att rädda Sverige från det som händer och jag kommer alltid vara Sverigedemokrat i hjärtat oavsett vad som händer med mig efter detta. Jag hoppas och tror att SD kan göra skillnad.
Med hopp om en bättre framtid
Hanna